fredag 4 september 2015

Det sista

Om det inte märkts så säger jag det, de senaste dagarna har varit ganska mycket. Inte ens så att det är över än.

Jag kör hårt med mig själv för att få allt färdigt, det ska liksom inte vara jag som står i vägen för att manus blir klart. Bara det inte pågår för evigt går det fint att jobba tills ögonen blöder och axlarna värker.

Dessutom, jag erkänner, det är alldeles fanken så mycket som en bal på slottet, härligt alltså. Just det här, att uppslukas så mycket av texten, att jag blir glad av den. Och det har funnits stunder, när jag tyckt att jag kommit långt bort, när jag tänkt, jag vill skriva på det nya. Men precis nu vill jag inte det. Jag vill ge det sista för Martrilogin innan jag låter den flyga.

Ändå, jag ville bara säga det, hur intensivt det är, hur mycket jag samtidigt låter allt annat slarva. Men snart kan jag bli en vanlig människa igen.