söndag 15 mars 2015

De där stunderna

De där stunderna när man liksom tittar på något utifrån och vet att nu vred det sig in något som man kommer att använda sig av. En viss händelse, någon mening, en känsla, en insikt - vad som helst.

Alltså man har dem och tänker samtidigt att herregud människa om du skulle finnas i stunden en stund och inte fundera på den där scenen där du kan behöva det där. Att det är ju fint att du får dina insikter, men nu, ska den komma nu?

Det är bara det att det hjälps inte. Det dyker upp när det dyker upp.

Samtidigt gjorde det dagens jobb lättare. Lite lekfullt. Rent av. Mitt i allt annat. Som livet då. Att jag hade haft en heureka-moment, som jag försökte att inte låtsas om just i stunden, fast den var ju där. Och nu är den skriven då.

Jag lovar att man blir trött på sig själv när det händer. Alltså när det händer när man tycker att det inte borde hända för att man ska ju på nåt vis också vara mänsklig och inte jobba medan man är orolig och egentligen inte vill fundera text.

Kanske är det också en grej, att det dyker upp så mycket lättare när man inte bryr sig liksom. Då ska det vridas om helt enkelt.

4 kommentarer:

Skriviver sa...

Ärligt talat tror jag att du kan ha rätt. Att det ofta kommer såna där insikter när man har sina tankar någon annan stans, och inte är upptagen av att lösa skrivrelaterade problem. Det är en märklig mekanism.

Mia Skrifver sa...

Dessutom hittar man ju nya idéer också. Vilket jag satt mig rätt upp i sängen i natt och tänkt på. Att DET! Bok nummer fem, det ska finnas i bok nummer fem. Fast sen skrev jag inte upp det och nu vet jag inte vad det var...

Skriviver sa...

Å, alltså, gud vad typiskt. Den där känslan när man inte skriver upp sina grymma idéer, den är värdelös. Alltid skriva upp allt!

Mia Skrifver sa...

I vanliga fall jo, men just nu, om jag lyckas somna om när jag vaknar mitt i natten så föredrar jag det.