torsdag 6 augusti 2015

Turkos t-shirt som torsdagsexemplar

Jag önskar att jag hade en bild på det här. Men ska försöka beskriva:

Två män kommer gående längs en livligt trakfikerad gata. Båda har svarta jeans och turkos t-shirt. Den ena har ett rött bälte. På fötterna sandaler, vita strumpor. Frisyrerna liknar varann, råttfärgat, tillbakakammat. De går i samma takt. De är på väg.

Alltså om jag var en ivrig och inbiten fotograf skulle jag ha tagit en bild. För det var på något vis så tydligt att de var en berättelse i sina turkosfärgade t-shirts. Och att de var på väg.

Alldeles vanliga typer, men lite uppklädda ändå, det är färgen, den gemensamma som får mig att tänka så. Den taktfasta, bestämda gångstilen också.

Och jag sitter och undrar vad de skulle göra, vad det är som är så viktigt, så turkos just idag?

Lööv it, när sånt här händer. Vi kan kalla dem för torsdagsexemplar.

6 kommentarer:

Eva-Lisa sa...

Personer man ser ibland och som väcker nyfikenhet och frågetecken är guld värt för fantasin och skrivandet :)

Mia Skrifver sa...

Så är det.

Pia Widlund sa...

Sånt där kan få mig att skriva en novell. De mest konstiga saker fastnar i mitt huvud och jag går igång på en tanke. Sen rasslar det till i tangentbordet.

minna lindeb sa...

WOW!!
Att du bongade.
Och fångade.

Mia Skrifver sa...

Precis Minna! Det är ju inte varje gång man liksom SER dem. Även om de säkert finns där hela tiden. Ibland är man ju så insnärjd i sitt eget liv att det blir omöjligt att upptäcka turkosa t-shirts.

Mia Skrifver sa...

Pia: Ett gott rassel, rassla bör det och högt och ofta.