onsdag 14 oktober 2015

Det minsta man gör eller?

Ibland, som idag, när jag formulerat kolumn och funderar på prat för skolor så tänker jag att själva författandet är kanske det man ägnar sig minst åt. Eller ägnar sig minst åt aktivt.

Jag klagar inte. Jag gillar också att skriva kolumner och planera skolbesök. Det är till och med kul att sitta på möten om det ena och det andra.

För att vara författare är så mycket annat än att skriva böcker. Alltså jag kan ju säga att jobbar som författare på heltid, fast jag jobbar aldrig åtta timmar om dagen med att skriva på nästa manus. Det är klart att alla jobb har ingredienser av en mängd olika arbetsuppgifter. 

Så här kan en skrivdag se ut när jag hinner skriva lite:

kaffe + morgontidning
planera vad som ska skrivas
skriva
blogga
mejla
lunch
administration
planera kommande kurser, skolbesök, andra föredrag
skriva andra texter
läsning

Så här ser en riktigt bra skrivdag ut:

kaffe + morgontidning (vägrar lämna bort)
skriva, skriva, skriva
lunch
blogga
skriva mer och mer
läsning

Så här ser vissa dagar ut:

kaffe (kanske morgontidning)
åka buss/tåg
läsa eller lyssna podd/musik
besöka någon plats där det ska pratas
kanske lunch
besöka en plats till
sjunka ihop på buss/tåg med snabbt inhandlad macka och vattenflaska

Och ändå, trots att jag alltså vissa dagar får en känsla av att författandet ligger i lä så finns det alltid där, någonstans mitt i kolumnen blir jag tvungen att anteckna en mening eller avbryta läsningen för där fanns något som fick mig att tänka på något annat. Texter blir till, inte genom att konstant sitta ner framför en dator utan ofta för att jag inte gör det - för att jag åker än hit än dit och sen måste rapportera om det. Mitt i allt det där icke-skrivandet finns så mycket text att jo, jag är författare dygnet runt även om jag aldrig skriver åtta timmar per dag utan mer periodiskt och vissa perioder så hektiskt mycket skrivande att fingrarna blöder.

Idag har jag alltså skrivit tre meningar på Projekt KB. Och det var viktiga viktiga meningar.

5 kommentarer:

Sofia Fritzson sa...

Har tänkt samma tanke. Innan trodde jag att om man skrev på heltid så skrev man, men ju mer man skriver desto mer tid tar också allting runtomkring, jag har inga skolprat men lägger tid på marknadsföring med mera och det är sällan det blir hela dagar av skriv. De är ju härliga, men som du säger sipprar skrivandet in mellan allt det andra, så jag tror det är bra att alla dagar är olika.

Mia Skrifver sa...

Ja precis, min marknadsföring hör till det som går under namnet administration. Alltså allt utöver att skriva reseräkningar hör också dit. Men några hela skrivdagar på åtta timmar, jag tror inte ens att jag hade hjärna till något sånt.

Skriviver sa...

Jag tycker det låter härligt, alla dina olika dagar! Och åtta timmars arbetsdagar kan jag gärna ha ibland när jag har möjlighet, men då måste det nästan vara någon annanstans än hemma, och helst med andra skrivande människor närvarande som stöd och inspiration.

Pia Widlund sa...

Visst är det så att skrivandet alltid finns med i hjärnan, vare sig du åker buss, äter eller dansar. Det vi gör när vi inte skriver avspeglas i det vi skriver när vi väl kommer igång!

Mia Skrifver sa...

Skriviver: Det har du rätt i, åtta timmar och mer kan det bli när jag befinner mig på skrivresa, fast delar av det handlar också om det väsentliga pratandet om att skriva. Däremot att fem dagar i veckan skriva i åtta timmar, nej, aldrig.

Pia: Idéerna guppar omkring och då och då tar dig sig upp till ytan. För att inte glömma dem så blir det papperslappar och annat att skriva på, vad som än är närmast.