tisdag 15 mars 2016

Packåsnans vedermödor

Det svåra är väl inte att resa direkt (utom att jag bollat bilplats/bussturer/taxi med mina reskumpaner), nej, det verkliga eldprovet i allt resande är packningen. I synnerhet om man på nåt vis ska liksom lyckas med att ha med så lite som möjligt fast ändå så mycket som möjligt.

Det är alltså dagens grej, packåsnans vedermödor.

Lite förutseende har jag varit och skaffat några e-böcker att läsa för att slippa släpa konkreta böcker - men det är ungefär där allt förutseende tar slut.

Nu ska jag alltså ta itu med packandet. Nu. Nu. Nu. Se hur jag inte rör mig ur fläcken. Och när jag väl gör det så kommer jag att göra nåt annat först. Innan itutagandet. Varför göra genast när jag kan skjuta upp det lite till?

5 kommentarer:

Sofia Fritzson sa...

Vad roligt att åka till Umeå! E-böcker är perfekt ressällskap :)

Pia Widlund sa...

Sätt dig på resväskan och be någon dra igen dragkedjan när du sitter på den!!!

Mia Skrifver sa...

Sofia: Ja, jag måste ju ändå släpa med de slitna författarexen av Martrilogin. De ser trevligt använda ut och har mängder med infogade lappar...

Pia: Skulle ju vara en idé, men jag kämpar alltid med att faktiskt inte ta med så mycket, så det ska nog lösa sig. Det svåraste är kanske att inte låta katterna lägga sig i väskorna, de tror att jag ställt fram kappsäck för deras skull...

emmaaskling sa...

Åh, vad roligt du ska ha! Jag avskyr att packa. För att inte tala om att packa upp!

Mia Skrifver sa...

Har faktiskt inte så värst mycket emot att packa upp, men att veta säkert att jag inte behöver hela klädhögen med mig är värre. Mycket mycket värre.