måndag 2 mars 2015

Tid och tid och tid

Sitter hemma och jobbar då. För att febrigt barn hemma, men det har alltså lugnat sig och allt är under kontroll med medicin och vila. Febernedsättande.

Men att ha suttit tre timmar på akuten gör att dagens jobb (patienten sover) känns ytterst lämpligt. Funderar på tid nämligen.

För det är lätt hänt, man kastar sig in i handling och karaktärer och snubblar över tiden. Alltså jag har den i huvudet. Så nu sätter jag in den i text. I början av en scen, nånstans i en scen. Inte hela tiden, inte i varje scen, eller förtydligar där det ändå fanns en markör.

Folk är medvetna om tid. Herregud så folk är medvetna om tid. Jag menar, jag väntade tre timmar i sjukhusets väntrum, men tittade inte på klockan för jag var så himla medveten om att jag satt i evigheter i väntrum utan att göra annat än vänta och tycka illa om stolen jag satt i. Eller försökte hypnotisera de där som ropade upp namn att säga Franck. Så att när de väl gjorde det, blev jag så förvånad att det tog ett tag att höra.

Ja, och årstidernas gång, tiden på dygnet, hur gamla vi är, solens rörelser, trötthet. Tid är så många olika saker. Kan vara exakt, kan vara en tvekan, en undran om hur lång tid som gått, eller kort. Men det behöver ju finnas. Man behöver förstå hur länge en händelse pågår. Hur lång en dialog är. Vilka händelser som händer parallellt. Vad karaktärer har för erfarenheter.

Eller om man byter scen, att visa var den nya scenen finns i tid och rum. Hur karaktärer upplever tid olika. Att vissa kommer i tid, andra är alltid försenade. Klockan tickar. Vad är det som går och går och aldrig kommer till dörren, ju. Och det här är alltså en poäng, som har att göra med att undvika att hoppa från huvud till huvud i en berättelse också utgår från tid. Folk gör tid olika. Det blir förvirrande att byta. Att ta den enas erfarenhetstyngd och sen byta till den andra, inte enkelt. Lättare då att byta scen och typ.

Tid alltså. Det är vad jag funderar på.

8 kommentarer:

Maria Turtschaninoff sa...

Kram till patienten!

Sofia Fritzson sa...

Otäckt med huvudvärken, tur att det är bättre!
Jag tänker också på tid. Mycket skrivtid är bra att ha, men mycket skrivtid ger också mer tid att tvivla och det sista hade jag kunnat vara utan.

emmaaskling sa...

Skönt att patientens mående är under kontroll! Tid, ja. Vad konstigt det är. Ibland flyger den fram och ibland går den så himla sakta. Tre timmar i ett väntrum kan kännas om ett helt dygn. Ju äldre man blir, desto fortare går den. Så känns det iallafall.

Pia Widlund sa...

Tid är ett roligt begrepp, det som är snabbt för en del är långsamt för andra.

carolastromstedt sa...

Sitta på akuten är aldrig trevligt. Inte blir det bättre av den långa väntetiden. Som ett sorts extra straff. Skönt ändå att patientens tillstånd är under kontroll.

Mia Skrifver sa...

Maria: Har vidareförmedlats.

Sofia: Det är problemet med att tänka...

Emma: Tid är rörlig, o ja.

Pia: Precis, beror på vem som väntar. Tänker mig att läkaren hade fullt upp till exempel, medan jag väntade.

Carola: Ja och man gillar ju inte straff precis. Inte jag i alla fall.

Eva-Lisa sa...

Bra att patienten mår bättre.
Att vänta är nog den situation där det känns som om tiden är evighetslång.

Mia Skrifver sa...

Det är ju det att man inte vet när evigheten tar slut.