torsdag 10 september 2015

Tynger över axlarna

Det går inte att kontrollera allt. När jag skrivit klart och släppt taget om texten då är det någon annans text.

Alltså osäkerheten förföljer en, det kan man räkna med när man skriver.

Ibland försöker jag tänka att det är ju liksom inte jag som person som ska kritiseras. Men urk. Jag tror inte på det där själv. Det är precis vad som kritiseras. Jag. Som. Person. För det råkar ju vara jag som skrivit och om det jag skrev inte liksom når hela vägen, inte räcker, för att jag inte förmår, inte kan...

I alla fall, det är något man lever med. De här svängarna av hybris, molnen då, och skammen som tynger över axlarna och i bästa fall sjunker man genom jorden (har ännu inte hänt).

Fast nej, det är ju inte jag som person som kritiseras, vad jag gjort är det som granskas. Eller det jag inte gjort granskas. Och det är ju det, alltid så mycket jag inte gjort.

Det här med att först sitta och skriva skriva skriva och sen ... är det över. Utanför min kontroll. Inte för jag vill kontrollera, nej nej. Marlek ska flytta hemifrån. Jag till och med uppmuntrar till det, har skaffat bostad och sånt. Ändå ändå, går jag på tårna - speciellt när jag får någon stunds paus från "packandet" och hinner tänka på hur det kan gå, vad allt som kan hända. Eller inte hända.

Men lite pyssla om får jag ännu, sen är det bara att vinka av och vänta.

2 kommentarer:

Sofia Fritzson sa...

Klart alla kommer gilla! Men ändå, förstår och känner igen dina tankar.

Mia Skrifver sa...

Nå, inte tror jag att alla kommer att gilla. Det inbillar jag mig inte alls. Men jag hoppas att någon... Två eller så.