torsdag 25 juni 2015

Sommarprat

Sommarpratare hörni. Ingen brist på sommarprat i år heller. Och jag lyssnar både på de svenska och de finlandssvenska. Både P1 och Radio Vega.

Då för himla länge, ungefär tusen eller i alla fall mer än hälften av mitt liv sedan, hos pappa stod radion på om somrarna medan han jobbade med vad han nu höll på att bygga för tillfället. Och pappa byggde hela tiden. Men hos mamma stod radion också på, jag menar, hon var ju i alla fall sen senare radiojournalist, och på somrarna var det prat på prat. Nej jag lyssnade knappast aktivt då. Men sen plötsligt är det någon som talar om saker som berör mig och jag lystrar.

Precis så lyssnar jag på sommarprat, låter dem babbla mitt i morgonkaffet, kanske längre också och är det bra då hör jag på, börjar tänka på saker de berättar, hur man berättar. Ibland förstås, stänger jag av, för att det inte var prat för mig. Det finns så många prat att lyssna på att jag vill höra det jag vill höra.

Snart får jag veta vad Maria Turtschaninoff sagt i Vegas sommarprat. Heja! (Och jag lyssnar liksom alltid efteråt inte direkt).

3 kommentarer:

Pia Widlund sa...

Jag måste bli bättre på att lyssna på radio!

Susanne Olars sa...

Det är roligt det där, hur man minns sommarpratandet från när man var liten. Signaturen, det malande berättandet, en låt då och då. På den tiden hörde man det som en bakgrundskuliss till sommarlovet, nu väljer man aktivt att ta in de olika historierna. En present varje dag!

Mia Skrifver sa...

Pia: Jag gillar radio. Det kan både vara aktivt eller bakgrundssorl.

Susanne: Present varje dag. Precis det.