fredag 30 oktober 2015

A och B

Skrivövning sa jag. Eftersom vi satte igång med dialogövningar så blir det en dialogövning. Samt tipset, vill man veta hur dialoger skrivs så ska man läsa dramatik.

I alla fall den här skrevs på onsdagens skrivkurs: Två barn, kalla dem A och B sitter i sandlådan. Du får ge dem fem repliker var. Skriv korta repliker. Bestäm vad de säger, bråkar om, hävdar. Och det är bara dialog, inga förklaringar om hur de rör sig och vad de gör. Allt som behöver förmedlas ska komma fram i dialogen. För dialog leder vidare och avslöjar stuff om dem som pratar.

Dialoger är knepigt och därför lönar det sig att städa bort förklaringarna i första omgången. Sen kan man lägga med handling. Men först bara prat för att få dialogen att göra jobbet. 

torsdag 29 oktober 2015

Hopp hopp och ondska

Well well. Här lovar man skrivövningar, men först, ja först ska ni lyssna på Fantastisk podd där Maria Turtschaninoff, Hannele Mikaela Taivassalo och undertecknad (eller är jag övertecknad med tanke på att liksom blogg inte alltid direkt undertecknas? hmm) talar om Hopp och ondska. För hur mycket tål vi i båda riktningarna?

Och så återkommer vi till skrivövningar imorgon. För nu ska jag än en gång bege mig iväg på resa till Helsingfors. Möte med Fibul (Författare och illustratörer av barn- och ungdomslitteratur) och sen födelsdagsfest med fin-vän.

Dessutom har festlokal för min relasefest klarnat, nu ska jag tänka på datum. Samt få hem mer böcker...

onsdag 28 oktober 2015

Hoppas på block av guld

Nu ska det vaskas bland skrivuppgifterna. Verkligen vaskas guldkorn eller kanske rent av klimpar. Jag hoppas på stora block av guld.

Först är det skrivkurs i kväll förstås, men nästa vecka ska jag vara labbledare på Kulturkarnevalen och hålla i en skrivkurs där, närmare bestämt heter den Skrivmaskin. Det är två hela dagar av skrivuppgifter det. Jag är taggad och peppad och liksom allmänt ivrig.

Naturligtvis blev jag tillfrågad om jag kunde vara på annat håll samtidigt också. Men det kunde jag inte. Typiskt va, att allt helst ska hända samma dagar. Jag är så otroligt oklonad på det viset att jag gör en grej i taget liksom.

I alla fall, guld ska grävas. Bland skrivövningar.

Så stay tuned, skrivövningar kommer att serveras på denna blogg, rent av lite mer än vanligt (om nån vecka alltså, eller rent av en efter den vanliga skrivkursen imorrn).

tisdag 27 oktober 2015

Ryckt i kragen jag inte har och fått stadigt tag

När man plötsligt rycker upp sig ur det mässkomatosa tillståndet och skriver en stipendieansökan. Det är som om jag blivit en ny människa.

Alltså förstå mig rätt. Att skriva stipendium är inget man rycker upp sig för att göra. Man som naturligtvis är jag i egen hög person har gått och formulerat på hur jag ska berätta vad jag ska använda stipendiet till i flera veckor. Rubrikerna har surrat i huvudet på mig. Jag har formulerat det för mig själv.

Så har jag då äntligen tagit tag. Gjort en ansökan. Ryckt mig i kragen, som jag inte har, men ryckt som tusan ändå. Skrivit ansökan.

Och nej det är inte så fiktivt med stipendieansökningar. Jag har skrivit tre romaner. Jag har en fjärde och rent av en femte på gång. Jag har besökt det ena och det andra och talat om mina böcker. Stuff att skriva om när jag skriver ansökan. Som är på riktigt.

Det känns alldeles otroligt: wow.

Och om de inte gillar det så kan de ju säga nej. Bara nej vi ger dig inga pengar. Det skulle vara tråkigt. Men jag skulle fortsätta skriva. Också fortsätta rycka i kragen. Gång på gång, för det går trots kraglösheten.

måndag 26 oktober 2015

Landar i arbetsutsikten

Medan jag landar i den vanliga arbetsutsikten så kan man läsa en rapport om panelen jag deltog i på bokmässan här. Mörkare än mörkt. Jorå. Det sa jag. Vi hann inte tala om sprit, men sex jo. Det var, tror jag, en av de snabbaste halvtimmar i intervjuväg jag varit med om på länge. Kanske också för att just det här med att vara klar med trilogin blev extra påtaglig just där, just då.

Idag ska jag ta mig till posten och skicka en bok.

I övrigt är jag mest ganska matt och trött och glad.

söndag 25 oktober 2015

Trappräcket

Igår bestämde sig bloggprogrammet för att jag inte skulle blogga. Så alla bilder och sånt försvann. 

Men hade en fascinerande dag. Först en massa hängande med värdfamiljen. Sen struttade jag iväg till mitt gamla lågstadium för att träffa gamla klasskamrater. Det var ganska mycket som svepte genom huvudet under det besöket. Bara känselminnet av att låta handen löpa längs trappräcket var helt sjukt häftigt. 

Efter det blev det party på förlag och det var kul och en massa snack och sånt.

Nu däremot är jag trött och på väg till Åbo. 

fredag 23 oktober 2015

Mässar på


Rööluvån och Punis. Högläsning med Stadin slangi och Nyykaabi dialekt om Rödluvan. Så häftigt. Jag hade en gång en pojkvän som talade gammal finsk helsingfors slang. Nostalgi. 

Vimlet från ovan. 

#författarlivet #lunch att vi gick ich firade böcker. 

MINA böcker. Jej. En trilogi. 

Just nu "mäns längtan efter barn". Och det är så fint. 

Nu ska jag lyssna. 

torsdag 22 oktober 2015

Skrivmusklerna

Dagens skrivtips är en aktivitet. Nåt jag satt hela skrivkursen att ägna sig åt under veckan.
Om du deltar i nån sport, annan aktivitet eller bara går ut och går - iaktta dig och din upplevelse. Gör mentala anteckningar medan du håller på och aktiverar dig. Efteråt går du hem och skriver: vilka kunskaper använder du, tankar och känslor du har, vilka muskler får jobba?
Poängen är att finnas i stunden, att skrivandet är nåt man gör också när man inte skriver. Att man liksom ser världen genom skrivandet ändå. Skriva är inte bara fingrar som hamrar på tangenter. Utan att berättandet pågår också när det är du som joggar, hoppar, går, målar, stickar eller vad du än pysslar med.

onsdag 21 oktober 2015

Bokmässa i Helsingfors och jag

Snart dags för Helsingfors bokmässa och vill man höra mig så sker det under följande programpunkt på fredagen den 23.10:

10:30‒11:00
TONÅREN – DE VÄRSTA ÅREN?
Ungdomsböcker behandlar tunga teman – så också i år. Mia Francks Mati har förlorat en syster och håller nu på att mista sina magiska krafter. Nora Strömman skriver om Linn som får ett sommarjobb som går överstyr. Varför njuter unga läsare av elände? Intervjuare: Janina OrlovSchildts & Söderströms


Jag ser fram emot att få reda på hur man kombinerar de här två böckerna, i fjol satt jag i en panel där vi talade om det främmande och mörker och i år är det då det ungdomliga som ska förenas. Eftersom Janina Orlov som styr det hela är sjutusans bra på att kombinera häftiga saker, har hört henne göra det många gångare (plus att om man inte vet annat om Janina, så tänk på att hon översätter Sofi Oksanen till svenska, en bedrift värd allt).

I alla fall. Kom och lyssna på fredag morgon om du befinner dig i Helsingfors. Jag kanske säger nåt klokt, men lovar inget. Också möjligt att jag säger nåt som jag inte väntat mig att säga, sånt som liksom händer på bokmässor. Och ifall du inte kan vara på plats så streamas programmet från Södergran-scenen via Yles Arenan.

Efteråt, eller i övrigt i vimlet, vill man ha en kråka skriven i nån av mina böcker - javisst, jag skriver så gärna kråkor.

tisdag 20 oktober 2015

Den finns!




















Se, en bok. Jag har ännu inte fått hålla i den själv. Men den är på väg hitåt idag. Så i morgon hoppas jag. Hoppas jag verkligen. Mängder.

I övrigt är det mest administration dagen efter skolbesök. Reseräkningar. Andra räkningar. Och sånt. Men det tänker jag inte på. Tänker bara på att snart snart har jag dem alla tre och hur mäktigt det ser ut med dem i rad, som min redaktör sa. 

måndag 19 oktober 2015

Lämnar spår


Kanske är det alla spårvagnar jag åkt idag för att ta mig från skola till skola, men är beredd att säga att kanske det bästa med Helsingfors är att spårvagnarna vagnar på.

Just nu är jag skoltrött. Två klasser och de var varandras motsatser och givande på olika sätt.

Snart hem och djiis vad jag längtar efter att få sjunka ner i en trött hög. 

söndag 18 oktober 2015

Blå utsikt


Blå bussutsikt från Åbus på väg från Åbo till Helsingfors för att imorgon besöka två skolor.

Och i slutet av veckan är det dags för bokmässan i Helsingfors. Nästa vecka är så att säga ganska spikad. 

lördag 17 oktober 2015

Så att

Sitter med dotter och kollar Jane Austen-film. Så kärleken flödar etc. Och lyckligtvis har jag ett bra Austen-bibliotek så vi är sysselsatta. Lördag liksom.

fredag 16 oktober 2015

Vikten av att glo

Saker jag funderar på en fredag:
  • konditoriet/bageriet mittemot mitt arbetsfönster och alla dessa arbetare i reflexväst som frekventerar stället (alltså andra går också in men är inte lika färggranna eller många).
  • solskenet på taket en bit bort, att jag tittat på taket många gånger (inga farbröder på taket idag).
  • ungdomarna som kliver av bussen och korsar gatan, alltså det borde finnas en övergång där.
  • parkeringsvakten som vandrar mellan bilarna.
  • bussarna som det står Aamiraalistonk. på, där k är förkortning för "kuja" som betyder gränd och att jag fortfarande tycker att det är lätt lustigt med den stånkande amiralen.
Om det inte framgår så ägnar jag min dag åt, tydligen, att glo ut genom fönstret och försöka lösa ett skrivproblem som inte har något att göra med det jag tittar på. Jag betraktar det som en viktig och avgörande arbetsuppgift att glo.

torsdag 15 oktober 2015

Hur smakar havet?

Igår skrevs det på kursen igen. Vi kör just nu tema havet för tja, havet ju, finns mycket man kan göra med det. Och en av övningarna igår var att besvara följande frågor:

  • Hur låter havet?
  • Hur luktar havet?
  • Hur smakar havet
  • Hur känns havet?
Och det är fascinerande hur enkla frågor kan få lyriska svar och sen omformas när de används i nästa skrivövning, kanske för att man fått syn på något i den första övningen, något mjukare som kan kontrasteras till det mörkare. Kort sagt jag var mäkta imponerad.

Havet i sig är ju dessutom miljö och så fort man börjar använda sig av det så blir havet en karaktär med egen vilja.

Så havet folks, kan också läsas om i Monika Fagerholms och Martin Johanssons bok Havet. Fyra lyriska essäer.

Och känner man inte för att skriva eller läsa så kan man lyssna på Fantastisk podd där Stockholmsgruppen talar om Pengar, politik och litteraturpriser.

Fintorsdag på er bara!

onsdag 14 oktober 2015

Det minsta man gör eller?

Ibland, som idag, när jag formulerat kolumn och funderar på prat för skolor så tänker jag att själva författandet är kanske det man ägnar sig minst åt. Eller ägnar sig minst åt aktivt.

Jag klagar inte. Jag gillar också att skriva kolumner och planera skolbesök. Det är till och med kul att sitta på möten om det ena och det andra.

För att vara författare är så mycket annat än att skriva böcker. Alltså jag kan ju säga att jobbar som författare på heltid, fast jag jobbar aldrig åtta timmar om dagen med att skriva på nästa manus. Det är klart att alla jobb har ingredienser av en mängd olika arbetsuppgifter. 

Så här kan en skrivdag se ut när jag hinner skriva lite:

kaffe + morgontidning
planera vad som ska skrivas
skriva
blogga
mejla
lunch
administration
planera kommande kurser, skolbesök, andra föredrag
skriva andra texter
läsning

Så här ser en riktigt bra skrivdag ut:

kaffe + morgontidning (vägrar lämna bort)
skriva, skriva, skriva
lunch
blogga
skriva mer och mer
läsning

Så här ser vissa dagar ut:

kaffe (kanske morgontidning)
åka buss/tåg
läsa eller lyssna podd/musik
besöka någon plats där det ska pratas
kanske lunch
besöka en plats till
sjunka ihop på buss/tåg med snabbt inhandlad macka och vattenflaska

Och ändå, trots att jag alltså vissa dagar får en känsla av att författandet ligger i lä så finns det alltid där, någonstans mitt i kolumnen blir jag tvungen att anteckna en mening eller avbryta läsningen för där fanns något som fick mig att tänka på något annat. Texter blir till, inte genom att konstant sitta ner framför en dator utan ofta för att jag inte gör det - för att jag åker än hit än dit och sen måste rapportera om det. Mitt i allt det där icke-skrivandet finns så mycket text att jo, jag är författare dygnet runt även om jag aldrig skriver åtta timmar per dag utan mer periodiskt och vissa perioder så hektiskt mycket skrivande att fingrarna blöder.

Idag har jag alltså skrivit tre meningar på Projekt KB. Och det var viktiga viktiga meningar.

tisdag 13 oktober 2015

Alla undrar

Och nu undrar alla, vad har Franck gjort idag?

Det är rätt mäktigt ska jag tala om. För idag har Franck städat undan alla papper och whatnot som hör ihop med martrilogin. Inte ens tjyvkikat på dem har Franck. (Tänk om jag gjort en anteckning och glömt bort den? Nej nej - fort undan med lapparna och det andra.)

Så nu har jag rent bord. Eller det kan man ju inte kalla det. Men vissa kvardröjande rester av martrilogin har hängt över mig som ett Pisa-torn. De är borta.

Och man hinner samla på sig papperslappar vill jag lova. Om karaktärer, dramaturgi, scenidéer, scenstrukturering, scen hit och scen dit, repliker, regler och härvor av hinder.

Det enda som återstår är att sätta igång och planera releasefest. Och andra mariga grejer.

måndag 12 oktober 2015

Jonglera perspektiv

Berättarperspektiv hör ni. I min trilogi har jag använt både en jagberättare och ett antal tredjepersonsberättare. Varför valde jag det och vad betyder det att berätta så?

Huvudpersonens röst var det första som dök upp när jag började skriva och den var stark och tydlig. Hon ville berätta saker. Och att hon var en jagberättare var klart. Det gick inte att skriva henne på annat sätt, hon ville visa det som hon såg ur sitt perspektiv - inte betraktat utifrån.

För jagberättare går man nära. Är inne i skallen på. Det betyder att jaget inte heller ser längre än så. Ifall det inte är en oerhört empatisk typ. Och det är inte min huvudperson. Så det var tätt och nära och tidvis rätt jobbigt att hänga i huvudet på henne.

Men det räckte inte. För staden och alla de som fanns där hade också något att säga. Inte lika högljutt. Och ändå lika högljutt. Alltså nära men inte lika nära. Inte direkt i huvuden.

Att också ha tredjepersonsberättare gjorde att berättelsen och huvudpersonen också kunde ses utifrån. De andra kunde betrakta henne och uppleva saker på egen hand.

Så att jag har flera perspektiv berodde på att huvudpersonen hade en stark röst som var det första jag började skriva om, men också att det fanns saker som hon inte ville berätta. Då blev det de andras uppgift att försöka visa något mer, ge ledtrådar om vart allting är på väg.

Poängen med att jonglera med alla perspektiven var rätt långt just det där med att vissa händelser, och personer kan ha fler vinklar än en beroende på vem som betraktar det hela. När alla erfarenheterna slås ihop blir det en soppa av vinklar som gör att det egentligen inte finns en enda sanning utan olika upplevelser. Och det är viktigt tror jag, att försöka förstå händelser och andra människor ur olika vinklar.

söndag 11 oktober 2015

Finbesök

Huset fullt med bröder och deras familjer. Så man snubblar över ben och lego. Men jag gillar det. För jag har liksom väldans fina brorsor.

Så nu ska jag fortsätta umgås. 

lördag 10 oktober 2015

Vildvin


De lite sorgliga höstresterna av vildvin eller varför är det alltid mer att göra på en sommarstuga än man tänkt sig. 

fredag 9 oktober 2015

Nu 1104 sidor senare

Nåja nåja. Nu folks. Det här med att skriva en trilogi. Nu ska vi tala om det. Det är dags tycker jag. Hög tid. Låt oss börja med att lista insikter om helhet och delar:

  • den första boken behöver gå att läsa utan att förvänta sig fortsättningar. Martrådar är skriven för att kunna läsas enskilt. (Fast det är ju onödigt, man kan läsa vidare... just saying.)
  • den andra boken ska ha en dramaturgi som leder vidare till den tredje boken. Maraminne slutar genom att nästan inte sluta.
  • den tredje boken ska plocka upp alla de där laddade gevären som man på sitt tjehovska vis slängt upp på väggarna.
  • att avfyra varenda gevär har jag inte ens försökt. Tjehov be damned. Jag tror också på att berättelser ska ha öppningar, luckor som läsaren får undra över. (Alternativt irritera sig på. Så skriv själv då.)
  • att samla ihop trådarna, de många många trådarna gjorde jag genom att läsa igenom de två tidigare böckerna och anteckna. Det kunde ha gjort mig vithårig. Men vithårig hade jag till exempel redan gjort min karaktär i Maraminne så det håret fick jag leva med och valde att själv förse mig med med röda slingor. (va? Jag kommer inte alls från ämnet. Så det så.)
  • alla tre böckerna ska ha sina egna berättelser även om de senare delarna ska vifta med gevären från de tidigare. Min dramaturgi har jag nån gång betraktat i bildform såsom sladdarna som hänger bakom ett skrivbord (och nu talar vi inte om någon ordning på dessa sladdar utan som jag presenterade dem i en julkalender en gång, här). Och den dramaturgin ska trappas upp. Möjligen kan man bli lätt andfådd.
  • den svåraste texten att skriva har varit den sista, Marlek. Jag skrev så fel så fel. Jag hade till och med fel titel på boken först. Och försökte kanske förhålla mig till den. Jag slängde halva texten. Samt titeln. Puff. Borta. Sen väntade jag. Det tog mig två skriväventyr att hitta rätt - det ena förde mig till Leros, det andra till Saaren kartano. Det första jag förstod att jag behövde handlade om alla tre böckerna, närmare bestämt om systrarna. Det andra gav mig specifikt del tre och lät mig plocka upp tidigare karaktärer samt återvända till Björknäs.
  • det allra knepigaste med kasta sig in i en så pass stor grej som en trilogi är tiden. Mitt mål var från början att det ska fasen gå att skriva en bok per år. De ska komma ut tre år i rad. Detta alltså samtidigt som jag också undervisat, skrivit kolumner, gjort tidskrift, varit bibliotekarie också en period i början, är med i en jury för noveller och lyrik, åker till skolor, deltar i mässor och så vidare.
Sammanfattningsvis, då och då, varje gång det funnits orsak, har jag belönat mig själv på olika sätt. För att skriva en trilogi på tre eller möjligen fyra år (den första boken skrev jag inte på ett år) är mäktigt, sjukt, svettigt, fantastiskt, stressande, lugnt och allra bäst när jag sitter här och funderar på att jag klarade det. Nu 1104 sidor senare.  



torsdag 8 oktober 2015

Inte långsökt alls

Medan jag ledde skrivkurs igår ägnade sig Svenskfinland åt att dela upp förlaget Schildts & Söderströms i två förlag igen, så att det nya förlaget heter, ja, Förlaget. Och det nu, intressant nog, gamla förlaget naturligtvis fortfarande heter Schildts & Söderström. Det är dagens samtalsämne i Svenskfinland. Och det är inte så att förvåningen ens är stor, tvärtom, det har hängt i luften. Oj som det hängt i luften. Jag ska snart bege mig ut i nämnda Svenskfinland och diskutera saken.

Men först. En åsnebrygga av mått. För vad är väl lämpligare än att i denna förlagsfördelning fundera på hur karaktärsdrag fungerar. (Inte långsökt alls.)

Skivkursen igår fick en övning som handlade om att fundera på karaktärers egenskaper, karaktärsdrag. Närmare bestämt 6 stycken sådana drag. 3 goda och 3 mindre goda. Poängen är att försöka formulera så tydliga drag att det blir en specifik personlighet, och så att just den personligheten har vissa sätt att reagera på. Dessutom får man gärna komma ihåg att vissa drag också kan vara både på gott och ont. Dvs. om någon är tillitsfull så kan det i andra sammanhang betyda att hen är lättlurad.

Det kan vara knepigt att hitta 6 stycken särdeles häftiga karaktärsdrag och det är heller inte viktigast, utan att det finns 1-2 som är väldigt specifika. Till exempel, huvudpersonen i min fjärde bok kan sägas ha ungefär följande lite viktigare egenskaper: eftertänksam, allvarlig, modig och kan se saker som ingen annan kan se. Utöver det en del annat också som verkar motstridigt, som att hen är rädd - detta trots modigheten.

Att förlagsfördelning och karaktärsdrag - det ska bli fascinerande att se vad sånt leder till.

onsdag 7 oktober 2015

Två typer på ett tak

Sisådär snett mitt emot mig vandrar två typer på taket. Det jobbar med nåt. Troligen har de säkerhetslinor. Men jag ser inte linorna.

Och naturligtvis tänker jag på att skriva en trilogi. Självklart. Hur naturligt som helst.

För tidvis har det varit som att vandra på ett höghustak. Jag har kanske haft en livlina. Men det är tveksamt.

Det har varit vansinnigt. Det har varit häftigt. I perioder har jag tänkt att det kommer inte att gå.

Jag är ingen planerare när det kommer till romanprojekt, inte ens inför trilogin har jag planerat. Nej. Jag snackar skit. Det är klart att jag har planerat. Men inte värld, inte hur något ska gå, inte karaktärer. Det jag insåg efter att ha skrivit en tredjedel av den första boken var att det var mer, att det var större - eller jag förstod att karaktärerna hade så många nivåer, miljön också, att jag inte skulle släppa taget efter en bok. Då planterade jag och planerade vilka trådar jag skulle komma att dra i.

Det började med en röst som envist bet sig fast och när jag skrivit klart den tredje boken visste jag varför. För då såg jag hemligheten och lögnen som legat och lurat. Jag tror att jag förstod den redan när jag skrev de första meningarna. Nej. Jag förstod den inte, jag visste bara att den fanns där och att den vara annorlunda än den såg ut. Så där som hemligheter är.

I alla fall. Jag och trilogin har klättrat ner från taket. Nu väntar vi på att få mötas i bokform, jag och Marlek.

tisdag 6 oktober 2015

En mycket bra dag

Och igår fick jag ett sånt där mejl som gör att man liksom knappt vet hur man ska vända sig för så superskoj. Men eftersom det inte är helt hundra än så väntar jag lite med att säga vad det handlar om. I alla fall, bara möjligheten gör mig hur glad som helst.

Detta är alltså en bra dag. En mycket bra dag.

Och ursäkta min kryptiskhet, men alltså så himla kul!

Dessutom. Ännu bättre, senast imorgon ska Marlek i tryck. Allt korrekturande är gjort. Återstår bara att lägga in vinklarna i hörnen för att märka ut hur sidorna beskärs. Som sagt. En bra dag. En mycket bra dag.

måndag 5 oktober 2015

Vid lästen

Tillbaka vid lästen efter utflykt till bokmässa under lördagen. Inklusive mycket trevlig middag med författare på kvällen. Jag gick nästan hem efter middagen, fast sen ångrade jag mig och gick ändå vidare på mer kvällshäng. Jag insåg att så är kan vi inte ha det, med mig som går hem fortast av alla, att nä nä.

Men nu alltså vid lästen. Eller sittandes på skrivbordsstolen. Med ett möte senare idag.

I övrigt ska jag väl ta itu med kommande skolprat, alltså planera lite vad som ska sägas och göras under dem. Eftersom en del av skolbesöken handlar om workshop så behöver jag gräva bland skrivövningar för att hitta de jag hoppas ska passa.

Så att sånt. Annars är det lugnt och fint. Ännu. 

söndag 4 oktober 2015

Eftersnacket


Egentligen skulle den här bilden ha åtföljts av en ljudfil från mitt och Maria Tutrschaninoffs snack på Åbo bokmässa. Men men. Jag har en ny teknisk manick och i brådskan glömde jag trycka på rätt knapp. Så det blir inget snack att lyssna på. Men här står vi och är så glada så istället. 

lördag 3 oktober 2015

Mässhäng


I den här montern har jag stått och hängt idag. Nu på middag. 

fredag 2 oktober 2015

Berättelserna efteråt

Alltså det är naturligtvis himla skönt med stipendier som man fått.

Men det här med berättelserna efteråt, jag måste bli bättre på att anteckna vad jag gjort vilken månad. Nu har jag fått börja med det, göra en tidslinje över när jag gjort vad. Rena rama researchen på sig själv och vad jag pysslat med under året.

För visst jag kan slänga ur mig grejer: planerat för höstens framträdanden, läst noveller i tävling, skrivit på romanmanus (nytt projekt), finslipat i omgångar på Marlek, research genom att läsa historiska skildringar, miljöer, romaner, fakta, brev etc., deltagit i Archipealcon, hållit skrivkurser, besökt skolor...

Alltså listan kan ju gå på ett tag, men nu gällde det att veta vad jag gjort när för att det skulle vara relevant för just den här stipendieberättelsen. Och visst det går ju att säga att jag gjort ditt och datt då och då, men eftersom jag ändå pysslar med fiktion så föredrar jag att inte vara så himla fiktiv i en sån här text.

Och redogörelser för vad man gjort är en genre i sig. Den hör till den sortens texter som rentav kan göra så att man får klappa sig på axeln för att man är så himla effektiv. Det gäller bara att veta vad som räknas som bra jobbat.

torsdag 1 oktober 2015

Du möter dig

Det var skrivkurs igår. Rätt mycket handlade om att gå igenom texter, men naturligtvis hann vi med en skrivövning också och en hel del diskussion.

Eftersom jag tror att det är väsentligt att inse att man på nåt plan alltid lägger sig själv i blöt när man skriver så var det vad vi skrev om. Helt enkelt, skriv en text om att möta dig själv. Du möter dig. Var befinner du dig? Vad gör du?



Dessutom, torsdag och poddvecka. Västkustgruppen i Fantastisk podd talar om samhällskritik i fantastiken. Det tycker jag ni ska ta och lyssna på.