tisdag 31 mars 2015

Glädjen står högt i tak

Känner ni hur mina mungipor vrids uppåt av att det regnar och regnar (eller snöar)? Att det gläder mig att det är sånt otroligt skitväder. Att jag ska åka bort från det.

Ja alltså ni vet det där med skadeglädjen. Jag känner den. I relation till vädret. Den enda sanna glädjen.

Eller skrattar bäst som skrattar sist hörni, för jag ska ju ut i det där vädret idag. Först en lång promenad åt ett håll och sen en annan senare. Säg den glädje som varar för evigt. Inte ens skadeglädjen kan man skratta med hela vägen till banken (flygplanet).

Ursäkta. Rör mig med lätt slitna uttryck. Det roar mig. Ett gott skratt förlänger livet. Tills skrattet fastnar i halsen. Det är smolk i glädjebägaren. Och här delar jag med mig förstås, för delad glädje är dubbel glädje.

Glädje va? Det går åt båda hållen och biter sig i själv i svansen medan det viftas på den.

måndag 30 mars 2015

Förtjäna sin semester

Kort vecka. Kort vecka. Sen åker jag iväg. Men först:

ska det läsas x-antal noveller och funderas på skrivprat+workshop. Alltså man MÅSTE förtjäna sin semester. Så tusan som här ska förtjänas.

Dessutom är alla arbetsuppgifter förberedda sedan länge så det ska väl bli lätt. Eller är det just därför som det blir extra svårt? För att det är så förberett, så gjort förut, att det nästan (nästan) blir svårt att sätta igång. Och jag hittar mig plockandes bland tvättkläder. Eller om jag gräver fram resväskan.

Nej. Förtjäna sin semester var det. Jag skärper mig. Lite.

söndag 29 mars 2015

Skrivbordsrensning

Skillnaden är kanske inte så stor för ögat, men whoaa, jag har städat mitt skrivbord. Det var stort. Det mesta av alla papperslappar och whatnot som hängt med för Martrilogin har nu åkt undan för att bereda plats för annat.

Före städningen.

Efter städningen.

Och snart kan jag sätta mig och läsa mer i För in de döda.

lördag 28 mars 2015

Nästan åkt iväg

Kaffe. Check. Benen upp. Check. Lördagsslö. Check check. 

Och mest tänker jag att om en vecka befinner jag mig vid solkusten och Semestrar så tusan. I solstolen. Med solhatten. En bok i handen. Ser det framför mig som om det redan pågår. 

Så den närmaste tiden är det bara plågsam väntan pågår. Måste försöka hitta texten på måndag. Men inte idag. Inte medan jag egentligen drömmer om solstolar. 

fredag 27 mars 2015

Utan shorts

Mitt världsliga problem, mitt i blåst och regn, är att jag behöver shorts. Butikerna har inte nåtts av detta faktum. Det råder skriande brist på shorts jag ens skulle prova. Igår hittade jag mig själv, ve och fasa, gloendes på golfshorts. Golfigt gröna. Jag gav upp. 

Istället får jag glädjas åt att en som jag coachat från lite manus till mera berättelse har nu skickat mig boken. Jag lägger ner energi och känsla och fan och hans mormor i coachandet så när det lyckas och det blir bok då känns det belönande. 

Dessutom bra kväll igår. Trött men lycklig. Fast utan shorts. 

torsdag 26 mars 2015

Poddsnack och annat skrävlande

Torsdag och Fantastisk podd-tajm i form av Västkustskt (säg alla bokstäverna i det ordet och fort några gånger, piggar upp, alltid) snack om Tips, tricks och blandat småprat. Alltså Susanna Björnberg, Pål Eggert, Susanna Nissinen, Fredrik Persson och hedersgäst Christin Ljungkvist är det som jonglerar med pratet.

Eftersom jag själv satt och snackade med mina medpoddare igår är det ju hur fenomenalt som helst med en nypodd idag.

I synnerhet som jag ska åka buss till Helsingfors, vilket betyder att poddlyssning ska det bli och sen ska jag småprata eller storskrävla - hur man nu vill definiera att hänga med vän. För så klart, finns boken i katalogen och jag har ju skickat in manus, hög tid, HÖG TID, att skåla i ytterligare bubbel. Tror inte man kan göra det för ofta. Har läst att det skärper minnet. Jag väljer att tro på den forskningen.

Vad ska ni prata om idag då?


onsdag 25 mars 2015

Marlek ju

Uhu. Katalogen ju.
Där Marlek finns med.

Att hösten hörni. Då buntar vi ihop den här martrilogin. Så mycket mer finns inte att säga så här en onsdag i mars. Marlek.


tisdag 24 mars 2015

Kontrast-raster

Pessimisten tittar på fönstren och tänker att nån borde tvätta dem så att solen kan nå in. Optimisten tittar på fönstren och gläds över att inte behöva dra ner gardinerna för solen sticker inte alldeles obehagligt i ögonen.

Det är inte det att jag tänkte skriva om mina skitiga fönster, fast det gjorde jag också, utan mer så att jag funderar på kontraster, motsatspar, binariteter. Alltså jag talar text, förstås. Strunta i mina fönster. Och den text jag försöker ta mig in i igen genom att tänka på kontrastkaraktärer är Projekt KB. Så jag funderar på huvudpersonen och eventuella medhjälpare och andra plågoandar. Dessutom på tematiken, hur det ska kontrasteras för att inte bli så himla dystert. Sånt alltså som handlar om att framhäva något genom att ställa saker mot varandra.

Förstås också på mina eviga följeslagare: monster och människor. Den kontrast jag på något sätt alltid söker efter. Vem som är vad.

Kunde säga mängder om just såna här flankerande karaktärer för det är rätt mycket med dem. Har i och för sig talat om såna förut också. Som i att Bikaraktärer lever farligare eller Hur låter hon och så förstås, jag har skrivit bl.a. om Antagonisten med stort A. Men just nu är det inte direkt bikaraktär som man kan göra sig av med eller hur man ska älska antagonister som jag funderar på utan motsatser av annat slag, för att visa något i berättelsen, hos huvudpersonen. Kontrasten bara och just det kommer att vara extra viktigt i Projekt KB, där väldigt mycket ska handla om kontraster.

måndag 23 mars 2015

Gnager hål

Den här veckan blir det livat. Mycket på gång bara. Som podcast-bandning och träffa kompis i Helsingfors.

Ändå sitter jag mest och tänker på att jag behöver göra listor. 

Den lista som just nu gnager hål i hjärnbalken är 10 (eller kanske färre) orsaker varför man ska läsa. Alltså det är himla klart för mig varför man ska läsa. Men det handlar inte alltid om mig. Så jag tänker metaperspektiv. Samtidigt som jag är rätt ointresserad av nyttigheten. Alltså allt kan inte vara en resa från a till ö. Läsning är inte alltid det. Är alltså inte en uppåtgående kurva där man för varje bokstav blir klokare. Ändå ska jag försöka hitta just det, nånslags orsaker till det vettiga i att läsa. Men nyttighet är ett jobbigt ord. Ungefär som tacksamhet. De har sina värden, men i vissa lägen skaver nyttan och tacksamheten hål på allting.

I alla fall, jag gillar listor, så den här ska jag också göra. Fast först får den rulla omkring i hjärnbalken en stund.

söndag 22 mars 2015

Den lilla lilla flickan...

Horrorfilm och paj. Det är vad den här familjen försöker enas om. Att vilken film. Pajen är som pajen är.

Och det ena barnet ställde just den relevanta horrorfrågan: Varför är det så ofta en liten flicka som är värst? För ja, där står hon med sitt långa (gärna blöta) hår och sorgsna ögon, möjligen en nalle i handen, precis innan hon kastar sig över intet ont (eller småningom allt mer ont) anande människor som flyttat in i nytt hus. Familjelyckan tämligen rubbad.

Själv tycker jag i och för sig att lite humor skulle kunna vara bättre i detta sjuklingarnas boning. Men få se, vi ska leta bland trailers.

lördag 21 mars 2015

Slappna inte av

När man slappnar av kommer sjukdomstillståndet farande med blixtens hastighet. Krasslig skulle man kunna säga att jag är. Vad lär vi oss då av detta? Slappna f-n inte av.

Ska ägna dagen åt huskurer och halslindrande verksamhet. Även om jag mest känner att en whisky kanske är det enda rätta.

fredag 20 mars 2015

Det tar sig

The stuff man sparar på i sitt klädskåp. Jag har alltså ägnat min lediga dag åt att rensa klädskåpet.

Om jag var lika radikal med bokhyllan skulle jag rent av kunna få plats för böcker... Men så roligt ska vi inte ha. Böckerna ska stå där de står om jag så ska bli tvungen att överväga dubbla rader.

I övrigt ska jag väl ta mig till en butik. Mer spänning än så vill jag inte ha just nu. För igår släpptes också den lunginflammerade mannen ut från sjukhuset, så det mesta handlar om att ta det lugnt bara.

Medan jag röjde klädskåp tänkte jag på att om två veckor åker vi till Spanien. Det ska bli himla skönt att andas Medelhavsluft under påsk.


torsdag 19 mars 2015

För muttrandets skull

Well hell. Där satt den. Punkten. Den sista.

(Optimistisk som jag är tänker jag att om jag ska köra igenom nån sjukdom så är det dags nu, för har nån dag över. Kan också avstå. Kan helt enkelt ha nån dag över utan att sjuka till det.)

Mest dock förvåningens finger i häpnadens mun. Blev tvungen att lägga bubblet på kylning. För att jag ska förstå att det kanske är sant, att just den här redigeringen är gjord.

Jag kommer att få jobba mer med slutet. Och säkert ett och annat här och där. Ja, språket förstås. Men tja, jag tror att det är dags för utomjordingarna att käka chokladkaka. Och för mig att dricka bubbel.

Det mesta av kommentarerna har jag försökt lyssna på, rätta mig efter. För jag tänker att det man gör med ett manus är att man skickar in ett förslag och sen är man nöjd och glad när någon tar sig tid att kommentera det och då muttrar man irriterat och sen fogar man sig. Jag gör så i alla fall, i synnerhet muttrandet. För när jag muttrat klart vet jag att det blev bättre. Men muttrar ändå. För sakens skull. Muttrandets skull.

Att, skål!

onsdag 18 mars 2015

Orden får foga sig

Man har en idé och börjar skriva kring den. Skriver och skriver. I åratal. 

Eller egentligen är det inte idén eller ens alla de idéer och märkliga infall man får under de där åren man skriver som är det viktiga. Utan orden. Vilka ord man väljer för att gräva fram idén med. Språket. Först mest inslängt lite ord på måfå, småningom framputsat och slipat med de ord som ska göra det hela så tydligt som möjligt utan att bli övertydlig.

Där någonstans, bland orden, i språket, det är väl det som fascinerar mig. Hur man kan vända på en mening. Framhäva något annat för att man flyttar på orden. Det är häftigt. Det kan pågå länge, samtidigt behöver man i något läge komma fram till att man gjort sitt. Orden har vinklats och vridits och stämmer med det man vill få fram. Ungefär i alla fall.

Med tio sidor kvar tänker jag att det är dags att lägga bubblet på kylning. Klappa sig själv på axeln så otroligt mycket för att jag klarat det igen, trots inledande muttranden. Och att jag gjort det, suttit ner och jobbat fast livet omkring på annat sätt är skört. Gjort det mellan allt annat som ska göras och planeras. Att det är min tredje roman på tre år. DET ni.

Kanske tjoar jag en eller två dagar för tidigt. Men tio sidor kvar är piece of cake. Så är det bara. Och orden får foga sig.

tisdag 17 mars 2015

Chokladkaka

Funderar på slut. Förstås. Därmed en lista:

Alla dör.
Hjälten vinner men är trasig.
Folk bara försvinner iväg till sina liv.
Tillbaka till början.
Det visar sig att det hela bara var början.
Vi kommer alla att vara förlorade.
Hjälten ska ännu slåss och det för evigt.
Skurken vinner.
Solnedgångsslutet.
Vakna ur en dröm.
Bröllop.
Hjälten offrar sig.
Det visar sig att allting egentligen styrs av utomjordingar.
Alla får äta chokladkaka.

Tja, man har ju att välja på när det gäller slut. Nåt jag glömt?

måndag 16 mars 2015

Finalen ju

Måndag är i alla fall måndag. Och med det menar jag att jag rättar till kragen och placerar fötterna under skrivbordet och så fasen kör vi!

Inte mycket kvar att komma igenom. Fast jag måste skriva om slutet. Det ska bli intressant. Ett förslag är nämligen: epilog. Och visst, jag har en prolog i Martrådar. Men epilog? Vet ni vad jag tycker om epiloger? Jag tycker inte om dem. Inte just alls. De får mig att sucka djupt. Jag vill inte veta vad som hände sen, jag vill tänka själv. Rent av så att jag skulle kunna skriva fanfiction om jag fick för mig att göra det (och nu talar jag inte om mina böcker utan andras). Så att skriva en epilog är uteslutet. Det är ett stort NEJ.

Slutet måste därför skrivas om. Kanske ge några svar till. Kanske göra vissa saker tydligare.

Hela tiden ändå, jag tänker på att jag en gång fått en fråga: Kommer du att återvända till den värld du skapat i Martrilogin, sen alltså, när den är klar? I nån annan bok.

Men jag har inga femårsplaner. Aldrig vågat mig på några sådana. Det finns inget så fast och förankrat att jag skulle tro att jag vet vad som händer om fem år. Däremot vill jag inte låsa mig vid en epilog. För tänk om jag får världens idé om hur det kan fortsätta? Alltså något helt annat men på samma plats. Epilog är alltså uteslutet med den förhoppningsfulla inställningen till hur saker slutar. Men nytt slut ska det bli. Och jag laddar. Samlar mig för finalen.

söndag 15 mars 2015

De där stunderna

De där stunderna när man liksom tittar på något utifrån och vet att nu vred det sig in något som man kommer att använda sig av. En viss händelse, någon mening, en känsla, en insikt - vad som helst.

Alltså man har dem och tänker samtidigt att herregud människa om du skulle finnas i stunden en stund och inte fundera på den där scenen där du kan behöva det där. Att det är ju fint att du får dina insikter, men nu, ska den komma nu?

Det är bara det att det hjälps inte. Det dyker upp när det dyker upp.

Samtidigt gjorde det dagens jobb lättare. Lite lekfullt. Rent av. Mitt i allt annat. Som livet då. Att jag hade haft en heureka-moment, som jag försökte att inte låtsas om just i stunden, fast den var ju där. Och nu är den skriven då.

Jag lovar att man blir trött på sig själv när det händer. Alltså när det händer när man tycker att det inte borde hända för att man ska ju på nåt vis också vara mänsklig och inte jobba medan man är orolig och egentligen inte vill fundera text.

Kanske är det också en grej, att det dyker upp så mycket lättare när man inte bryr sig liksom. Då ska det vridas om helt enkelt.

lördag 14 mars 2015

Mer sånt

Ute lyser solen. Men jag är inte på humör. Inte det minsta.

Det enda jag funderar på är andning. Och kaffe. Och att sysselsätta mig med uppslukande läsning. För de flyttade J. tillbaka till intensivvård. Nu börjar de väl få bukt med alla värden men alltså roligare kan man ha.

Inget redigerande idag. Läser och dricker kaffe istället. Och väntar. Suck. 

fredag 13 mars 2015

Samtidigt någonstans på nätet

Medan jag muttrar om sjukdomar, samt fortsätter redigera så är det dags för er att lyssna på Fantastisk podd Lots eller stigfinnare? Att använda rätt ord.

En udda poddgrupp med två Stockholmare och en Malmöbo. Very interesting.

Och i övrigt kan ni tänka på att jag ser målet för redigeringen, det hägrar där framme. Jag känner det. Najs. I ett övrigt inte så najs liv just nu.

torsdag 12 mars 2015

Att sånt

Inte särdeles kul på nåt sätt just nu.

Skulle ha rest till Stockholm ikväll, men icke. Och det kan jag väl klara mig utan, även om det skulle ha varit helt superduper härligt att gå på releasefest och att få träffa brorsan. Men nej. För den febriga mannen har lunginflammation. Så packar inte väska utan underhållning för patient på sjukhus.

Att sånt.

onsdag 11 mars 2015

Tar i trä

Sådärja. Man stökar undan. 

Jag har plitat ner det administrativa för att få betalt för gårdagens föredrag. Det var för övrigt otroligt givande att som författare lyssna på lärare och bibliotekarier tala om läsning och texttolkning, både i form av böcker och bilder och breddade textbegrepp. Himla användbart också när man småningom ska ta itu med att fundera på nästa skolbesök.

Och så har jag i rask takt klämt ihop en kolumn. Som ska publiceras på lördagen.

Sen har jag fortsatt vrida meningar i manus. Dessutom har jag ju ett omslag till just det manuset som småningom blir bok. Väldans glad över det också.

Imorgon blir det radioprat för Åbos Fibul. Jag är tydligen närvarande för att, ja, pratet igår då, om läsmöten och läslust och så. Bra, jag har det i färskt minne.

Nu återstår bara att ta i trä, hålla fingrarna i kors och what not för hos oss kör nu nästa person med 40 graders feber och jag undrar om jag vågar åka till Stockholm imorgon. Tanken på att drabbas av feber, ensam, på en båt, vet inte, men det lockar inte och dessutom kan jag inte gärna dra iväg och lämna febriga människor efter mig. Så få se hur det här ska gå. Som sagt, ta i trä.


tisdag 10 mars 2015

Läsmöten och Aalto typ




Hänger i ett Alvar Aalto hus hela dan. Är avslutande talare på ett seminarium om läsning. Och lyssnar på bibliotekarier och lärare samt funderar på hur författaren och litteraturdoktorn ska förhålla sig till allt mellan informationskompetens och boken. Ett och annat har jag kommit fram till. Alltså ren innan jag kom hit. 

måndag 9 mars 2015

Baksidan

Jag kan säga det, jo det är på väg ut en bok i höst, del tre ja, i höst kommer den, jo, jag redigerar den just nu. Men intressant att det liksom blir på riktigt när jag petar på baksidestext, att jag tror på det själv då.

Det finns de där avgörande stegen när man skriver, då man börjar förstå vad som är på gång. Alltså först texten, när man inser hur berättelsen är, vad som kommer att hända. Småningom genom olika redigeringar, detaljerna, hur man mejslar ut allting, hur glad man blir över vissa saker som höjer temperaturen.

Sen är det allt det där andra, som omslagsbild och idag baksidestext. Grejer som görs innan det blir bok. Grejer som gör att man förvånat studsar till för att man är lite uppslukad av berättelsen, detaljerna och inte har hunnit fundera så värst på allt möjligt annat. Men så dyker det upp och det blir på riktigt.

Så nu vet jag det, bok i höst. Jarå.


söndag 8 mars 2015

Skriver och läser och sånt

Skriver och läser, läser och skriver berättade Märta Tikkanen i dagens Hufvudstadsblad att hon pysslar med. Precis det, nickade jag.

Fast sen måste jag förstås tillägga att jag också spelar diverse spel på telefonen och sånt, och kollar film och serier.

Igår blev jag till exempel tvungen att börja titta på Agent Cooper för att Maria Turtschaninoff nämnt den i en kolumn. Se. Jag är så himla lättpåverkad av tidningsuppmaningar...

Men mest alltså skriver och läser. Och det går. Jag är liksom on the winning side i redigerandet nu. Mest för att det faktiskt flyter på, för att jag verkligen sätter mig ner och får det gjort. Även när jag som för ett tag sen tänkte tanken att om jag inte idag... men jag lyssnade inte på den rösten. Vilket betyder att det känns himla bra.

Rent av som om jag är värd att nästa fredag få gå på fest. Rent av det. Rent av tur att det är precis vad jag ska göra då. Åka båt till Stockholm ska jag. Fira Dränkt av Frida Andersson Johansson. Ska bli himla kul. Så vem kan man råka träffa där då, som kanske också skriver och läser (och kollar tv)?

lördag 7 mars 2015

Mer musik

Det går att jobba bara man kör musik och vrider upp ordentligt för att inte höra Star Wars-maraton som körs i ett flickrum.

Vill hävda att jag hittar mina sätt att jobba om jag är tillräckligt målmedveten, vilket jag råkar vara. Att musik.

Fick mig att tänka på en grej, att vissa böcker har ett soundtrack, alltså inte så att författaren ens sagt att det har det. Utan så att man läst och lyssnat på en viss skiva medan man hållit på. Mer så när jag var yngre alltså. Och det är ju lite absurt. Att höra Depeche Mode till Stephen Kings Pestens tid. Som för övrigt är en bok jag tänkt läsa om, men sist jag tänkte på det så var det just med den tanken, att jisses, jag lyssnade på Depeche till den här. I en vit walkman-kasettspelare. Lyssnade också på blandband förstås, men mest just till den boken Depeche Mode.

Och det väl också en av orsakerna till att när jag skriver så behöver jag musik. Martrådar, Maraminne har listor i slutet på vad jag lyssnat på ungefär. Den här trean kommer också att ha det. För jag skriver med musik. Inte alltid, inte varje gång, men ofta. När jag lagt den här trilogin åt sidan ska jag skapa en ny lista, en helt annorlunda för Projekt KB. Det har varit mycket rytm och ord och snabbt för Martrilogin.

Idag då för att också stänga ute flickrummets Star Wars-maraton. (Även om jag fått en och annan flashback av hur man kollade på Twin Peaks, Picket Fences, Buffy, James Bond, Riget m.fl. på samma sätt - i ett svep med avbrott för att hämta mer kaffe, chips och pizza (fast här var det typ sushi som hämtades).)

fredag 6 mars 2015

Räddar ungdomen

Well. Idag har jag räddat några försvunna ungdomar.

Eller kanske räddat är alldeles fel ord, det är det nog. Jag har inte precis räddat några ungdomar alls. Jag har bara liksom plockat upp dem. Eller det har jag väl inte heller gjort. Jag har i alla fall placerat dem. Eller fasen, inte har jag gjort det heller. Jag har i alla fall gjort nåt med ett gäng ungdomar som det var lite oklart kring vart de hade tagit vägen.

Ja alltså. En kommentar var att jag slängt in ett gäng ungdomar på sid 16 som det sen inte hände något med. Och det var inte sant, det var däremot möjligen oklart vart de tagit vägen. Nu är det mindre så.

Jag har alltså "räddat" dem genom ett förtydligande. I texten alltså. I verkligheten räddar jag naturligtvis ungdomar titt som tätt.


Du då? Vad har du utfört för stordåd i text idag? Räddat någon? Gjort dig av med? Sprängt sönder en värld? Grävt gropar? Trillat själv däri?

torsdag 5 mars 2015

Kakbit i historien

Nåja nåja. Efter gårdagens inlägg inser jag att jag suttit på en lunch idag och fört ett samtal om andras världar, alltså om läsning. Jag kan tydligen prata om annat ändå. Om historia som berättas i skönlitterär form. Hur det görs och vad det betyder att något berättas på ett visst sätt.

Vilket fick mig att hicka till.

Tänkte på Projekt KB, som puttrar i bakhuvudet nu medan jag redigerar del tre i Martrilogin. Och huh huh, det finns ett och annat att tänka på när man ska skriva något med en historisk tillbakablick. Samtidigt också, att man måste liksom hålla sig till sig själv också när man ska se bakåt i tiden, att man utgår från det som intresserar mig i det historiska, inte så mycket vad som råkade hända i stort i historien. Alltså det är klart att det är viktigt, men det kan finnas som eko mer än som pedagogiskt och moraliskt rättesnöre. Jag vill faktiskt inte lära nån just nånting om historiegången. Mer då, titta lite på den. Från mitt håll.

Så när jag efter detta redigerande får återgå till det nya projektet så är det vad jag ska tänka på, vad jag bryr mig om, vilken bit av den där kakbiten i historien som jag ska hugga tänderna i.




P.S. För övrigt har jag läst två häftiga artiklar, den ena handlar om snor i litteraturen och den andra om fetma i bilderböcker. Det ni! (De ingår i Kalejdoskopiska läsningar - i vilken jag också har en text, närmare bestämt har jag bidragit med en dikt.)

onsdag 4 mars 2015

Redigerar bara

Man räknar ut saker. Som att jag måste redigera 9 sidor per dag (de dagar jag vet att jag kan) för att klara deadline. Alltså det ni, att hålla en medelhastighet i redigeringstrafiken på 9 sidor per dag! Fascinerande! Jag förstår att ni alldeles tagna av den informationen.

Ja allvarligt. Författarlivet. Ibland när folk frågar, ni vet, det där man brukar fråga, hur är det, vad har du gjort på sistone? Då står man där och tänker att ja-a, på sistone har jag ägnat mig åt tid och sex.

Högt säger man: njäe, inget. Redigerar bara. (Även om man kunde säga ett och annat om sex förstås.)

Och man kan inte säga annat. För jag jobbar med en berättelse som jag kan, inget spännande med det då. Går inte ut i onödan, medelhastighet på 9 sidor måste hållas. Jag tänker på scener, i scener, sceniskt. Det är inte så värst kul att snacka högt om en detalj på sid 96 med någon annan än de två personer som läst hela texten.

Dessutom tror jag att frågan är retorisk i betydelsen bara ställd för att man ska svara att allt är finfint och sen ska man berätta en häftig berättelse om något man upplevt personligen. Men när det inte är jag som är på äventyr utan fiktiva typer i en fiktiv värld och det är liksom där jag samtidigt befinner mig, fast det verkar bara rubbat att snacka om det som om det är vad jag gjorde igår. Även om det var det jag gjorde igår. Hade himla mycket tid och sex i en annan värld. Typ. Fast att jag försöker sluta med det senare, nej, styrka i sexet menar jag. Så nope, inga detaljer. Jag redigerar bara.

tisdag 3 mars 2015

"Gör ingenting"

Hallå, sa jag åt mig själv. För råkade läsa först Marias blogg där hon talar om att man ibland behöver tanka lite för att orka och sen Skriviver som talar om att låta sig själv vara sjuk. Lyssna, sa jag åt mig.

För precis innan hade jag tänkt på att jag gör ju ingenting.

Vilket är värsta lögnen.

Jag skriver de flesta dagar. De dagar jag inte skriver sitter jag och stirrar ut i luften och tänker på något som hör ihop med skrivandet. Jag redigerade igår, jag har redigerat idag. Ändå, där kommer tanken farande om att jag inte gör något.

Jag har tänkt ut en kolumn jag ska skriva. Jag har satt ihop ett tal jag ska hålla. Jag funderar på vad jag ska tala om i skolor jag ska besöka.

Och jag ska snart redigera mera.

Jag ska också förbereda kurs för ikväll och läsa noveller för mitt juryjobb.

Men nähe, jag gör ingenting.

måndag 2 mars 2015

Tid och tid och tid

Sitter hemma och jobbar då. För att febrigt barn hemma, men det har alltså lugnat sig och allt är under kontroll med medicin och vila. Febernedsättande.

Men att ha suttit tre timmar på akuten gör att dagens jobb (patienten sover) känns ytterst lämpligt. Funderar på tid nämligen.

För det är lätt hänt, man kastar sig in i handling och karaktärer och snubblar över tiden. Alltså jag har den i huvudet. Så nu sätter jag in den i text. I början av en scen, nånstans i en scen. Inte hela tiden, inte i varje scen, eller förtydligar där det ändå fanns en markör.

Folk är medvetna om tid. Herregud så folk är medvetna om tid. Jag menar, jag väntade tre timmar i sjukhusets väntrum, men tittade inte på klockan för jag var så himla medveten om att jag satt i evigheter i väntrum utan att göra annat än vänta och tycka illa om stolen jag satt i. Eller försökte hypnotisera de där som ropade upp namn att säga Franck. Så att när de väl gjorde det, blev jag så förvånad att det tog ett tag att höra.

Ja, och årstidernas gång, tiden på dygnet, hur gamla vi är, solens rörelser, trötthet. Tid är så många olika saker. Kan vara exakt, kan vara en tvekan, en undran om hur lång tid som gått, eller kort. Men det behöver ju finnas. Man behöver förstå hur länge en händelse pågår. Hur lång en dialog är. Vilka händelser som händer parallellt. Vad karaktärer har för erfarenheter.

Eller om man byter scen, att visa var den nya scenen finns i tid och rum. Hur karaktärer upplever tid olika. Att vissa kommer i tid, andra är alltid försenade. Klockan tickar. Vad är det som går och går och aldrig kommer till dörren, ju. Och det här är alltså en poäng, som har att göra med att undvika att hoppa från huvud till huvud i en berättelse också utgår från tid. Folk gör tid olika. Det blir förvirrande att byta. Att ta den enas erfarenhetstyngd och sen byta till den andra, inte enkelt. Lättare då att byta scen och typ.

Tid alltså. Det är vad jag funderar på.

söndag 1 mars 2015

Jobbig söndag

Ägnat hela dan åt att sitta i ett väntrum på akuten. Och att man får vänta.

Ett av mina barn fick hög feber och ont i såna delar av huvudet att vi bestämde att hellre dit än inte. Och den första sjuksköterskan skulle jag gärna säga nåt fult åt för hon var inget vidare. Däremot var läkaren bra. Och de följande provtagningssköterskorna också.

Nu är vi i alla fall hemma och hoppas på att vi oroat oss i onödan. Men inte är det liksom roligaste söndan. Tar också några timmar innan vi kan ringa om provresultat.