tisdag 19 januari 2016

Den inre rösten

Det här med handling. Alltså både inre och yttre handling, och det jag liksom fokuserar på just nu medan jag försöker bena ut Projekt KB.

Liv skriver på sin blogg om att ha en minimal yttre handling och egentligen handlar berättelsen om vad som redan hänt och hur karaktären ska gå vidare från det. Som att dricka te medan man ser tillbaka. Och jag tänker på Birgitta Bouchts Tusenbland en kvinna som snubblar där en äldre kvinna ramlar i badkaret och inte kommer upp, ligger där och funderar på livet sen. Alltså det fascinerande i hur man kan från en händelse ägna sig åt helt andra tidsplan.

Jag är kanske inte precis den som skriver de minsta händelserna. Samtidigt är jag ändå framför allt intresserad av vad som händer inuti och mellan raderna. Det som alltid har fascinerat mig mest är tystnader. Så har jag också ägnat rätt mycket av min litteraturvetenskapliga studier åt just det, tystnad. I tiderna gav jag också namnet på min pro gradu eller magistersuppsats Öronbedövande tystnad. För se, där började det nånstans. Eller egentligen innan. Och det är fortfarande det jag skriver om - hur man tiger, hur man talar när man tiger, vad man är tyst om. Hemlighållande, undanhållande. Handling som är yttre och inre, som inte alltid syns för att den inte hörs - hur märkligt det än, märk väl, låter.

Och precis för nån liten minimal stund sedan så hittade jag en av de där tystnaderna jag undrat över som jag inte förstått i Projekt KB. Den tystnaden kallar jag för anpassning. Hur min huvudperson kommer att vrida sig i spiral för att inte sticka ut. Under tiden förstås, alla de där små händelserna som jag funderar på, de yttre, som händer och kräver justeringar och nya tystnader.

2 kommentarer:

Sofia Fritzson sa...

KB låter som ett högst intressant projekt :)

Mia Skrifver sa...

KB är det intressantaste jag nånsin gjort. Fast det säger jag alltid om pågående manus. Det man jobbar på är liksom det häftigaste som finns.