tisdag 30 juni 2015

Andra öron

Man hinner ju med grejer. Jag har skrivit en kolumn, petat omkring i manus för Marlek, läst nästan alla noveller i novelltävlingen och snart ska jag bege mig till Ekenäs för att läsa högt ur det avsnitt jag valt att läsa högt (ur Marlek).

Och det är ju det här som är viktigt på något vis. Det insåg jag när jag läst klart under Archipelacon. Att hur mycket det betyder att läsa sin text högt för andra, att texten blir till där på något vis också i att någon lyssnar. Eller om det är jag som inser någonting om möten. Eller om texten. Rytmer tänker jag på rätt mycket, i språket och som tempo. Det blir mer konkret när jag läser inför en publik. Jag vet redan att jag strukit fyra ord i det jag ska läsa idag. De sitter fel i rytmen. Men allra mest är det ändå viktigt att läsa högt för andra öron, ana att de reagerar på något jag skrivit. I synnerhet nu, i synnerhet med den här avslutande delen som ännu rör på sig lite grann. Inte mycket, men ändå, inte satt text i bokform. Det finns ju ännu osäkerheten, blev det faktiskt? Kunde jag? Jag tror att i höst när den är i tryck och jag har alla tre böckerna, kanske förstår jag då att jag faktiskt kunde.

2 kommentarer:

Pia Widlund sa...

Du kan, jag kan, vi kan om vi vill!!!

Mia Skrifver sa...

Det kanske jag kan. Fast jag tvivlar alltid. Det ingår i skrivet liksom, tvivla alltid. Åtminstone för mig.