fredag 12 februari 2016

Fruntimmer hörni

Låt oss tala om ordet fruntimmer. Alltså jag har gjort en sökning som handlade om en "fruntimmersförening" och slutade med att ta reda på ordet i sig. Att det liksom syftar på hela rummet med fruntimmer i. Fina fruntimmer dessutom. Idag, not so much. 

Jag menar åhå, det börjar med en samling, ett helt rum med såna däringa fruntimmer och hovfruntimmer och allt, för att sen bli enskilt fint fruntimmer. Plötsligt förstår jag fruntimmerföreningen mycket bättre. För jag satt här och tänkte på hur jag uppfattat ordet, nedsättande, den där inte så fina qvinfolket då.

Vad kan man säga om det, eller vad vill jag säga med det? Förutom då att bakgrundsforskningen idag tog sig en oväntad vändning. Jo, jag ville bara påpeka hur levande språk är. Och att jag med ens blev väldigt förtjust i ordet fruntimmer. Tror jag ska smaka på det hela fredan. Minst.

Och om du vill haka på så kolla ordbruksförklaringen till fruntimmer. Och sen kan man läsa vidare i Saob om ordets användning i text. Bara för att det är fredag typ.

5 kommentarer:

Eva-Lisa sa...

Jag har inget emot användadet av fruntimmer :) Kärring härstammar ju också från något helt annat. Många gånger förlorar ord sin rätta innebörd längs vägen. Så kör hårt på fruntimmer :)

Katarina sa...

Ja vad kul med lite forskning kring bakgrunden till ord :) Jag tycker det är ett ord som kan låta så olika (nedsättande? Uppskattande?) på vem som säger det och hur, fast det kan ju det mesta numera och även när det inte borde kunna det är det någon som upprörs av ordet i sig iaf.

Mia Skrifver sa...

Eva-Lisa: Vet också precis var det ska användas. Möjligen ska också kärring ingå.

Katarina: Det gäller helt enkelt att låta sammanhanget avgöra hur det ska förstås, om det är gemenskapen eller nedsättande som är betydelsen för just det här ordet. Och javisst, det är så lätt att ta för givet att ett visst ord betyder något, men otroligt fascinerande när det liksom har andra betydelser.

carolastromstedt sa...

Det är roligt med ord och språkets utveckling. Min man har tipsat mig om en podradio som heter Språket men jag har inte kommit så långt att lyssna än. Där pratar de om ords betydelse nu och då bland annat. I mina trakter används käring med ett utdraget ä som en positivt benämning medan kärring med hårt r är en nedsättande benämning. Enda gången någon har kallat mig kärring var när jag var 15 år och en liten förstaklassare passerade mig och hävde ur sig det precis när han passerade. Jag tyckte det var så rart så jag fnissade bara åt det.

Mia Skrifver sa...

Ja ordet kärring är fascinerande, kan också lägga till att där jag gick i högstadiet var det överlag nedsättande och ofta använt, men ibland också på nåt vis "neutralt" (alltså neutralt var det aldrig, men då och då var det inte direkt ett skällsord utan bara benämning). Alltså man fnissade inte just, utan det var helt enkelt en av benämningarna på tjejer i alla åldrar, möjligen med undantag av bebisar...