fredag 7 augusti 2015

En röst i texten

Ofta börjar det med att hitta den röst som ska leda en genom texten.

För Martrilogin var det rösten som kom först. För mitt nya projekt är jag fortfarande inte säker på att jag hittat rösten. Vilket förstås betyder att jag antagligen inte har gjort det.

Men det är inte bara i det skönlitterära som röst ska hittas. Medan jag försöker formulera de tal jag ska hålla vill jag hitta den röst som ska höras i texten. För ibland är rösten ämnet och ibland är rösten jag - alltså i olika sorters texter kan röst ha varierande betoningar.

Det väsentliga i röstletandet handlar om att det är på riktigt. Att det är tydligt. Ärligt. Det låter helt sjukt när man säger det, alltså vad då ärligt? Kanske menar jag sant. Än mer menar jag trovärdigt. Och hur uppstår en sån röst? När jag tror på det jag själv skriver, när jag vet att rösten som finns i den text jag skriver talar så som den ska tala. Om ämnet, om mig i viss mån.

Just nu alltså, letar jag efter röst, efter ärlighet i de texter jag skriver. Letar kanske på sätt och vis efter lukten av surkul, smaken av mögel och sång om att stå på sig.

4 kommentarer:

carolastromstedt sa...

Varje nytt manus har sin process. Ibland är det kraktären/er eller berättelsens andemening tex som behöver mogna och ibland rösten. Jag kämpade länge med att hitta en sorts röst till min trilogi (som jag nu hittat) men när jag skrev medeltidsnovellen (som ska bli roman) var den bara där helt av sig självt. Kan tänka mig att de behövs olika röster beroende på tal också, vilka som lyssnar och ska ta in det man vill få sagt. Efter stärkande sång, surkål och mögel har du säkert hittat - om inte heureka så åtminstone rösten :) Lycka till!

Mia Skrifver sa...

Jo olika röster, men samtidigt också väldigt starkt att det är jag, min röst, som liksom framför det hela. Hur ska jag säga det? Att liksom hålla hårt i sin författarröst, fast det låter väldigt pretentiöst. Eller gör det? Det är ändå många delar som spelar in och i grunden är det förstås jag som ska träffa rätt och lyckas med min ärlighet hur fiktivt det än är det där jag skildrar.

Och tack, vissa dagar behöver man fler lycka till. Just så här innan, alltså när jag håller på och det inte ännu är heureka så undrar jag alltid hur det ska gå, om det ska gå.

Skriviver sa...

Mycket tänkvärt om röst tycker jag. Fast jag har druckit några glas vin och är lite matt och trött efter ConFuse så förstår jag precis vad du menar. Och jag måste också säga att: jag tycker att du har en ovanligt stark röst. Här på din blogg, och i marlek - din röst är självklar, tydlig och personlig. Har alltid tänkt att just röst måste komma väldigt naturligt för dig.

Mia Skrifver sa...

Oj. Det där var säkert det finaste jag hört på länge. Tack för det. Och naturligt kanske, men samtidigt har jag ofta tänkt att det bäst improviserade och allra naturligaste är medvetet. Alltså i viss mån ja, jag tror att jag har en röst som är min och ändå är det också just den jag jobbar emot för att skriva, säga, göra annorlunda när det är en annan text. Och ibland undrar jag förstås om jag kan eller om det är ett papegojigt eko.