onsdag 17 juni 2015

Om man visslar regnar det

Karaktärer som inte gör något. Alltså de stöter på ett problem, men de agerar inte så där som man tänker att de ska. För att det är ju grejen med karaktärer, de ska göra, handla, agera och i förlängningen förändras.

Men sen finns karaktärer som liksom, ja låt oss säga, att hen är vittne till något otrevligt. Egentligen borde karaktären springa till närmaste instans och söka hjälp. Polisen kanske. Prästen. Eller någon vuxen situationen i alla fall. Fast det gör hen inte. Inte ens när det otrevliga upprepas. Det är klart att viss tankemöda går åt till att tycka att usch vad hemskt. Dessutom också så att karaktären vet exakt vad som borde göras. Hur allt kunde stoppas, ja konfrontationen, men gör ingenting ändå. Låtsas att allt är som vanligt och att om man visslar så regnar det.

I längden kan man förstås inte vissla hela vägen bort från det otäcka som hänt. Men ett tag. Ändå återstår alltid förändringen. Kravet på att karaktärer ska växa, förändras av det som händer.

Funderar för tillfället väldigt mycket på vad en karaktär kan vara vittne till och sen bara låta det rinna iväg som om ingenting. Jag vet att förr eller senare ska jag också skriva vad som förändras, hur det blir nödvändigt att handla och inte längre vissla sig genom regnet.



För tänk så här (och det här kan, om man vill, betraktas som en skrivövning), en karaktär hittar ett brev som förändrar allt, men stoppar tillbaka brevet i den lilla lådan i sekretären där det låg. Fortsätter som förut. Hela tiden med tankarna på förändringen och frågorna kring varför ingen sagt något, varför har detta hållits hemligt? För det gäller karaktärens fortsatta liv och är avgörande. Men hen väljer att låta allting vara. Vad krävs för att agera? Jag är snart där, vid påtryckningarna till handling.

3 kommentarer:

Pia Widlund sa...

Härligt, det går framåt!

Sofia Fritzson sa...

Det är så härligt frustrerande innan de skrider till handling :)

Mia Skrifver sa...

Pia: Tur det. Att det inte går bakåt.

Sofia: Fast i det här fallet är det meningen, alltså att skriva en icke aktivt agerande karaktär.