tisdag 25 augusti 2015

Jag upprepar, slutet

*nyper mig i armen* för just nu pågår slutredigeringen, och med slutredigeringen menar jag slutet. Jag upprepar, slutet.

Det är klart, språkgranskning och korr är kvar. Men det är ingenting, eller näsan ingenting. Inte mycket är det.

Och sen alltså. Sen. Finns. Min. Trilogi. Martrilogin.

Efter att ha fyllt anteckningsböcker med funderingar kring värld, gestalter, magiska möjligheter och whatnot så ska jag vinka hej då åt min mara. Nej, jag är inte vemodig. Jo, jag är lite vemodig.

Bara jag satt punkt för rubbet ska jag blogga om rubbet. Just nu är jag lite väl insnärjd bland trådarna för att se klart, för att kunna ta ett steg tillbaka. Ännu håller maran mig i sitt grepp. Lite till. Men sen.

4 kommentarer:

Sofia Fritzson sa...

Häftig känsla, fantastiskt och vemodigt på samma gång, men skönt med ett avslut.

Mia Skrifver sa...

Så skönt. Skönast med avslut.

Pia Widlund sa...

Häftigt, jag vet nu hur du känner dig!!

Mia Skrifver sa...

Lättad och galen, ungefär. Menar du det?