tisdag 21 april 2015

Tillåta berättelsen att röra sig

The stuff you do... Först kollade jag kartor och hus på en viss gata i en viss stad. Sen tänkte jag, äh fasen, nu tar jag det här och ändrar sen när någon kan hjälpa mig med mer information om hur det på riktigt ser ut i de där husen... Efter det letade jag efter böner. Alltså inte vilken bön som helst heller, utan en specifik, som jag inte hittade, men tog något annat, för tänkte igen, äh, jag får fråga någon som kan sådant här sedan senare.

Folk gör på olika sätt förstås. Jag trevar. Och tillåter. Letar efter något som påminner medan jag tar mig framåt mot något jag kan kalla råmanus. Än så länge har jag inte satt någon deadline för det. För det finns saker jag vill veta innan jag vågar kräva stormskrivande av mig själv. Dessutom så finns det ju den där boken, Marlek, som förr eller senare avbryter stormskrift.

Exakt därför är det här skedet så otroligt bäst. För att jag kan snäva in. Jag kan också låta bli. Och jag tror mycket på just den här upptäckargrejen. Att inte tänka för mycket utan let it burn bara. In klampar karaktärer, vissa stannar, andra kanske klampar ut igen. Tillåta berättelsen att ta sig dit den vill helt enkelt, väldans viktigt.

***

Men ikväll ska jag sitta och lyssna på mina skrivkursisar i Arbis café. Det är avslutning och grande finale. Om någon befinner sig i Åbo och känner att jorå, litterärt skulle sitta fint, så vill jag varmt rekommendera att komma och lyssna när Kreativt skrivande-kursens deltagare läser upp sina texter, kl 18.30 på Arbis, Åbo alltså. De är så jädrans duktiga så jag tänker mest sitta och pösa, stolt som en tupp.

3 kommentarer:

Pia Widlund sa...

Arbis cafe - fick en nostalgisk känsla där. Har spelat operett och musikal på Arbisteatern i Norrköping för många år sen!

Sofia Fritzson sa...

Härligt att treva sig fram och låta det bli vad det blir.

Mia Skrifver sa...

Pia: Vad kul. Nostalgi är ju mysigt.

Sofia: Det är det.