måndag 22 februari 2016

Hur det ska berättas

Nånstans mellan allt det där som jag gör, som att skriva dikt, skriva kursplan, planera workshop, inse att det är ca en månad till Umeå littfest, ja, nånstans där känner jag mig snart redo att skriva vidare på riktigt, på romanen.

Utom då att först måste jag tänka väldigt intensivt på perspektiv. Hur det ska berättas. Hur nära. Mest funderar jag kanske på de olika scenerna och vem som är central i dem, vem som drabbas mest. För det är inte alltid huvudpersonen, ofta jo, men inte alltid. Så jag behöver fundera på perspektiv, allas, hur de förhåller sig till varann och det som händer.

Men sen. Mycket snart. Skriva vidare. Flytta om en del först för att jag vet att det är fel placerat. Plocka in och plocka ut. Plocka om. Plocka hönor liksom.

2 kommentarer:

carolastromstedt sa...

Tål nog att tänkas på ja. För mig är det ganska nytt att tänka så. Först hade jag ett jagperspektiv, sedan blev det tredje perspektiv men med fokus på huvudkaraktären. Nu växlar jag fokus i perspektiven och låter ytterligare en karaktärs tankar avspegla sig i texten. Mycket spännande och kul att pröva något nytt. Och ja, jag har också behövt tänka en del på det för att få det rätt.

Mia Skrifver sa...

Det enkla just nu är att jag vet att det är en huvudperson. Och ända tills just för en liten liten stund sen har jag funderat på att byta från jag till tredjeperson. Men nu har jag hittat vad jag undrade över och vet varför perspektivet måste vara jagets. Så det är väl poängen att man måste veta exakt varför något berättas ur ett visst perspektiv och att det betyder något om det ändras.