onsdag 4 mars 2015

Redigerar bara

Man räknar ut saker. Som att jag måste redigera 9 sidor per dag (de dagar jag vet att jag kan) för att klara deadline. Alltså det ni, att hålla en medelhastighet i redigeringstrafiken på 9 sidor per dag! Fascinerande! Jag förstår att ni alldeles tagna av den informationen.

Ja allvarligt. Författarlivet. Ibland när folk frågar, ni vet, det där man brukar fråga, hur är det, vad har du gjort på sistone? Då står man där och tänker att ja-a, på sistone har jag ägnat mig åt tid och sex.

Högt säger man: njäe, inget. Redigerar bara. (Även om man kunde säga ett och annat om sex förstås.)

Och man kan inte säga annat. För jag jobbar med en berättelse som jag kan, inget spännande med det då. Går inte ut i onödan, medelhastighet på 9 sidor måste hållas. Jag tänker på scener, i scener, sceniskt. Det är inte så värst kul att snacka högt om en detalj på sid 96 med någon annan än de två personer som läst hela texten.

Dessutom tror jag att frågan är retorisk i betydelsen bara ställd för att man ska svara att allt är finfint och sen ska man berätta en häftig berättelse om något man upplevt personligen. Men när det inte är jag som är på äventyr utan fiktiva typer i en fiktiv värld och det är liksom där jag samtidigt befinner mig, fast det verkar bara rubbat att snacka om det som om det är vad jag gjorde igår. Även om det var det jag gjorde igår. Hade himla mycket tid och sex i en annan värld. Typ. Fast att jag försöker sluta med det senare, nej, styrka i sexet menar jag. Så nope, inga detaljer. Jag redigerar bara.

5 kommentarer:

Sofia Fritzson sa...

9 sidor per dag kommer ju gå galant! Heja på!

Heléne (Bokglam) sa...

Det är intressant det där.. När man bara är inne i sin egen lilla redigeringsvärld. En ganska mysig värld men väldigt isolerad ;). Kör hårt och lycka till!!

Skriviver sa...

Ärligt talat. Sedan jag verkligen kom in i skrivandet och sedan jag började blogga, är det som om jag nästan håller på att förlora en del av mina vänner. De som inte alls intresserar sig för mitt skrivande. Jag förstår ju att jag borde försöka prata om något annat än skrivande - och att jag kanske inte kan begära att alla ska vara lika intresserade av mitt skrivande som jag själv är - men, det går ju inte. Det enda jag gör är att skriva, tänka på skrivande eller läsa om skrivande.

Ibland tänker jag att det liknar ett missbruk på så många olika sätt. Jag får nya vänner genom skrivandet, och vi har något gemensamt som knyter oss väldigt starkt till varandra, medan gamla vänner som inte vill vara med och inte förstår vad jag håller på med, de glider jag automatiskt ifrån.

Eller kanske att det är bättre att jämföra skrivandet med en ny religion. Jag får nya vänner i min kyrka, och väldigt mycket mindre gemensamt med de äldre vännerna.

Hur som helst, jag förstår verkligen det där med att det inte går att prata om vad man gör. Det är tur att du kan prata med oss!

Pia Widlund sa...

Ja, man kliver in i en bubbla när man skriver och redigerar. Inte alla som fattar hur kul och intressant det är i bubblan!

Mia Skrifver sa...

Sofia: Jorå jorå, det ska gå. Galant eller inte.

Heléne: Man blir lite enkelspårig. Fast har lyckats föra ett intellektuellt samtal idag så är rätt nöjd med mig själv.

Skriviver: Eftersom jag inbillar mig att jag i viss mån alltid talat om text och skrivande, om böcker, om hur man gör så misstänker jag att de flesta nog vet att det är sånt jag talar om. Att jag liksom inte blivit av med kompisar, däremot tycker jag att jag fått nya, som du säger och det är kul ju. Men det går liksom ändå inte att säga allt högt, för man är så någon annanstans, i en annan värld, mitt i en diskussion med fiktiva figurer.

Pia: Kul och tidvis lite tungt. För att det alltid finns mer och mer och mer.