onsdag 1 juli 2015

Leta kulhål

Eftersom jag igår stod utanför Villa Schildt, och det var väldans trevligt och betydligt fler i publiken än jag någonsin hade kunnat tänka mig. Alltså jag tänkte att det kommer väl 10 personer så där. Det fanns 40 stolar, folk stod upp när de inte fick sitta.

Men ja alltså, trevligt var det. Fast det var också en mängd såna där knottaktiga gröna flygkräk som kittlade på benen, armarna och var de nu kom åt bar hud.

Jag tänkte att det är ju så det är. Man har trevligt. Men det finns kräk. De stör idyllen med att i enorma horder flyga omkring.

Fast det är ju det, man letar efter det där som spricker och spränger. Det är mest givande, att mitt i fasaden hitta kulhålet. Något som förändrar, som ger djup. Tror bestämt att jag skulle kunna bege mig ut på en promenad, för att leta sprickor och kulhål.

3 kommentarer:

Sofia Fritzson sa...

Vad roligt med många åhörare!

carolastromstedt sa...

Antagonister finns i alla dess former :) Jag gillar också att hitta de där sprickorna och kulhålen och föra in dem i text. Det blir liksom mer fart då. Roligare att skriva.

Mia Skrifver sa...

Sofia: Så sant så sant.

Carola: En period gick jag omkring och tog bilder av sånt. Tror det började med att jag tågluffade och insåg att hela Europas sevärdheter höll på att rustas upp, det var byggställningar överallt. Lika bra att gilla dem alltså. Och kan alltså fortfarande bli lätt salig av att hitta en rostig järnbit nånstans där den inte borde finnas. Eller "fel" böcker i en bokhylla.