måndag 16 mars 2015

Finalen ju

Måndag är i alla fall måndag. Och med det menar jag att jag rättar till kragen och placerar fötterna under skrivbordet och så fasen kör vi!

Inte mycket kvar att komma igenom. Fast jag måste skriva om slutet. Det ska bli intressant. Ett förslag är nämligen: epilog. Och visst, jag har en prolog i Martrådar. Men epilog? Vet ni vad jag tycker om epiloger? Jag tycker inte om dem. Inte just alls. De får mig att sucka djupt. Jag vill inte veta vad som hände sen, jag vill tänka själv. Rent av så att jag skulle kunna skriva fanfiction om jag fick för mig att göra det (och nu talar jag inte om mina böcker utan andras). Så att skriva en epilog är uteslutet. Det är ett stort NEJ.

Slutet måste därför skrivas om. Kanske ge några svar till. Kanske göra vissa saker tydligare.

Hela tiden ändå, jag tänker på att jag en gång fått en fråga: Kommer du att återvända till den värld du skapat i Martrilogin, sen alltså, när den är klar? I nån annan bok.

Men jag har inga femårsplaner. Aldrig vågat mig på några sådana. Det finns inget så fast och förankrat att jag skulle tro att jag vet vad som händer om fem år. Däremot vill jag inte låsa mig vid en epilog. För tänk om jag får världens idé om hur det kan fortsätta? Alltså något helt annat men på samma plats. Epilog är alltså uteslutet med den förhoppningsfulla inställningen till hur saker slutar. Men nytt slut ska det bli. Och jag laddar. Samlar mig för finalen.

6 kommentarer:

Eva-Lisa sa...

Slut är kluriga, men det löser du säkert :)

carolastromstedt sa...

Jag fick tvärtom ta bort min epilog efter att min lektör tyckte att det blev för avslöjande för hur det slutade. För bra och för lösningsfokuserat. Det lämnade inte läsaren att få fortsätta fundera i egna banor. Jag kunde inte annat än hålla med henne och jag förstår ditt motstånd. Kan du inte begränsa det till att bara avslöja det absolut nödvändigaste?

emmaaskling sa...

Lycka till!

Pia Widlund sa...

Jag har både prolog och epilog...

Sofia Fritzson sa...

Jag gillar epiloger, fast de får gärna innehålla lite svärta/olösta saker att fundera på. Gillar även spin-offs, så även om jag knyter ihop det kan jag bli sugen på att spinna vidare på en annan tråd en annan gång. Man ska aldrig säga aldrig så jag tycker det bra att du inte knyter ihop det alltför hårt.

Mia Skrifver sa...

Eva-Lisa: Man har väl inget val och måste lösa det på något vis.

Carola: Tror inte att min epilog skulle vara lösningsfokuserad. Utan handlar mer om att ge vissa svar, inte alla. Men jag vill hellre ge det jag ger i själva slutet. För jag vill inte ha en epilog, inga förklaringar om vad som hände sen. Det känns inte spännande.

Emma: Tack.

Pia: Det låter ju kul och jag tycker alltså att man kan ha vad som helst bara man tänkt på det. Och det har jag gjort, bestämt mig för att nej.

Sofia: Var och en får ju bestämma själv vad de vill och inte vill ha. Eller vad de gillar. Själv tycker jag att det flesta epiloger jag läst ger för mycket, så absolut, om det ska vara så svärtan behövs. Men jag tror att jag kan få samma sak gjort genom att skriva om slutet. Och då behöver jag inte strypa berättandet.