måndag 24 augusti 2015

En bra bok jag inte gillar

I vanliga fall säger jag att det finns för många böcker att läsa för att jag ska ägna mig åt att läsa sådant jag inte gillar. Om jag inte måste läsa av nån arbetsrelaterad orsak. I och för sig försöker jag undvika sånt jobb. Men det händer ju. Ändå.

Just nu råkar jag läsa en bok som jag inte tycker om men som är viktig för Projekt KB. Det är inte ens så enkelt att jag skulle tycka att det är en dålig bok. För det är välskrivet, till och med den irriterande huvudpersonens dumheter går att förstå för det är underbyggt och rentav otroligt förståeligt. Språket är bra. Berättelsen innehåller vad den ska. Allt är så bra så bra så bra. Utom då:

Alltså det är en bra bok. Och jag tycker inte om den.

Just de ingredienserna är ibland avgörande. Jag läser för att pricka in vad jag inte gillar medan jag samlar på det jag behöver för mitt eget projekt. För jag vill inte känna så här inför min egen text. Att den är välskriven men felskriven.

Poängen är ändå, som så ofta, att det väsentliga inte är ifall något är bra eller dåligt utan vad det gör och inte gör. Hur det gör och inte gör.

5 kommentarer:

emmaaskling sa...

Jag har också precis läst en sådan bok. Jag kände dock absolut ingenting för huvudpersonen, jag tror det var därför. Alltså jag tyckte inte om hen. Inte direkt illa om heller. Kände bara likgiltighet. Och då spelade det andra ingen roll.

Pia Widlund sa...

Ibland måste man läsa något dåligt för att inse att annat är bra!

Mia Skrifver sa...

Emma: Till skillnad från likgiltighet så känner jag en hel del inför huvudpersonen jag läser om. Hon stör mig. Samtidigt som jag tycker att hon är fel på alla möjliga sätt så finns det inbyggt förklaringar till varför hon är sådan, och det irriterar mig också. Ändå, det är bra gjort. Det går att acceptera, även om jag stör mig på det också.

Pia: Ja, men det här är alltså inte direkt dåligt. Det är mer störande. Och välskrivet, underbyggt, allt, bara fel ändå.

Skriviver sa...

Jag blir väldigt nyfiken. Spontant skulle jag inte säga att jag vet om jag känt något helt liknande. Jag tror att jag oftast känner så där när något inte är tillräckligt välskrivet. Eventuellt kanske jag kan få en liknande känsla när historien i sig bara inte intresserar mig, typ att allt är välskrivet och helt okej hantverk men det finns liksom inget som griper tag i mig. Eller helt enkelt att jag inte gillar vissa val som författaren gör, oavsett om det är väl underbyggt. Det kanske är lite så du menar?

Mia Skrifver sa...

Delvis menar jag också så. Men eftersom jag ju förutom författare också är litteraturvetare så har jag läst en och annan bok som kan vara välskriven men som jag inte direkt gillat. Något som alltså inte direkt drar in mig i texten utan så att jag istället börjar analysera helt andra saker. Och jag tycker inte att det är fel eller jobbigt om texten i sig är bra, för bra eller dålig text är då ointressant, det blir däremot lättare att fundera på teknik, på att se hur något görs. Lite samma sak som att läsa om en riktigt bra bok, då går det också att sluta fundera på vad som händer sen, istället fokusera på hur det görs.

Men kort sagt, just den här boken var jag absolut inte tänkt målgrupp för. Å andra sidan fick jag ut en hel del värdefullt för mitt eget projekt, så trots att jag inte rycktes med är jag väldigt nöjd med att ha fått läsa analytiskt till max.