lördag 30 maj 2015

Mindre beståndsdelar

Erkänner att jag väntat länge med att läsa Lev Grossmans The Magicians. Mest för att det därmed Narnia och Harry Potter i Donna Tartt tappning inte riktigt lockat mig. 

Men nu läser jag i alla fall. Och jag vet inte. Det finns drivkraft, jag läser vidare ju. Samtidigt stör jag mig på drivkrafterna, det slungas ut stuff som jag vet att kommer att betyda något senare men det vill inte riktigt. För mycket liksom. Och vissa grejer verkar mest utslängda så att det blir tusen saker och ungefär lika många berättelser.

Dessutom då, deprimerade ungdomar, och i synnerhet huvudpersonen, men liksom alla. Jag tycker inte riktigt om dem. 

Men ändå. Trots det så finns det nånting, kan inte riktigt sätta fingret på vad. Kanske visar det sig när jag läst klart och det gått nån dag att jag egentligen tyckte om de deprimerade ungdomarna, att svärtan klibbat fast. Att det liksom ändå är en sån där bok där jag är skeptisk och sen inser att vafasen, det var ju grejen. 

Just nu dock, jag vet inte, läser vidare. Vissa böcker alltså, som den här, får lust att plocka den i mindre beståndsdelar.

3 kommentarer:

Sofia Fritzson sa...

Kände samma som du och ändå läste jag alla tre :)

Maria Turtschaninoff sa...

Jag orkade med nöd och näppe igenom den första. Jag tyckte framför allt inte att magin funkade. Alls.

Mia Skrifver sa...

Sofia: Tror att det räcker med en. Blev inte nyfiken.

Maria: Bland annat inte magin. Stör mig ändå mest på att jag inte gillar karaktärerna. Vi kan ha ett långt samtal när vi ses nåt tag.