måndag 12 oktober 2015

Jonglera perspektiv

Berättarperspektiv hör ni. I min trilogi har jag använt både en jagberättare och ett antal tredjepersonsberättare. Varför valde jag det och vad betyder det att berätta så?

Huvudpersonens röst var det första som dök upp när jag började skriva och den var stark och tydlig. Hon ville berätta saker. Och att hon var en jagberättare var klart. Det gick inte att skriva henne på annat sätt, hon ville visa det som hon såg ur sitt perspektiv - inte betraktat utifrån.

För jagberättare går man nära. Är inne i skallen på. Det betyder att jaget inte heller ser längre än så. Ifall det inte är en oerhört empatisk typ. Och det är inte min huvudperson. Så det var tätt och nära och tidvis rätt jobbigt att hänga i huvudet på henne.

Men det räckte inte. För staden och alla de som fanns där hade också något att säga. Inte lika högljutt. Och ändå lika högljutt. Alltså nära men inte lika nära. Inte direkt i huvuden.

Att också ha tredjepersonsberättare gjorde att berättelsen och huvudpersonen också kunde ses utifrån. De andra kunde betrakta henne och uppleva saker på egen hand.

Så att jag har flera perspektiv berodde på att huvudpersonen hade en stark röst som var det första jag började skriva om, men också att det fanns saker som hon inte ville berätta. Då blev det de andras uppgift att försöka visa något mer, ge ledtrådar om vart allting är på väg.

Poängen med att jonglera med alla perspektiven var rätt långt just det där med att vissa händelser, och personer kan ha fler vinklar än en beroende på vem som betraktar det hela. När alla erfarenheterna slås ihop blir det en soppa av vinklar som gör att det egentligen inte finns en enda sanning utan olika upplevelser. Och det är viktigt tror jag, att försöka förstå händelser och andra människor ur olika vinklar.

4 kommentarer:

Pia Widlund sa...

Tufft med olika perspektiv, men det grejar du!

Mia Skrifver sa...

Ja det har jag ju gjort. Tror jag.

carolastromstedt sa...

Det där är precis vad jag funderar över när det gäller min häxberättelse. Bra reflektioner du har där som hjälpte mig lite i tänket. Även om jag nu har hoppat tillbaka till min trilogi igen men tankarna är lite var stans ibland, he he.

Mia Skrifver sa...

Kul om det hjälpte. Och perspektiv får man ju fundera på i alla berättelser, vilket/vilka man än använder. Och jo, lite hit och dit snurrar tankarna kring texterna...