tisdag 19 maj 2015

Frågor och fluff

Det är tveksamt om innehållet i skallen är annat än fluff. Längsta arbetsdagen känns liksom. Fast som islänningarna säger om vädret "Det kan alltid bli värre" och jag är inte intresserad av hur men visst kan det vara jobbigare än så här. 

Hur som helst, det är fascinerande att kliva in i skolklasser. Jag vet inte vad som kan hända, kan inte förutse vilka frågor som ställs. Som att vad gör jag på min fritid? Jag inser medan jag svarar att jag kanske inte separerar på jobb och fritid. Troligen för att jag trivs så bra med mitt jobb att det är med mig hela tiden. Och idéer kan inte stängas av. Det är väl också det som gjort att jag alltid skrivit, att det avgörande inte varit att säga att jag är författare. Istället vill jag kunna säga att jag skrivit. För det är visst viktigt för mig att vara författare, men det är samtidigt något jag är som mest när jag pratar någonstans och som minst medan jag skriver. Ja ja, det är paradoxalt och sånt, men jag kan inte tänka på författarskap i skapandet. Det får jag fundera på kvällstid typ.

Poängen alltså, att det är bra med frågorna som jag troligen svarar på men utan att veta exakt vad jag säger. Det håller mig på tårna. Även om jag svarar ur skorna. Och vad jag menar med det, vet jag inte. 

5 kommentarer:

Eva-Lisa sa...

Jag gillar också att få frågor om jag ska prata inför andra. Det vägleder mig lite om vad de som lyssnar är nyfikna på att få veta :)

Pia Widlund sa...

Det är det som är så roligt med barn o ungdomar, allt kan hända!!

Sofia Fritzson sa...

Tycker också det är svårt att separera på jobb och fritid när det man jobbar med är samma sak som man vill göra på fritiden. Och ibland har man fritid när man borde jobba och ibland jobbar man på fritiden och det är egentligen väldigt rörigt. En underbar röra.

carolastromstedt sa...

Känner verkligen igen mig i det sista stycket du skriver. För egen del upplever jag mina svar ibland som en aning osammanhängande men ändå med ansträngning. Typ. Så. Ungefär... Engagerad men ofokuserad. Eller så är jag splittrad. Ska nog ge mig nu innan det blir värre :)

Mia Skrifver sa...

Eva-Lisa: bäst är de frågor jag inte har svar på. För då behöver jag fundera. Och det är bra att utmanas. Skolbesök innehållernästan alltid något sånt.

Pia: Ja. I och för sig kan vad som helst hända inför vilken publik som helst men frågorna är olika.

Sofia: Rörigt är det kanske, men man har ju bestämt sig för att just den sortens röra, kaos är där man vill finnas för att få syn på det man vill få syn på.

Carola: haha! Jo du. Men jag tror på att ge svar på frågor också de jag tvekar inför så då blir det ju så att vissa saker behöver redas ut inför mig själv på något sätt.