tisdag 26 maj 2015

Inre kritiker ska tiga

Lyssnar inte på min inre kritiker. Även om jag kan höra vad som sägs.

Tur att jag har selektiv hörsel.

Alltså kritik är bra. Men i alla lägen är det inte särskilt produktivt att låta den inre kritikern styra över det jag skriver. Som nu. Jag söker berättelsen. Det ska skrivas mängder av skit för att mejsla fram vad det finns i den värld, bland de karaktärer jag har. Hur ska jag annars veta vad det kan bli om jag inte tillåter det usla att finnas? Dessutom, bland det vagt tänkta finns fraser som senare kan få eget liv i omskrivningen.

Trots selektiv hörsel så finns det ändå där, tvekan inför om jag är på rätt väg. Vissheten om att det är olika årstider i text som händer samtidigt (för att jag inte bestämt mig), eller att åldern verkar tämligen vagt angiven på huvudpersonen och att jag i början inte visste vad alla hette. Det skaver på i bakhuvudet - lusten också alltså, att korrigera det.

Men det är inte läge för rättelser än. Först behöver jag leta mig fram, för att veta vad som ska bort. Lite som i Fem myror är fler än fyra elefanter - jag står vid den där hyllan med fyra grejer på och vet att det finns många möjligheter för vad som ska bort. Försöker säga det åt den inre kritikern, men tydligen har vi båda fel på hörseln.

5 kommentarer:

Heléne (Bokglam) sa...

Precis, det krävs en del fult för att det i slutändan ska kunna bli fint. Tycker vi kommer överens om att låta den inre kritikern vila ett tag :)

Sofia Fritzson sa...

Det är alltid jobbigt när den inre kritikern vill komma in för tidigt, det blir inget skrivet då, så selektiv hörsel är bra!

Pia Widlund sa...

I juni ska jag börja redigera min bok och jag vet att tvivlet kommer att infinna sig, som en svart korp på axeln.

Skriviver sa...

Tycker det låter jobbigt med den där kritikern, men ändå som att du klarar det bra! Måste vara mycket svårare när man gör på ditt sätt och liksom skriver sig fram till allting - så bra kämpat!

Mia Skrifver sa...

Heléne: deal!

Sofia: Brukar tvinga ut orden ändå. Men urkiga är de.

Pia: lööv den jämförelsen. Känner näbben picka hål i skinnet.

Skriviver: Tror alla sätt är svåra men man måste följa den väg man kan gå. Jag kan inte planera för då vaknar doktorn i litteraturvetenskap och tolkar sönder allt.