tisdag 15 december 2015

Vacklande tid

Snabbt går det inte att staka ut vägen scen för scen. 

Det är liksom nån mening här och nån mening där. Om man som jag är van att skriva sig fram till rubbet och sen skriva om himla mycket så känns det förstås segt och petigt. 

Å andra sidan, sak jag fått syn på: Den vacklande tiden. Hur det är vinter, sommar, höst, vår i en väldigt osalig blandning. Och skulle det räcka med årstider... men icke... åren verkar också ha eget tempo.

Jag tar mig vidare alltså, en scen i taget. Precis som i Fibuls julkalender.

2 kommentarer:

skrivalasaleva sa...

Var sak har sin tid? ;)

Mia Skrifver sa...

Och otid. Som förkylningar till exempel...