fredag 10 juli 2015

Sånt och/eller sådant

Ni vet de där orden, de där som åtminstone jag tenderar att skriva på lite olika sätt. Ibland beroende på var jag skriver. Ibland bara för att båda sätten funkar liksom.
i väg/iväg, sån/sådan, i stället/istället, ren/redan, nån/någon (och några till)
Och jag har sökt igenom hela dokumentet efter de där. Men visst fasen har jag ramlat över några stycken till som jag skrivit på varierande vis. Så får köra fler varv på det. Igen.

Det gäller ju att välja hur man vill ha det. Inte ha alla varianter.

 
 

9 kommentarer:

Sofia Fritzson sa...

Sist fick jag rätta massor av nån/någon i dialog som jag blandat helvilt. Sånt/sådant är klurig också.

Mia Skrifver sa...

Hittade en annan också, när jag kollade av listan i Skrivregler (superb lista), närmare betstämt "överallt/över allt".

Kati sa...

Ren???
Skriver du ett historiskt manus?
Jag försöker undvika de där talspråksorden som nån och sån, men det händer att det slinker med ett "sånt". O:-)
Jag hade ett litet ticks förr, och skrev "annan stans". Vill fortfarande göra mellanslag mellan dem även idag.

Heléne (Bokglam) sa...

Svårt det där, försöker skriva ut orden men tänker att det är en smaksak. Huvudsaken är väl, som du säger, att vara konsekvent. Konsekvens är bara så himla klurigt ibland ;).

Skriviver sa...

Jag brukar försöka pröva att skriva mer talspråkligt ibland (skriver ju annars alltid ut allting som det traditionsenligt ska skrivas)i små stycken här och där, men det blir alltid så besvärligt just för att jag tenderar att glömma bort det och låta orden stå kvar, och så ser det jättekonstigt ut. Så retligt.

Mia Skrifver sa...

Kati: i Svenskfinland har vi våra egna varianter. Precis som ni har era. Så tänk inte på djuret ren. Utan tänk på "sån" istället. Liksom samma ihopdragning för en finlandssvensk.

Heléne: konsekvens är rätt. Men man kan ju slarva. Helst inte förstås. Men jag slarvar definitivt när jag blir ivrig.

Mia Skrifver sa...

Skriviver: Rätt många grejer har jag korrigerat i tidigare omgångar som gör att de liksom sitter nu när jag skrivit, vilket förstås är bra. Men det går ju alltid att hitta nya bitar, nya ord som man tydligen "lekt" med...

Frida sa...

Jag försöker skriva någon / sedan i löptext och nån / sen i dialog, och det blir garanterat sammanblandning och kräver hårda kontroller. Just nu är annars mitt problem att jag skriver kapitel som utspelar sig i historisk tid i imperfekt (eller preteritum eller vad det nu heter nu för tiden) och övrig text i presens. Där glömmer jag också av mig.

Mia Skrifver sa...

Det där känner jag igen till sisådär 100%. Alltså exakt den blandningen av löpande text och dialog och det historiska i presens. Dessutom (därför sisådär 100%) brukar jag ibland ha tillbakablickar i presens, när det är något som är extra känsligt, intensivt och närvarande för karaktären liksom i nuet även om det har passerat. Och gissa om jag får rensa då...