onsdag 27 maj 2015

Knyck(la) bara

Plats: sjukhus. Karaktärer: huvudperson och vän. Händelse: Vännen är arg på huvudpersonen.

Det är vad jag knådat ihop text om precis just för en stund sen. Kan betraktas som skrivprompt. Tystade min inre kritiker effektivt, för med en prompt måste man koncentrera sig på det man ska få ihop. Som de frågor som finns invävda där, varför är de på sjukhuset? varför är vännen arg?

Det blev sisådär 1000 ord. Vilket betyder att det behöver inte vara så himla invecklat. Själva vecklandet kan antingen göras senare, eller då i mitt fall har jag ändå hunnit så pass att det är ganska många veck ändå. Då knycklar man på bara.

Naturligtvis, om du känner att idéerna tryter, då tar du prompten ovan och skriver om det. Vad du än gör så kommer det inte vara samma sak som jag gjorde.

5 kommentarer:

Pia Widlund sa...

Då knycklar man bara på. Kul uttryck!

Mia Skrifver sa...

Heh. Det dyker upp såna ibland. Uttryck.

Eva-Lisa sa...

Ja, visst är det lustigt? Även om olika personer får samma idé, blir slutresultatet väldigt varierande beroende på hur varje person utvecklar den :)

Sofia Fritzson sa...

Jag försöker muta min inre kritiker nu. Skriva ett visst antal ord och sen blir det lunch-tv!

Mia Skrifver sa...

Eva-Lisa: Precis. Man kan härma det man redan känner till, men om man själv ska hitta på något då är det inte lika lätt.

Sofia: Med choklad hoppas jag, att mutorna utförs.