fredag 11 mars 2016

Nästan bara sommarlov

Skrev ett barndomsminne. Om hur allt var innan allt blir som det blir. En sån där barndomsgrej då livet är nästan bara sommarlov och solen skiner även om det råkar vara höst eller vinter.

En sån där bit som jag tänkt länge på, att vad ska den handla om? För det lättaste är inte att skriva när allt är bra, när ingenting borde förändras. Samtidigt också få in undertonen att eländet är på väg.

Ganska nöjd blev jag. För tror jag fick en bättre version på det nu är det som fanns. Dessutom, utmaningar, som just det här att skriva något fint, där tempot är annorlunda också, är bra för att hålla sig på alerten.

Plus att jag inser att jag blir tvungen att i nåt läge besöka en gammal krog där de serverar brunch på söndagar för att liksom kolla in stämningen. Att vilka otrolig uppoffringar jag blir tvungen till. Brunch. Stackars mig.

6 kommentarer:

Eva-Lisa sa...

Ja, huuu, brunch måste vara bland det värsta man kan utsätta sig för ;)

Mia Skrifver sa...

Precis. Det är så himla synd om mig som måste göra såna ENORMA uppoffringar för att ta reda på saker...

Sofia Fritzson sa...

Haha, ja brunch är ju en vedervärdig uppoffring :)

skrivalasaleva sa...

Ha ha! Brunch ja, värsta mardrömsgrejen :) Är glad att jag inte är i dina skor ;)

Skriviver sa...

Hehe, jag det är ingen ände på uppoffringarna man måste tvinga sig till. Hoppas du överlever i alla fall ;)

Mia Skrifver sa...

Sofia: Ja, jag ska försöka överleva.

Skrivalasaleva: Mina skor är inte lätta att fylla, jag har ju inte så små fötter heller...

Skriviver: Jag ska göra mitt yttersta. Och vräka in.