onsdag 7 oktober 2015

Två typer på ett tak

Sisådär snett mitt emot mig vandrar två typer på taket. Det jobbar med nåt. Troligen har de säkerhetslinor. Men jag ser inte linorna.

Och naturligtvis tänker jag på att skriva en trilogi. Självklart. Hur naturligt som helst.

För tidvis har det varit som att vandra på ett höghustak. Jag har kanske haft en livlina. Men det är tveksamt.

Det har varit vansinnigt. Det har varit häftigt. I perioder har jag tänkt att det kommer inte att gå.

Jag är ingen planerare när det kommer till romanprojekt, inte ens inför trilogin har jag planerat. Nej. Jag snackar skit. Det är klart att jag har planerat. Men inte värld, inte hur något ska gå, inte karaktärer. Det jag insåg efter att ha skrivit en tredjedel av den första boken var att det var mer, att det var större - eller jag förstod att karaktärerna hade så många nivåer, miljön också, att jag inte skulle släppa taget efter en bok. Då planterade jag och planerade vilka trådar jag skulle komma att dra i.

Det började med en röst som envist bet sig fast och när jag skrivit klart den tredje boken visste jag varför. För då såg jag hemligheten och lögnen som legat och lurat. Jag tror att jag förstod den redan när jag skrev de första meningarna. Nej. Jag förstod den inte, jag visste bara att den fanns där och att den vara annorlunda än den såg ut. Så där som hemligheter är.

I alla fall. Jag och trilogin har klättrat ner från taket. Nu väntar vi på att få mötas i bokform, jag och Marlek.

3 kommentarer:

Kugge sa...

Hurra för den färdiga trilogin! :)

skrivalasaleva sa...

En trilogi, wow! Det är bra gjort. Det skulle jag också vilja skriva. Med lite inspiration från er som kan kanske...? :)

Mia Skrifver sa...

Kugge: Hurra indeed!

Skrivalasaleva: Absolut, ska skriva mer om att skriva trilogi bara jag hinner. Så får du inspireras av det.