tisdag 7 juli 2015

Tre kommentarer och jag är så tappad bakom en vagn

Vissa stunder i redigeringen önskar jag att det skulle vara över. Att det skulle vara gjort, att det är höst och boken är tryckt och att det är nån annans problem vad de sen kommer att tycka om berättelsen.

Just nu är en sån stund.

Tre kommentarer av redaktören. Och jag väljer mellan att stampa frustrerat, sticka huvudet i sanden som den struts jag är eller något annat som inte kommer att hjälpa.

Jag försöker tänka. Förståndigt försöker jag ta itu med det hela. Men förståndet räcker ingenstans. Vet inte hur jag ska lösa det. Inte nu i alla fall. Inte förrän i augusti kanske. Möjligen.

Jag jobbar vidare. Men just det här jobbet är väl ungefär det enda kronologiska jag gör när jag skriver, alltså känns det helt vansinnigt frustrerande att inte veta vad jag ska göra. Utan bara hoppa över.

Förstår liksom inte frågan. Förstår inte just nåt alls.

Och jag kunde visst glatt skratta bort alltsammans och veta att jag kanske förstår bättre imorgon. Men jag vill lösa saker och ting NU. Jädrans. Dessutom regnar det. Inte för att det betyder något. Jag sitter ju här, vid min läst. Och svär.

Vissa stunder alltså i redigeringen, helt h-vete. Jag är så tappad bakom en vagn

7 kommentarer:

Frida sa...

Förstår frustrationen. Men det BRUKAR vara lättare att förstå, eller åtminstone förhålla sig, om man får backa ett par steg och sedan återkomma. Så även om du vill lösa frågan NU så kanske du ska vänta. Sen finns ju alltid det där knepet att helt enkelt fråga "Vad tusan menar du?" Även redaktörer kan missförstå eller missa saker ibland.

Oj så lätt det är att vara klok åt andra. Själv vill jag helst bara åka hem och sova och inte ta itu med ett endaste problem. En vecka kvar till semester.

Sofia Fritzson sa...

Sånt där är så jobbigt när man är mitt uppe i det. Efteråt känns det mkt bättre. Drick lite kaffe! Det kanske inte hjälper men det känns säkert bättre :)

Pia Widlund sa...

Låt det vila några dagar och sen kastar du dig över det! Lycka till!

Skriviver sa...

Säger som övriga: vila några dagar, och redaktörer går väl att prata med? Du fixar det, men ibland måste man liksom slappna av innan saker hamnar på rätt plats, ju mer man vill lösa något NUUU, desto sämre går det nog, är jag rädd.

Mia Skrifver sa...

Frida: Jag vet. Och jag skulle eventuellt fråga redaktören, men på nåt vis måste jag först förstå vad det är jag frågar och dessutom är det juli, så får formulera frågan ett tag innan nån svarar. Kanske jag rent av löser det på egen hand. Men det är så himla frustrerande. Och jag skulle så gärna vara klok åt någon annan.

Sofia: Kaffe, ja. Eller vad fasen, vid stor frustration kanske man borde övergå till starkare dryck... Fast tänker inte bättre då förstås. Kaffe it is.

Pia: Ja det får ligga där och puttra för sig själv.

Skriviver: Ja absolut, har ju världens finaste redaktör, men vill liksom lösa frågan först, för att förstå vad jag inte förstår. Och vad det är som ska göras, så att jag känner att jag är på rätt spår. Men jag är tämligen så där, måste få saker gjort nu för att kunna tänka vidare. Att det är egentligen inte problemen i sig som är problem utan mest jag som är i vägen och vill lösa och gå vidare. Kronologiskt. Men det går då inte just nu.

Nina sa...

Du får tänka på hur härligt det kommer vara när du löst det och ha den känslan som målbild. Lycka till!

Mia Skrifver sa...

Ja. Fast först måste jag liksom ta mig ens ditåt. Målet känns himla långt bort.