onsdag 21 oktober 2015

Bokmässa i Helsingfors och jag

Snart dags för Helsingfors bokmässa och vill man höra mig så sker det under följande programpunkt på fredagen den 23.10:

10:30‒11:00
TONÅREN – DE VÄRSTA ÅREN?
Ungdomsböcker behandlar tunga teman – så också i år. Mia Francks Mati har förlorat en syster och håller nu på att mista sina magiska krafter. Nora Strömman skriver om Linn som får ett sommarjobb som går överstyr. Varför njuter unga läsare av elände? Intervjuare: Janina OrlovSchildts & Söderströms


Jag ser fram emot att få reda på hur man kombinerar de här två böckerna, i fjol satt jag i en panel där vi talade om det främmande och mörker och i år är det då det ungdomliga som ska förenas. Eftersom Janina Orlov som styr det hela är sjutusans bra på att kombinera häftiga saker, har hört henne göra det många gångare (plus att om man inte vet annat om Janina, så tänk på att hon översätter Sofi Oksanen till svenska, en bedrift värd allt).

I alla fall. Kom och lyssna på fredag morgon om du befinner dig i Helsingfors. Jag kanske säger nåt klokt, men lovar inget. Också möjligt att jag säger nåt som jag inte väntat mig att säga, sånt som liksom händer på bokmässor. Och ifall du inte kan vara på plats så streamas programmet från Södergran-scenen via Yles Arenan.

Efteråt, eller i övrigt i vimlet, vill man ha en kråka skriven i nån av mina böcker - javisst, jag skriver så gärna kråkor.

2 kommentarer:

skrivalasaleva sa...

Intressant att sälja in det som om unga läsare njuter av elände. Det är väl det att det är viktiga ämnen, och med bra böcker blir ämnena kanske inte bara eländesskildringar utan kan erbjuda så mycket mer. Kanske igenkänning?
Har själv hört unga tjejer uttrycka att de inte bara vill läsa böcker där huvudpersonen har en massa problem så nja... Lite tveksam till formuleringen där, men verkligen ett jätteintressant ämne.

Mia Skrifver sa...

Mitt i prick du. Eftersom jag faktiskt skrivit en doktorsavhandling om ungdomsromaner så skulle jag säga att jag är lite tveksam till formuleringen i den där texten. inte då och inte i mina romaner heller är jag intresserad av att ägna mig åt eländesskildring för unga. Det känns lite gammalt också. Som en diskussion som fördes när jag själv var målgruppen för ungdomsböcker och det tycker jag är rätt långt bort från vad jag gör. Däremot, svåra ämnen oberoende av läsarens ålder, det tror jag mer på.