tisdag 18 augusti 2015

Till vänster ungefär

Det går inte att hindra. Inte för att jag försöker. Frågorna, de där jag behöver fundera på för Projekt KB går igång i skallen på mig så fort jag funderar på dagens jobb.

Inte för att jag hinner skriva just nu. Men frågorna kan jag ägna mig åt. I sidled på nåt vis. Lite så där bakom ryggen på mig själv.

Alltså vad det egentligen handlar om. Vad grejen är med huvudpersonen. Eller egentligen betydligt snävare frågor, för jag vet rätt mycket. Så ganska specifikt frågor om vad som lett från a till b. Vad det betyder att när man befinner sig i b. Vad allt runtomkring betyder när c dyker upp. Och d. Och e. Och hela alfabetet med frågor som slingrar sig om sina egna eländiga axlar.

Kanske är det för att jag nyligen talade om projektet. Och då körde det igång. Bara så där. Fast alltså på nåt vis på sidan om, nånstans till vänster tror jag. För egentligen koncentrerar jag mig på annat. Vilket rimligtvis betyder att jag inom en snar framtid kommer att vakna upp mitt i natten, klarvaken och tvungen att skriva ner de där fenomenala lösningarna som kommer att dyka upp. Åh, vad det ska bli kul att vakna mitt i natten.

7 kommentarer:

Susanne Olars sa...

Hahaha, visst är det så, att det där jobbet man smyg-gör bakom ryggen på sig själv är det roligaste och mest kreativa! Och hastiga uppvaknanden är alltid spännande, man vet ju aldrig vad hjärnan tänker berätta. Härligt skede du är i! :-D

Skriviver sa...

Låter ganska underbart, tycker jag. Håller med Susanne, det är ett härligt skede, att liksom inte kunna låta bli att tänka. Se bara till att ha papper och penna nära sängen!

Mia Skrifver sa...

Susanne: Hjärnan härjar fritt liksom.

Skriviver: Jodå. Jag har alltid papper och penna vid sängen. Problem uppstår vanligen dagen därpå för handstilen i mörker är lätt värre än vanligt och vanligtvis var den inte så läcker heller.

carolastromstedt sa...

Är inte alls där du är i processen men åååh vad mycket jag önskar att jag var det när jag läser om dina tankeprocesser. För mycket annat har distraherat mig men snart är jag uppe på spåret igen. Efter författarkliniken , då... då minsann.

Mia Skrifver sa...

Det är ju hur bra som helst att veta när ivern drabbar en. Efter författarkliniken alltså. Heja!

emmaaskling sa...

Det är verkligen ett härligt skede! jag befinner mig just nu lite överallt i olika skeden, i olika manus och böcker. Lite osammanhängande blir det men förhoppningsvis lite mer strukturerat till hösten. Och tankarna pågår ju ständigt...

Mia Skrifver sa...

Kaos är också viktigt.