måndag 29 februari 2016

Tar itu

Tar itu med måndagen. Dissekerar den närmast. Eller möjligen är det hela veckan det gäller. Att stuva om, betrakta i dess beståndsdelar. Alltså bestämma vad som ska göras och när.

Har alltså skrivit en lista över saker att göra denna vecka. Efter det valde jag att börja med att planera workshop för det kändes mest lockande. Antagligen för att det är annorlunda. Mest för att de kommer att vara många. Det ska bli kul. De större grupper jag haft har bestått av cirka 25 personer. Redan då är det många röster. Bara tänk en sån grej som att läsa upp text... Det betyder att man får tänka på annat sätt. Vissa grejer gör man tillsammans. Men jag tycker det är viktigt att alla ska få upphäva sin stämma och visa vad man pysslat med så det ska också göras.

Kort sagt, jag planerar gemensamhetsövningar och ensamhetsövningar och en del kringsnack som jag tror att det är viktigt att säga.

Sen ska jag gå vidare i listan, där står också, skriva.

fredag 26 februari 2016

Andras ögon

Ibland är det klokaste man kan göra att prata om eller visa sina texter för någon annan.

Som att jag igår pratade text och typer med en kompis och ja, jag tror att vi kom rätt långt i att reda upp. Dessutom lovade jag att fortsätta reda upp vid behov och läsa när det finns mer att läsa. Ibland, inte så ofta, kanske borde jag oftare, men ibland alltså känner jag att någon skrivit något så otroligt häftigt att jag behöver se till att det blir mer. Det är precis vad det här var, något jag känner att jag kan vara lite mentor eller spark i baken åt. För att det behöver bli mer.

Senare fick jag då bästaste läsaren på mina dikter. Jag erkänner att jag skrivit dem så pass snabbt att jag inte har någon som helst distans till dem. Alltså var behovet av andra ögon enormt. Nu, ja, nu, jag har slipat enligt förslag och skickat vidare. Meddelar när de finns att läsa i samband med utställning.

I alla fall, fredag och jag har fixat mängder under veckan. Nästa vecka ska jag ta itu med att rensa i hur jag tar mig an romanen. Och Skriva! Plus planera en workshop.

torsdag 25 februari 2016

Från den ena gästen till den andra

Får finbesök i omgångar idag. 

Först dyker en trevlig typ upp som vill att jag hjälper till att reda upp i hens skrivprojekt. Så det ska jag göra. Eller vi göra. Tala om hur allt ska pusslas ihop och föras vidare. Sånt.

Och senare ramlar god vän med sina barn in. Den goda vännen (om hon läser detta nu är hon förvarnad) kommer att få läsa mina dikter. För det här är liksom bästaste läsaren. Jag menar hon har ju läst alla tre böckerna i hopplösa manusformat och orkat igenom. Att bästaste läsaren med hökblicken.

I övrigt ska jag hasa ut i solskenet. Promenera. Tänka tankar om projektet KB. Eller lyssna på fåglarna.

onsdag 24 februari 2016

Käftsmäll från antagonister

Jahapp, då ska vi bara skriva rent alla kaotiska anteckningar då... tänkte jag inte den här morgonen.

Eller jo, jag tänkte det men beslöt att skjuta upp det till imorgon. Istället jobbar jag raskt vidare på bildtexterna. Mest för att när man befinner sig i det skrivskede i roman som jag gör just nu är det rätt fint att också ha ett skrivprojekt som jag ser slutet på. Lite som att skriva en novell istället, fast dikter då.

Ja ja, jag vet, inte tänka på hela sträckan fram till mål innan. Det är dumt. Man blir överväldigad och ramlar ihop under tyngden av odramtiserade kurvor och alla karaktärerna plattar till en. Käftsmällar från antagonister.

I alla fall, det är rätt bra att ha det där ena stora projektet och sen andra mindre som man inte blir fullständigt mos av. 

tisdag 23 februari 2016

Det bredaste av flin

På mig skiner solen eller så är det mitt himla breda flin som skiner. Av och an har jag ältat perspektiv och döden och vad är grejen med alltihop. Och igår på kvällen (samt naturligtvis vidare under natten) fattade jag och kugghjulen snurrade.

Jag insåg att man kan dö på många sätt. Och att huvudpersonen vägrat meddela mig vissa väsentliga fakta. Hah!

Tänk så här, man går omkring eller sitter och glor eller läser en bok eller äter mat eller vad tusan allt jag hållit på med och vet, vet, vet att nåt inte stämmer och med en bestämd knyck snurrar rullgardinen upp och solen visar hur dammet virvlar i rummet. Jag och magkänlsan är överens. Vi vet exakt varför denna berättelse måste berättas ur en jagberättares perspektiv. Vi vet vad som inte kommer att avslöjas i första taget.

Solen skiner på mig och mitt flin, det bredaste av flin.

måndag 22 februari 2016

Hur det ska berättas

Nånstans mellan allt det där som jag gör, som att skriva dikt, skriva kursplan, planera workshop, inse att det är ca en månad till Umeå littfest, ja, nånstans där känner jag mig snart redo att skriva vidare på riktigt, på romanen.

Utom då att först måste jag tänka väldigt intensivt på perspektiv. Hur det ska berättas. Hur nära. Mest funderar jag kanske på de olika scenerna och vem som är central i dem, vem som drabbas mest. För det är inte alltid huvudpersonen, ofta jo, men inte alltid. Så jag behöver fundera på perspektiv, allas, hur de förhåller sig till varann och det som händer.

Men sen. Mycket snart. Skriva vidare. Flytta om en del först för att jag vet att det är fel placerat. Plocka in och plocka ut. Plocka om. Plocka hönor liksom.

fredag 19 februari 2016

Utmärkt uppmaning

Poddelipodd dax. Tjohoo.

Finlandsgruppen som just den här gången decimerats men i alla fall satt Hannele Mikaela Taivassalo, Jenny Wiik och jag och talade ivrigare än nånsin om att Stirra ut genom fönster. Alltså en hel podd om hur viktigt det är, att hur man liksom hittar saker och ting medan man ser ut som om man inget gör.

Det är väl en alldeles utmärkt uppmaning tycker jag. Se ut genom ett fönster idag, denna fredag.

torsdag 18 februari 2016

Bildtext

Har jag sagt att jag håller på med ett lite annorlunda projekt? Jag skriver bildtext. Eller vad man ska kalla det. Jag skriver text till fotografier som ska vara på en utställning. Och jag skriver dikt. Om kvinnor.

Det påminner mig om hur otroligt givande det är att arbeta med bilder. Jag har alltså tittat på de här bilderna i många omgångar innan jag ens började skriva. För att hitta rätt. Och sen var det ju det där med ordet fruntimmer som körde igång hur jag ska göra.

Skriver ord, associerar för att leta mig fram till de ord jag behöver för själva texten som också på något vis är en berättelse om den kvinna som finns på bilden. Även om jag tar mig himla mycket friheter i tolkningen.

I alla fall, kort sagt, skriva till bilder är grejer det och att skriva på annan sorts text är himla bra för skrivandet så där annars också. 

onsdag 17 februari 2016

Lätt förtegen

Funderade just frenetiskt och mångordigt på frasen: H-personen är en sån som... 
Och jag liksom bara lät det flöda och se där se där, det dök upp ett ärr i pannan och vikten av att vara behövd.

Det har varit en lite märklig väg för att lära känna h-personen, eftersom hen är lätt förtegen av sig som person (tystnad är en underdrift, om hen sagt nåt så har det ofta handlat om något helt annat än det jag vill veta). Men nu alltså. Jag vet. Jag har pusslat ihop hen. Någorlunda.

tisdag 16 februari 2016

En björn i vägen

Det mesta faller liksom på plats utan att jag behöver svettas så värst. Alltså klart jag får vissa attacker men ändå, rätt lugnt.

Utom då en sak. Som jag slitit i från mängder av olika håll. Jag har gjort listor och skrivit omkring det men men men, det vill inte riktigt hitta rätt form.

Och det får mig att tänka besvärliga tankar, som att det här kommer inte att fungera, allt blir skit när inte det här fungerar, jag fixar inte det här, varför ser jag ingenting, vad är det för jädrans björn i vägen för utsikten!

Fast idag skiner solen och då tror jag att det ska lösa sig på nåt vis. Jag kanske måste använda det bara, på nåt vis. Flytta på björnskrället som vaknat ur sitt ide och inte vet vad hen håller på med, står i vägen och är jobbig.

måndag 15 februari 2016

Rese kick-off

Deltog i rese kick-off igår. Läste till och med en bit text. Bara att stå där i Villa Schildt och titta på fotografierna från Leros gjorde mig så himla ressugen att det är tur att det inte är långt till att jag ska ut och resa. Först Umeå och littfest. Och sen i maj, Leros. Då ska det skrivas och skrivas. (Samt ätas gott.)

Läste alltså ett stycke som jag visserligen inte skrivits på Leros, men som är helt klart inspirerat av att jag varit där. När jag tänker på det, och det gjorde jag alltså igår, så börjar Marlek med att jag funderar på trappan som slingrar sig upp till borgen på Leros.

Det är bara så mycket man kan plocka upp från att åka bort. Att se lite annat. Att allra mest tvingas till att göra på annat sätt. För det måste man ju när man åker iväg. Ser och gör annat.

Jag borde inte skriva om resor. Jag borde inte titta ut på den grå världen utanför fönstret och tänka på blått vatten nån helt annanstans. Det är inte alls bra för arbetsmoralen.

fredag 12 februari 2016

Fruntimmer hörni

Låt oss tala om ordet fruntimmer. Alltså jag har gjort en sökning som handlade om en "fruntimmersförening" och slutade med att ta reda på ordet i sig. Att det liksom syftar på hela rummet med fruntimmer i. Fina fruntimmer dessutom. Idag, not so much. 

Jag menar åhå, det börjar med en samling, ett helt rum med såna däringa fruntimmer och hovfruntimmer och allt, för att sen bli enskilt fint fruntimmer. Plötsligt förstår jag fruntimmerföreningen mycket bättre. För jag satt här och tänkte på hur jag uppfattat ordet, nedsättande, den där inte så fina qvinfolket då.

Vad kan man säga om det, eller vad vill jag säga med det? Förutom då att bakgrundsforskningen idag tog sig en oväntad vändning. Jo, jag ville bara påpeka hur levande språk är. Och att jag med ens blev väldigt förtjust i ordet fruntimmer. Tror jag ska smaka på det hela fredan. Minst.

Och om du vill haka på så kolla ordbruksförklaringen till fruntimmer. Och sen kan man läsa vidare i Saob om ordets användning i text. Bara för att det är fredag typ.

torsdag 11 februari 2016

Undanröjandet

Pustar ut. Eller möjligen skrapar jag mig oroligt i skallen. Jag tror att jag lyckats skicka iväg alla skattekort och reseräkningar för uppträdanden, lektörsjobb, medverkan i digitala skoljoxgrejer, kolumner och whatnot. Tror det möjligen var allt. Kanske.

Annat spännande jag gjort idag. Befunnit mig i badrummet när det brändes en propp. Mörkret sänkte sig. Sen har jag då bytt propp. Rätt på första försöket. Jag lever ett spännande liv. Och tidvis ser det alltså mörkt ut. Men nu är ljuset tillbaka.

Så ska jag gräva fram en bit text att läsa på söndag, då är det träff inför Leros-resa. JA! Jag ska ju åka till Leros i maj. Och har lovat läsa lite text på tillställningen på Villa Schildt. Att vad man kan åstadkomma på Leros, ungefär så.

Dessutom har jag skickat in en rec jag skrivit. Värsta undanröjandet idag.

I övrigt ska jag ägna mig åt mer lektörsläsning och dessutom vandra till posten (i hopp om att det inte ska spöregna). Som sagt, ett spännande liv.

onsdag 10 februari 2016

Vad är det som luktar?

På skrivkursen i år har jag infört en ny kategori övningar, de heter "glöm inte" och så dyker det upp lite varierande stuff som ofta tenderar att försvinna ur folks texter för att man liksom varit ivrig och hittat rätt i själva innehållet. Och det är bra. Fast sen ska man kontrollera vissa detaljer. Som igår då, dofterna, lukterna. Glöm inte dofterna ägnade vi oss åt igår, och då att gestalta dofter.

Under veckan som kommer ska deltagarna någon dag under veckan, på väg hem från jobb, skola eller var de nu tillbringar sina dagar, ja då ska de liksom "lukta på Åbo" och dokumentera det genom att fundera på hur man beskriver en doft. För dofter behöver beskrivas med andra ord och dofter. Dagens skrivtips därmed, hur doftar/luktar det där du är ute och går?

tisdag 9 februari 2016

Mitt i tvagandet av lekamen

Alltså duscha är grejer det. För mitt i tvagandet av lekamen visste jag nåt utan att ha tänkt på det. Bara heureka!

Så idag har jag skrivit en mycket mycket mycket viktig mening. En mening.

Och det är nästan så att jag skrivit hela romanen med den. Okej. Jag inser att romanen också ska skrivas. Att det inte går så där bara. Men hallå hallå hallå! Viktigaste insikten ju!

Jag har alltså fattat vad huvudpersonen är bra på. Bara det. Och det är inte det minsta bara för det är allt, det är konflikter och det är lätta upp stämningen.

Dagens tips folks! Att vara bra på något som både i vissa situationer kan bli problem och i andra vara räddningen. Och om det är svårt att hitta rätt, ta en dusch eller promenad eller glo ut genom fönstret.

måndag 8 februari 2016

Grattis!

Jamen jag har ju lottat ut mina böcker för att fira bloggens fyra år! Det blev Carola Strömstedt och Marie som väldigt gärna får höra av sig och berätta vart jag ska skicka varsitt exemplar (och man får välja mellan alla tre). Så mejla mig på mia.franck(a)gmail.com så kan jag posta varsitt signerat ex ur Martrilogin.

I övrigt är det väldigt mycket måndag och reseräkningar. Eller egentligen kan man väl konstatera att mest försöker jag hitta rytmen igen. Dessutom, efter väldigt mycket tåg, en trött rygg - så allt ska administreras, resor kräver sina offer kan man säga.

fredag 5 februari 2016

När man landar i en film...


Utanför mitt hotellrumsfönster snö och ett dagis.

Det är tämligen okej att prata samma tal ungefär två gånger, men alla goda ting är inte tre. För tredje gången som jag säger samma sak vet jag att jag sagt allt förut men var det för en timme sen eller nu. Den grejen, mitt i snacket, är himla förvirrande. Jag står där framför någon niondeklass och undrar över hur jag plötsligt landat i Groundhog day. Och blir tvungen att ändra något för att jag ska förstå att dagen går framåt. Jag blir också säker på att det här besöket borde ha börjat med detta, för att sen avslutas med att tala om galenskap på Biblioteket. För det är så det känns när jag inte längre vet när jag sagt vad. Och ja. Det är både fascinerande och obehagligt. Lite så där att jag blir tvungen att iaktta mig själv. Och skratta åt mig. För fångt är det också. 

Efter det hade jag helkväll med Ellen och då och då dök det upp en Malin eller Lisen. Så kul att hänga, mer sånt folks!

Snart två nior till och sen hem. Jag kommer att sova länge imorrn. 

torsdag 4 februari 2016

Isbjörnar och sånt

Besökt museum och serverats godaste bouillabaissen nånsin. Medan ni kollar bilder så ska jag göra skolbesök. Så over and out. 




onsdag 3 februari 2016

Norrut nu

På tåget nu. Åker till Jakobstad för att ikväll tala om galenskap med Claes Andersson. Ska bli vansinnigt intressant att få veta hur det ska bli.

Torsdag och fredag ska jag ägna åt skolbesök och hänga med folk i nian. Och som med allt som handlar om att träffa människor så vet jag inte exakt vad som kommer att hända. Det är det som är lätt fascinerande att det alltid finns nåt som gör mig lite förvånad. Eller kanske överraskad. Inte chockad. Mer liksom med en dos av nyfikenhet. Så skolbesök.

I övrigt ska det ju bli hotell och hej hej hej, hotellfrukost!

tisdag 2 februari 2016

Fyra år! Alltså bloggen. Alltså fest

Jamen folks! Jag håller ju helt på att missa att jag faktiskt bloggat fyra år sen första februari. På senare tid har jag i och för sig blivit betydligt latare och tenderar att hoppa över vissa dagar, men jag har liksom inte lagt av och knappt tänkt tanken på fyra år.

I alla fall, när jag liksom når såna här märkliga milstolpar som jag verkligen inte trott att jag skulle ta mig till så behöver det väl firas på nåt vis. Och jag tänkte att jo, jag har ju den där trilogin... så folks!

Jag lottar ut två böcker som party. Tänk så där kalas med lite bag att ta med hem.

Och det jag vill att man gör här i kommentarsfältet är att man berättar om en figur av något slags folktro eller liknande. Detta eftersom Martrilogin handlar om en mara och jag är oerhört fascinerad av mytologiska figurer - är du? - undrar jag. Och vilken och varför? (Det är fritt att tolka mytologisk figur enligt hur du anser att det passar dig.)

måndag 1 februari 2016

Gnäggar åt våren

Bläddrar igenom scenerna. Av och an. Av och an.

Kollar att det finns väder och vind. Tid och tanke. Handling och prat. Stuff och plats.

Under tiden sitter katten i fönstret och gnäggar åt duvorna. Tydligt vårtecken.

Bläddrar bland scenerna igen och undrar vad jag glömt.

Antecknar en och annan fråga om saker jag tänkt på i natt (när jag tydligen skulle fundera på saker i stället för att sova). Antecknar också nya frågor om vad det egentligen är frågan om.

Inser att jag vet vissa saker och inte andra. Beslutar mig för att kolla på duvor med katten en stund medan vi funderar på att gnägga tillsammans. Åt våren. Och kanske också åt frågor så där i allmänhet.