torsdag 7 januari 2016

Frågar om krutlukt och damm

Anteckningar fylls med fler anteckningar. Röd text, mycket frågor. Och pilar. Flytta det där framåt och det där bakåt. Stjärnor med mer instruktioner.

Jag har mest funderat på var just den här berättelsen börjat. Tror ändå inte att jag är riktigt klar med det. Nu har jag en idé, eller kanske två. Men jag behöver fler. Måste göra en lista på möjliga ingångar. För det kan ju börja på så många sätt. I många tidsplan. Olika resor. Människor. Det är otroligt kul det här spårhundsjobbet. Att lukta sig fram till bästa ledtråden för hur jag ska hitta fram, hitta in i det gömställe som är alla dessa bitar för den här berättelsen.

Mest är det frågor. För frågor öppnar upp för nya möjligheter, låter mig gå bärsärkagång i materialet. Flippa ut och ta ut svängarna. Fråga mig själv om sånt som krutlukt, damm, sjukhus, hur rädsla känns och alla ansikten som sveper förbi.

Kort sagt, roar mig. Med bokstäver. Bokstavligen. Verkligen.

3 kommentarer:

Pia Widlund sa...

Visst är det en spännande resa som börjar när man skriver. Massor att ta reda på, man lär sig mycket och man vet aldrig vart man slutar!!

Eva-Lisa sa...

Att roa sig med bokstäver är det bästa! Du kommer säkert fram till något bra :)

Mia Skrifver sa...

Pia: Och så blir man lite lätt kreisi...

Eva-Lisa: Både bra och inte så bra, tror jag. Vissa bokstäver vill ju inte vad jag vill. Som det brukar vara.