torsdag 3 december 2015

De är på väg...

Lucka 3 handlar om att läsa bild, för berättelsen fortsätter med en av illustratörerna i Fibul. Hela kalendern på Fibuls blogg alltså. Läs och titta, tycker jag.



Och nu över till mina egna, låt oss kalla dem, eskapader. Efter skrivpasset igår började en låt snurra i skallen på mig: They're coming to take me away ha haa.



Den är fortfarande kvar.

Det betyder att skrivandet inte precis löpte som på räls. Snarast så att det liksom ramlade ord ur mig som inte betydde något alls.

Jag tror att jag måste planera lite. Eller kanske mycket. Jag tror att jag helt enkelt måste fundera på vad jag har skrivit och hur alla andra bitar ska passa in.

Fast det fina i det hela förstås, att jag gnällde högt igår och fick världens bästa information för den jag gnällde för visste saker jag inte visste och råkar dessutom ha läst en bok som kan hjälpa mig att förstå en bit av det historiska.

Jag hoppas därmed att de inte ännu är på väg för att föra mig med sig utan att jag ska hinna reda upp, röja upp och få ordning på skrivflödet först.

10 kommentarer:

Sofia Fritzson sa...

Haha, med den låten i huvudet skulle jag nog inte kunna skriva alls :)

Mia Skrifver sa...

Mmm. Det gick inte så bra kan man ju säga. Mer så där, kör på vansinnet. I och för sig kan det bero på att jag i februari ska vara med om en vecka som har tema galenskap. Kan ju ha nåt med saken att göra. Eller så inte.

Susanne Olars sa...

Japp, nu är den djupt planterad i min hjärna också. Bäst att passa på att använda sig av den stämningen på nåt sätt nu då :-D

Mia Skrifver sa...

Ha haa. Du får haka på bara. För jag delar så gärna med mig av små melodier som fastnar i mitt huvud...

Kugge sa...

Julkalendern är ljuvlig! Vilken härlig idé!

Mia Skrifver sa...

Vad glad jag blir! Kul att du gillar den!

Pia Widlund sa...

Du kanske börjar komma ner i varv som jag...det är vi värda!

Mia Skrifver sa...

Ner i varv? Njäe. Det kan man inte säga, jag känner det mer som om jag trappar upp helt vansinnigt mycket faktiskt.

Kati sa...

Ibland blir det ju så, att det rasslar ut en massa ord som man inte riktigt vet vad syftet är med. För en rigorös planerare sm mig blir det nästan lite upplyftande när det händer. Typ, varifrån kom det där och vad det undermedvetna försöker säga mig. Idag dök det upp en så galen sak som sexstrumpor. Jag har ingen aning om varifrån det kom. Ibland tänker jag att det kanske är lite med skrivande som med drömtydning, att någon expert borde kunna säga vad det betyder när man hasplar ur sig en massa saker. :)

Mia Skrifver sa...

Jo, precis. Och ofta är det som du säger, upplyftande och överraskande också. Men andra gånger, är det också medan det händer, lätt plågsamt för man vet, eller jag visste i alla fall, att de där orden inte kommer att bli kvar för de är fel. Samtidigt ändå, tydligen, något jag behövde skriva.

Och jag hoppas att ingen på allvar ska tyda allt det jag hasplar ur mig. Det skulle vara skrämmande.