onsdag 30 september 2015

Om allt jag skriver är sant...

På lördag hittar man mig och Maria Turtschaninoff på Åbo bokmässa under följande programpunkt:

Lördag 3 oktober kl. 15.00-15.30 på Fiorescenen: ”Verkliga världar i fantasy”. Mia Franck och Maria Turtschaninoff ger kortkurs i främmandegöring, eskapism och självupplevt i fantastiken

Så behöver börja fundera hur eskapistisk och främmnadegjord jag är eller om allt jag skriver är sant... Vi ska eventuellt banda in vårt snack också. Så om det lyckas, stay tuned.

tisdag 29 september 2015

Puuuustar ut

Jag brukar uppmuntra till att fira varenda möjlig bit av ett manus. Så. SKÅL! för jag har gjort min del. Det som återstår är att kolla korrläsarens korrläsning.

Att pustar ut. Att verkligen puuuustar ut.

Under tiden kan ni förslagsvis lyssna på Fantastisk podd från Göteborgs bokmässa.

måndag 28 september 2015

Ett ord i taget

Läser.
Orden.
Texten.
Ute.
Solen.
Skiner.

Jag har inte så mycket kvar att läsa. Men tror att orken tröt ungefär exakt nu. Eller om hjärnan ströps. Inför ögonen virvlar texten. Blir klar imorgon. Sen vänta på att få se vad korrläsaren läst. Om vi är överens om bokstavskombinationerna. Efter det - tryckning.

söndag 27 september 2015

Det sista av det sista

Nu nu nu, är det verkligen det sista av det sista. 158 sidor kvar att läsa, har läst cirka 60 idag av de 375 sidorna. Ögonen går i kors. Jag tror det är dags att slarva lite. Jag menar, party igår...

Eller så läser jag mer senare. För ja, jag greps ju, av den där känslan, att det flyter, texten gör det, att jag gjort det jag skulle. Att jag faktiskt trivs med att läsa min text. Och det är ju ett av kraven på en text att helst inte bli uttråkad själv.

lördag 26 september 2015

Party förstås

Befinner mig på party. 
Snart blir det show. 

Feststimmet. 

Bordssällskap med Maria och The other Mia. 

Helkväll med käk och författare och musik. Mycket trevligt på Apan Anders party. 

fredag 25 september 2015

Utlokaliserad idag

Bloggar på Fibul idag om att jag inte är en kammarbunden författare. Hoppla hoppla, länken för er dit till mitt inlägg.

I övrigt, ha en alldeles otroligt fin fredag och en skrivstark helg.

torsdag 24 september 2015

Karaktärsdanande brandväg inklusive kaffepaus



Kreativt skrivande körde igång igår på Arbis. Och om jag själv får välja, och det får jag ju, så tycker jag att skrivande helst ska göras just så där - genom regelbundenheten. Alltså varje onsdag under hösten kommer jag att vara på Arbis och ägna mig åt skrivövningar och skrivprat.

Igår var det karaktärer som gällde. Som till exempel namn och då skickade jag runt boken ovan. 

Först gjorde vi en karaktär tillsammans och alla skrev om karaktären. Att ha samma karaktär ger en dynamisk typ, för det finns vissa motstridiga drag och olika detaljer i texterna.

Sen fick alla fixa en egen karaktär genom att fundera på följande frågor: Namn, ålder, nån slags kännetecken i utseendet, vad de gör - typ yrke, hur de bor och vad karaktären vill - men hindras från att få.

Det som är kul är hur mycket man får fram genom att bara svara på de där frågorna, för det krävs inte så mycket för att skapa en figur som blir mångbottnad och spännande att följa.

Och utöver det hann vi med det praktiska som presentationsrunda och kaffepaus och jag pekade ut brandvägen för det måste jag göra som lärare - frågan är bara hur jag utan lokalsinne ska kunna leda nån rätt väg ut ur byggnaden vid brandfara. Men det ska väl lösa sig.

onsdag 23 september 2015

Spritter i benen

Och idag börjar skrivkursen! Självklart spritter det i benen av att få gå iväg och köra igång. Jag har laddat med skrivövningar och prat och allt. Nu gäller det bara att klockan blir halv sex så att jag har nån orsak att bege mig ut i den grå världen.

Så något som gör er ivriga idag?

tisdag 22 september 2015

Just nu

Just nu: jobbar med språkgranskningen, slutet av den - sen är den gjord. (Se hur jag dansar glad och språkligt ivrig dans.) Efter det finns bara slutdelen av korrekturet kvar att göra innan, just det, tryckning. (Se hur jag korkar bubbelflaskan.)

Är alltså inte så sällskaplig för tillfället. Måste bli klar.

måndag 21 september 2015

Strukturer och champagne

Strukturerar och står i. Alltså på onsdag börjar skrivkursen så jag har ägnat mig åt att planera hela hösten samt i synnerhet onsdagens program. Skrivövningar hit och skrivövningar dit. Tema och innehåll. Sånt.

Ser fram emot att köra igång igen, det är liksom ordning på hösten när jag får gå till Arbis och hålla skrivkurs.

Nå, nu är det gjort. Tror bestämt att jag ska skriva lite. Har haft lite pausfågel på skrivfronten så det kan ju vara dags.

Så där i övrigt ska jag försöka dela med mig, här på bloggen, av skrivövningar vi gör på kursen, dvs. efteråt. Bara för det tycker jag att ni kan fira med att lyssna på Fantastisk podd om Champagne och choklad - för att för min del är skrivkurs en av de där extra positiva sakerna med att vara författare.

söndag 20 september 2015

Söndagspromenix


Söndagspromenad som kom att föra mig längs andra vägar än jag tänkt för Åbo-dagen hade släppt lös alla människor. 

Auraå från Teaterbron.

Bland träden finns biologiska museet. Möjligen ska jag gå dit nästa vecka. 

Skylten suddig men i alla fall en gammal flickskola. 

Det rosa huset är kanske ett av de mest finlandssvenska i Åbo. 

Att sånt en söndag. Senare ikväll avfyras raketer för att fira Åbo. 

lördag 19 september 2015

På bild

Det här med att hitta sig i tidningen från festmingel på höstfesten. Ja. Det är ju lustigt. Fick till och med säga några ord om fantasy.

Att det vaknade jag till imorse. Bild i tidningen alltså.


fredag 18 september 2015

Vatten i skorna

Folks rörelseschema, när det bildats mindre sjö i gathörnet utanför mitt fönster, är djupt fascinerande. 

Cyklarna rullar långsammare. Fotgängarna hoppar som gaseller eller kanske inte direkt som gaseller, men hoppar gör de. Utom förstås, folk med gummistövlar som mer påminner om cyklar när de vadar, nästan rullar genom vattenansamlingen. När folk kommer i grupp försöker de följa någon ledare som banar väg där vattnet är grundare, om inte ledaren valde fel väg och resten av gruppen måste skingras för att hitta bättre alternativ.

Hur folk rör sig när något i vanligheten störts, ja, naturligtvis sitter jag och antecknar...

torsdag 17 september 2015

Träffade folk

Well. Jag åkte till Helsingfors och träffade folk på höstfest och blev så glad så glad.

Först fick jag höra att en av de skolklasser jag besökt liksom numera då nickar, att jo, skriva och läsa, ja det behöver vi ju. För att jag sa det på nåt sätt. Att vad man ska med det till. Och när jag står där i nån klass, nej, jag tror inte att allt jag säger är viktigt för just de som lyssnar, men om något litet händer, nån grej bara, det är så fint.

Och sen då, lite senare, en annan bland allt folk som sa att ja den där grejen med att skriva spännande, att det var kul, att det också på nåt vis börjat gro saker. Att jag fixade det också. Ja så himla fint och jag bara tänkte att, ja man vet ju inte, när man står där, om det händer, om något händer - men jorå, det gör det.

Vet ni, om jag får höra mer sånt här, så kommer jag att bli tio centimeter längre eller mer.

Så folks, med tanke på min och andras tillväxt så vill jag bara säga hur viktigt det är att säga sånt, när det varit bra, när något gått rätt. Man blir glad ju.

onsdag 16 september 2015

Under tiden

Medan jag än en gång ska kasta mig på en buss för att åka till Helsingfors så kan ni läsa eller än hellre förstås - lyssna - på vad jag säger om skrivkurser för radion under en intervju som gjordes medan jag var på radion och talade om att skriva spännande. 

Vänligen ignorera bilden på mig, den är inte ny, utan framgrävd ur ett arkiv. Det är spännande med sådana bilder, det är svårt att veta vilken version av mig de gräver fram. Nån gång skulle jag allt bra gärna gräva i de där arkiven och kontrollera vad där finns.

tisdag 15 september 2015

Pengarna, alla de där pengarna jau

Tjolahopp, idag kan man läsa vad jag skriver om pengar på Fibuls blogg. Under den ofta ställda frågan: Blir man rik på att vara författare?

måndag 14 september 2015

Fåniga måndagsproblem

Måndag och jag undrar vad de gör på museer på måndagar när det är så himla stängt?

Eller det fattar jag väl att de gör en hel massa som man inte kan göra när folk står i vägen. 

Jag ska försöka skärpa mig, inse att måndag inte är museidag utan nån annan sorts inspiration måste insupas såna dagar.

Klart jag kunde gå på museum på tisdag. Eller nån annan dag. Men av nån anledning så är det ofta på måndagar jag kommer på den lysande idéen att gå på museum.

Ja ja. Jag har fåniga problem.

söndag 13 september 2015

Tröttast

Himla kul party = himla trött jag. 
Skrattat. Dansat. Pratat. Blivit rörd. Skrivit tillfällesdikt.

Nu hemma igen och tänker sitta här och slöa. 

lördag 12 september 2015

Att lördag


Först barnvakt och sen på party. Det är ju en rätt avancerad kombo. Just nu är det mest kiss och bajs som gäller. Jag har fått höra talas om nån som kissar på solen och en som heter mjau mjau som slänger bullar i diskmaskinen. Och diverse annat som jag naturligtvis tror på. Tills motsatsen bevisas.

Att sånt en lördag.

fredag 11 september 2015

Så himla praktiskt

Jag vill ha en bokhylla, med hjul under, bredvid mitt skrivbord. Det har jag tänkt på ett tag nu. Där skulle jag kunna ha alla de där böckerna som jag liksom behöver rätt ofta. Och så skulle hyllan vara så där pass hög eller låg, hur man nu vill betrakta höjden, att jag kan stå och jobba vid den.

Dessutom win-win! Jag skulle frigöra utrymme i bokhyllan. Slippa gallra. Löööv it.

Ibland får jag en inredningsidé för mitt arbetsutrymme.  Som nu. Den har snurrat på ett tag. Att bokhylla med hjul. Att i ståhöjd. Att jag behöver.

Det skulle vara himla praktiskt. Och bra för ryggen. För den tar ju stryk av allt sittande. 

Det är alltså åtminstone skenbart hälsoskäl som får mig att önska den här bokhyllan. Ta hand om ryggen är mitt fredagsbudskap till mig själv: skaffa bokhylla i ståhöjd... (för såg en i en inredningstidning och tänkte att "en sån ja tack".)

torsdag 10 september 2015

Tynger över axlarna

Det går inte att kontrollera allt. När jag skrivit klart och släppt taget om texten då är det någon annans text.

Alltså osäkerheten förföljer en, det kan man räkna med när man skriver.

Ibland försöker jag tänka att det är ju liksom inte jag som person som ska kritiseras. Men urk. Jag tror inte på det där själv. Det är precis vad som kritiseras. Jag. Som. Person. För det råkar ju vara jag som skrivit och om det jag skrev inte liksom når hela vägen, inte räcker, för att jag inte förmår, inte kan...

I alla fall, det är något man lever med. De här svängarna av hybris, molnen då, och skammen som tynger över axlarna och i bästa fall sjunker man genom jorden (har ännu inte hänt).

Fast nej, det är ju inte jag som person som kritiseras, vad jag gjort är det som granskas. Eller det jag inte gjort granskas. Och det är ju det, alltid så mycket jag inte gjort.

Det här med att först sitta och skriva skriva skriva och sen ... är det över. Utanför min kontroll. Inte för jag vill kontrollera, nej nej. Marlek ska flytta hemifrån. Jag till och med uppmuntrar till det, har skaffat bostad och sånt. Ändå ändå, går jag på tårna - speciellt när jag får någon stunds paus från "packandet" och hinner tänka på hur det kan gå, vad allt som kan hända. Eller inte hända.

Men lite pyssla om får jag ännu, sen är det bara att vinka av och vänta.

onsdag 9 september 2015

På håret

Som jag precis påpekat för min redaktör: Huvudsaken är att man är fin i håret. Ingen dålig hårdag alltså.

Hår för övrigt. Alltså hår i litteraturen.

Pippi och hennes röda spretande flätor, Anne på Grönkulla vars hår går från rött till en något mer dovare röd, överhuvudtaget alla avklippta flätor - ibland för att inte vara tjej och ibland för att sälja håret. Rapunzel och det långa håret att klättra längs med. Och Simpson hårstyrka. Borsta hundra tag har jag för övrigt själv använt i Martrådar. Och i Maria Turtschaninoff Maresi är det ett kammande utan like.

Och så har vi Medusa med sina ormlockar. För att inte tala om alla galna kvinnor, och de har håret flygande omkring sig. Ofelia (Shakespeare) och Bertha Mason (Bronte) har hår som fladdrar farligt. Häxors hår rakades av.

Sen har vi de vältrimmade håren, en mängd hårfixeringar i böcker som handlar om de välbärgade back in the day. Nyligen läste jag en bok som skildrade hur man fick håret så högt som möjligt under perukernas tid, det var tjyvtjockt med yllekrafs inuti och ylle kryllade av löss.

Jag känner att en viss besatthet kan infinna sig. Håra av sig.

Jag menar hår kan man slita i. Röra vid. Dölja sig bakom. Dra handen igenom. Klippa av. Det är lockigt, rakt, råttfärgat, grönt, okammat, blekt, tjockt och så har vi Skalle-Per. För att inte tala om all annan sorts kroppsbehåring. Och nu ska ni t.ex. tänka på Hercule Poirots mustascher och det eviga tvinnandet på dem.

Hänger på ett hår liksom.

tisdag 8 september 2015

Talar med mig själv

Fattar jag hur nära det här är? Svar: nej. Jag försöker berätta för mig själv hur lite det är kvar, men får till svar att jag inte vet vad jag talar om.

Och jag för alltså just såna fåniga dialoger med mig själv med ojämnt jämna mellanrum.

En annan grej jag berättade för mig själv i dag var, se se, där, åh så snyggt gjort där, den där övergången, det gjorde du bra. Som svar fick jag: jaha.

Jag och jag har ett livligt samarbete och märkliga samtal. Men alltså, snart ska vi bli vanliga människor igen. Snart. Bara då kreisi tidtabell slutar flåsa oss i nacken.

måndag 7 september 2015

Buss helt enkelt

Saker man kan göra i en buss:

  • fundera på varför jag valde att inte ta gummistövlar
  • läsa korrektur på manus
  • kolla fb och annat socialt medialt, eller glädjas över wifi på bussen liksom
  • muttra lite mer om gummistövlarna
  • lyssna på Nick Cave
  • sucka högt inombords över regnet (och gummistövlarna)
  • känna öronen protestera mot alla tunnlarna mellan Åbo och Helsingfors
Ungefär det, alltså tycker jag att vi kan komma fram nu. Hälsningar lätt uttråkad.



PS Naturligtvis försökte jag första gången publicera det här i en tunnel. Det gick så där.

söndag 6 september 2015

Går i bitar

Inget vilande på lagrarna här inte.

Alltså parallellt med att jag ägnar mig åt fixa de språkliga justeringarna så läser jag också korrektur på Marlek. Man kan ju undra hur det går till. Det går i bitar.

Nej nej. Det går inte i bitar. Allt är helt och fint, men själv texten är liksom uppdelad i bitar. Så medan jag väntar på mer spåkgranskningsbit så kan jag läsa korrektur.

Det är fascinerande att befinna sig på olika lägen i texten. Allt händer på en gång liksom. Både i själva arbetspassen och i textens innehåll. Rena dynamiten det för min upplevelse av allt, i synnerhet som jag ju vid det här laget faktiskt kan texten så pass bra att det behövs lite ny vinkel på allt för att förvåna mig.

Å andra sidan så vill jag inte bli förvånad just nu. Inte det minsta. För om jag blir det så kommer det att betyda att nåt är åt h-vete med textbitarna. Allt ska vara helt och fint, inte gå i bitar.

lördag 5 september 2015

Dagens boktycke

För övrigt ligger jag över förväntan i min läsning. 

Inte för att nån haft några krav men jag läser mer än jag trodde. För brukar säga att sisådär 30-40 böcker i året och just nu läser nummer 40. Och det är Salla Simukkas Svart som ebenholtz.

Dessutom har jag börjat snegla på bokhyllan för att kunna rensa ut böcker jag inte behöver stå och ta upp utrymme mer. Men alltså, jag är rutten på hyllrensning. Därför sneglar jag och har lyckats ta ut ungefär tre. I alla fall om jag ska få rum med fler böcker så gäller det att rensa bland de som finns.

Det finns ju böcker jag kanske ska läsa och böcker jag aldrig ska läsa på nytt i hyllan. Och sen de där som är så himla fina att ha. Mina tankar om bokhyllans innehåll saknar all logik. 

fredag 4 september 2015

Det sista

Om det inte märkts så säger jag det, de senaste dagarna har varit ganska mycket. Inte ens så att det är över än.

Jag kör hårt med mig själv för att få allt färdigt, det ska liksom inte vara jag som står i vägen för att manus blir klart. Bara det inte pågår för evigt går det fint att jobba tills ögonen blöder och axlarna värker.

Dessutom, jag erkänner, det är alldeles fanken så mycket som en bal på slottet, härligt alltså. Just det här, att uppslukas så mycket av texten, att jag blir glad av den. Och det har funnits stunder, när jag tyckt att jag kommit långt bort, när jag tänkt, jag vill skriva på det nya. Men precis nu vill jag inte det. Jag vill ge det sista för Martrilogin innan jag låter den flyga.

Ändå, jag ville bara säga det, hur intensivt det är, hur mycket jag samtidigt låter allt annat slarva. Men snart kan jag bli en vanlig människa igen.

torsdag 3 september 2015

Monster eller skata, kan man undra

Jamen torsdag och poddlyssningsdag är det ju! Hur härligt då att finlandsgruppen talat om författaren som monster eller skata i Fantastisk podd.

Just det här författarmonstret/skatan är nu halvvägs igenom språkgranskningen i sitt manus och har lärt sig språkliga grejer som jag med nöje ska återkomma till lite senare. Alltså när inte Demokles svärd hänger och svajar farligt ovanför mitt huvud. Under tiden alltså, lyssna podd.

Jag blir ivrigare med livet utanför texten när allt detta är över och det är på väg i tryck. Då tusans!

onsdag 2 september 2015

Medan jag...

Medan jag svettas över språkliga formuleringar i Marlek så kan ni läsa vad jag säger på Fibuls blogg. Där har jag alltså svarat på en mängd frågor om mitt skrivande.

Okej. Nu ska jag tillbaka till texten.

tisdag 1 september 2015

Glor ut genom fönstret


Nå. Äntligen sitter författaren på tåget. Alla tal har hållits. Tydligen också välgjort eftersom folk kommit fram och tackat. Och ja, jag gillar ju att hålla tal.

Pris utdelat. Och fint var det som tusans.

Nu är jag så trött att jag undrar om jag ska fixa nåt annat än att glo ut genom tågfönstret. Å andra sidan, jag tror inte att jag behöver klara av mer än just det. Här ska därför glos och bligas och blängas och stirras ut genom fönstret. Imorrn ska jag bli en vanlig författare igen. En sån som sitter vid sin dator.