fredag 29 april 2016

Lager på lager

Utanför mitt fönster händer det stuff. De har grävt en lång djup grop för att dra rör.

Men just nu ägnar sig en av neongultklädda herrarna åt att fotografera trästumpar som de plockar upp ur gropen. Jag antar att det är delar av ett svunnet Åbo som dyker upp. Inte för att jag vet. Men det tenderar ju att hända om man gräver gropar i närheten av Domkyrkan. Där under markytan finns det gamla Åbo. Och just de här neongulisarna har andra verktyg än folk som lägger rör brukar. De har en hink till exempel och saker att putsa trä med.

Jag tycker lite synd om killen i grävskopan, han får liksom bara sitta där och knappa på telefonen.

Mitt fredagsnöje på nåt vis, alltså det där svunna Åbo, medeltidsstaden som ligger under sandlager och asfaltlager och andra lager - helt andra liv som levts här då när hundarna skällde och tupparna gal och det luktade tämligen illa. I like it.

Nä. Nu måste jag titta på texten i stället för neonisarna.


torsdag 28 april 2016

Råaste köttmassan

Jobbar väl med nånslags råmanus, råaste råmanus nånsin tror jag. Det är så rått att det knappt blivit köttfärs av det ens. Mer så att det väntar på kvarnen.

Och jag är kvarnen. Tror jag. Som ska strimla fram det som ska strimlas. Hmm. En väl köttig jämförelse kanske. Ändå, det är rätt mycket som handlar om just det kött (och det kan tolkas symboliskt på många sätt eller konkret). Så den får väl stå kvar.

Jag läser högt. För att höra rytmen. Höra rösten. Och ja, den är där. Som jag tänkte att den skulle vara när jag fattade varför det ska berättas i första person och vad som är farligt, vad som alltså absolut inte sägs. I tystnaderna händer det extra mycket. Det är det som inte sägs, visas, tänks på, där finns mycket av berättelsen.

Ska läsa lite till. För jag vill det. För köttet ska i kvarnen.

onsdag 27 april 2016

Snart ska det pratas klokt och inte så klokt

Mycket snart ska det bandas in podd. Mycket snart äntrar alltså folk mitt hem för att vi ska tala om viktigt stuff eller vansinniga vinklar. För att vi ändå på nåt vis ska ta oss till en tanke om skrivandet som kan bli klok, kan bli inte så klok, kan bli skrattretande. Men alltid i hopp om att någon ska nicka att jo jo, det där låter ju nåt.

Jag har förberett kaffet. Den mörka avgörande drycken, troligen extra viktig för den som kommer åkande från Helsingfors. För då har man rört sig utomhus lite tidigare, i lite kallare (och eftersom det är Helsingfors också blåsigare) väder. Kaffe är också viktigt. Kunde göra en podd om det också. Om kaffepimplandet. En extra lång podd.

Och kursen avslutad igår och det var just så där vemodigt och fint och snälla saker sades och de hade skrivit om att skriva och läste upp och tusan vad det är bra att låta folk göra det med jämna mellanrum, alltså att ta det där metaperspektivet på skrivandet. Jag tror att jag ska köra ett sånt blogginlägg snart.

tisdag 26 april 2016

Den galliska oron

Den här veckan, alltså fram till tisdag nästa vecka är annorlunda. Familjen har liksom fått tillfällig tillökning. I form av ung man från Frankrike.

Alltså det är ett elevutbyte. Först var mitt barn i Frankrike en vecka och nu har vi då fått en ung man hit. Och man måste ju säga att vädret visar vad Finland går för. Allt kan ramla ner från himlen. Jag känner hur den galliska oron om hur hela himlen kan ramla i skallen på en känns som en realistisk tanke.

I alla fall, annorlunda. Och kul. Imponeras också av de lärare som åker åt olika håll med såna där rätt stora grupper att de liksom gör det. Det gör mig så mäkta imponerad att jag mest gapar och vill säga intelligenta saker som, oj.

Utöver det ska jag avsluta skrivkursen ikväll. Det är lite vemodigt varje gång. Nå det ska nu göras.

Och jo, talet för Mörneprisutdelningen är skrivet, grande grejt att ha det gjort.

måndag 25 april 2016

Tre meningar

Och visst skulle det vara trevligare om det inte hade snöat... aprilväder är ingen höjdare.

Men jag låtsas inte om det utan jobbar vidare. Eftersom det blivit lite pausfågel från Projekt KB så har jag börjat med att titta på foton. Bara för att komma i stämning. Samt spela rätt musik också förstås.

Det går så där.

Alltså på nåt sätt går det hur bra som helst. Och andra sidan har jag liksom lyckats skriva tre meningar och nu måste jag fundera vidare. Tre alldeles lysande meningar (om jag får säga det själv, och det får jag), men jag hade liksom tänkt mig nåt mer, fler meningar än så. Men nu ska vi inte sura över oskrivna meningar utan glädjas över tre meningar är fler än vad jag skrev förra veckan. Och den här veckan har bara börjat.

fredag 22 april 2016

En sån dag

Och idag skrivs det räkningar. Och betalas räkningar. Ett himla räknande är det för en som verkligen verkligen verkligen inte borde räkna alls. Alltså jag är trött och fatta hur trött siffror gör mig. Riktigt skittrött gör det mig.

I alla fulla fall, hemma igen! Ska mycket snart gå ut tror jag, typ bara liksom vandra nånstans utan mål eller mening eller riktning. För det här är en sån dag. En vila skallen dag.

Nästa vecka blir det annorlunda. Då ska jag få ihop tal och sy på manuset och det andra manuset också för snart snart snart bär det av till Leros och då är det ännu mer jobb (fast också bara liksom samla).

Men idag, en sån dag.

torsdag 21 april 2016

Att jamen, fint ju

Åh. Vet ni hur glad jag är över att FÅ göra sånt här. Alltså besöka skolor, högstadier och gymnasier. Attliksom  hälsa på och hänga där en liten stund och samla på mig, ja stuff. Vad jag samlar, nä, det säger jag inte. Men det är en del, det andra är den där känslan av att avbryta något som är okej att trampa in i. För där är de i sina skolor, klassrum, vardag och så dyker jag upp och säger hej och vad jag nu säger och tja, de lyssnar ju och det är alltid det häftigaste hur jag kan prata på och de hör på. Alltså folks, det där med att prata och kanske säga nåt, det är stort. Jag vet inte ens vad det är. Jag vet bara att jag faktiskt gjort nåt och det är ju bara fint.

Så alltså, mår fint. Plus fick ju hänga på öl och eftersnack sen och det är också viktigt. 

onsdag 20 april 2016

Ligga ner

Just nu: Så trött att ögonen liksom får världen att bli lite suddig. En ganska konstig grej. Alltså det här med dalande adrenalin. Trött jo. Och samtidigt full av intryck. Alla intryck som försöker lägga sig på rätt plats eller fel plats också i huvudet. De får nu lägga sig hur de vill.

Snart ska jag då iväg på annan sorts jobb, för att prata manus. Det är lugnare tempo på sånt. När det är bara jag och författaren.

Men först bara ligga på hotellsängen och göra så lite som möjligt. 

tisdag 19 april 2016

Att vädret kan man ju alltid klaga på


Här i norr, Vasa alltså, vaknade jag och insåg att det snöade. Blöt snö visst. Men snö. 

Och råkar man vara jag så funkar minsta antydan till vår som så att jag liksom skalat av mig alla de där vintermunderingarna. Vilket jag gjort längre söderut. Och för övrigt så finns det gott om skitväder då inga kläder hjälper. Så jag vaknade på hotell. Käkade mängder av hotellfrulle och suckade över snön. Sen taxi och snacka inför två olika grupper. Det var bra. De frågade frågor och de svarade på frågor och sånt. 

Och efteråt, vad gör jag sen? Och det är nu jag kommer fram till hur Franck reagerar på snö. Jo. Jag går till Esprit och köper shorts. För jag tänker på andra väder. På att om tre veckor åker jag till sol.

Att sånt. Och utöver det har jag besökt Österbottens museum. Tittat på Vasa historia och en himla massa fjärilar. 

Nu har jag lagt mig ner och det känns som rätt grej att göra.

måndag 18 april 2016

Skarphjärnan

Mycket snart bär det av mot Vasa för att jag ska kunna käka hotellfrukost två morgnar. Alltså det är vad som fascinerar mig, hotellfrukost. Jag ska jobba också, of course. Man får liksom jobba för sin hotellfrukost. Eller snarast efteråt.

Jag har packat och plockat och tror att jag har med mig det mesta och det jag har glömt får jag väl improvisera. Vilket betyder att jag snarast låtsas att jag inte ens hade tänkt ha med det...

Att tisdag och onsdag blir det riktigt många nior att prata med och på torsdag är det gymnasiet i Nykarleby. Där jag precis hört mig omnämnas som en av de moderna och skarpaste hjärnorna när det gäller att vända och vrida på ord i Finland. Att lev nu upp till det sen. Feel no pressure. None. At. All.

Well. Den här måndagsskarpa hjärnan ska alltså bege sig på resa. Åka tåg, läsa bok. Sånt.

fredag 15 april 2016

Att semikolon kanske det kanske

På tåget igår satt jag och läste i Ursula Le Guins Steering the craft och vad hon säger om rytm. I synnerhet kanske vad hon säger om semikolon.

Jag har inte använt semikolon i skönlitterär text, inte som jag minns i alla fall. Men nu. Jag fick stark lust att göra en riktigt riktigt lång mening med semikolon. En av poängerna hon gjorde handlade om hur semikolon kan förstärka. Att det led som följer efter ger tyngd åt förledet. Det här inte direkt nytt för mig, men alldeles otroligt nytt när det handlar om skönlitterär text, att tänka att jag skulle kunna skriva så. Och hur det skulle påverka rytmen. För punkt är punkt, med många punkter blir det en viss rytm, med längre meningar blir rytmen annorlunda. Så vilken sorts pauser vill jag ha, tänker jag.

Något i den text jag skriver nu har sökt efter längre meningar. På olika sätt. Och just nu överväger jag alltså semikolon. Allt för att få en annan rytm.

Jag vet inte om det blir så, vi får se. Men jag känner att det kunde vara en möjlighet. Fast det är förstås sen, när jag liksom slipar rösten mer, flödet i den.

Att semikolon. Även om jag också, samtidigt, känner mig lite skeptisk.

torsdag 14 april 2016

Det är bestämt

Nå nu är allt bestämt. Juryn var överens. Allt är lugnt. 

Och jag har köpt solbrillor. Nu kan jag åka till Leros.

Fast först ska jag väl jobba med stuff. 

onsdag 13 april 2016

Börjat spåna på talet

Jag har börjat spåna kring det kommande pristalet som jag ska hålla 4.5 i samband med prisutdelning i Arvid Mörne-tävlingen.

Än så länge är det rätt spretigt även om jag vet ungefär vad jag vill tala om. (Jag kan inte berätta om ämnet än, sen, när det är skrivet ja). I alla fall, det roar mig, alltså jag tycker om när idén till vad jag ska tala om i nåt visst sammanhang vaknar, hur jag sen går och funderar på det. Att jag på nåt vis ser idén överallt. Ett litet ord där och ett litet påstående här. Plötsligt verkar alla omkring hålla på och skriva talet åt mig på nåt vis.

Ja ja, jag vet, det är klart att jag liksom söker upp ämnet medan jag aktivt och inte så aktivt funderar på det. Rimligtvis finns allt där också när jag inte ser.

Jag gillar det. Fokuset, intresset som vaknar och riktas och hur det rör på sig för att det dyker upp i sammanhang jag inte tänkt mig. Mest kanske för att jag faktiskt inte tänkt mig så värst utan låter det mer skölja över för att hitta rätt i textfragmenten.

Och sen då, för att jag gillar det också, att hålla själva talet, hoppas på att de som lyssnar gillar det, att de tycker att jag säger nåt som de inte tänkt sig kanske, eller bara nåt som berör, nåt litet bara.

Förstås, det är som med helt vanliga skrividéer det här att skriva tal, att det växer och vrids fram och tillbaka innan man kan säga att råmanus blivit mer än så.

tisdag 12 april 2016

Borrmaskinen i våningen ovanför

Den där göken som ägnar sig åt att borra i mitt hus... precis när jag sitter och tänker kloka tankar om vad vi ska tala om ikväll på skrivkursen. Det är nästsista gången för den här våren. Så tankarna måste ju vara klokare än nånsin. Och just då borrmaskinen.

Jag är alltså inte den som direkt störs av just så värst mycket när jag skriver. Jag kan inkludera det istället. Det brukar gå fint. Borrljudet kan bli något. 

Men när jag sitter och planerar och tänker de där kloka tankarna är det svårt att smärtfritt få in en borrmaskin mitt i tankar om jagberättare. Fast det går förstås. Klart det går.

Så egentligen är jag inte alls upprörd över göken i våningen nånstans ovanför som renoverar hela lägenheten. För jag störs inte av mycket när jag skriver. Vissa ljud är ändå mer enerverande än andra.

måndag 11 april 2016

Ett och annat

Stuff på gång: nästa vecka skolbesök i sju olika grupper. Den här veckan är det vanliga skrivkursen och sen är det dags för jurymöte då det ska bestämmas vem som landar var. Och om sisådär en månad, folks, åker jag till Leros. För att skriva och skriva och skriva.

Och mellan varven ska jag ha fixat administration och läst manuset jag nu tittat klart på och kan ta itu med. Att vi kavlar upp och sätter igång.

Det fascinerande med skolbesök den här gången är också att de tydligen läst novellen jag en gång i tiderna vann Solveig von Schoultz-tävlingen med. Så jag har läst om den för att liksom veta vad de läst, kändes ju fascinerande att återbekanta sig med de tankarna. Lite obehagligt också. Novellen handlar om våld.


lördag 9 april 2016

Tvåa jau

Hah! Tvåa i poetry slam. Det ni. 

Och det var kul. Nervigt också. Mycket folk. Jag tänkte, att vad häftiga texter de andra läser och hur mycket jag tycker om att höra på väluppläst och välskriven poesi. Det blir så mycket liv i att höra poesi göras.

Sen slog det mig att fasen vi tävlar och att alltså jag tävlar, att jo. Tävlar fananamma, men en tävling både allvarlig för feedback i poäng och oallvarlig, rolig, fantastisk för dikterna man får höra, hur nära och fina de är. 

I alla fall, jag blev tvåa. Och det får mig att tänka, igen, att ja, jag vill inte bara skriva romaner, jag vill också att hon/jag en gång var, 13 år gammal som fick sin första dikt publicerad i Starlet, stoltheten då, att hon som skrev sköra dikter om ensamhet, saknad, kärlek, stenar och gräs - hon ska också få finnas, hon vill skriva dikter för det var lättare att tala när orden var färre och vissa saker bara antyddes, poetiskt för det fanns inte bokstäver som målade i rätt färg hur vänskap fanns och inte fanns, hur livet verkade levas en bit ifrån. Och herregud om jag fick säga henne, den där poeten som var/är jag, att ja, egentligen är din största bedrift just den där dikten i Starlet, för den är din, dina ord, i tryck. Där börjar det. 

fredag 8 april 2016

Språkliga läten

Fredag och poesidagar i Åbo. Och jag funderar på språket.

Funderar på den där lilla textsnutten som jag skrev för ett tag sen (alltså innan alla förkylningar och Umeå och tröttheten). Den där lilla lilla textbiten som hör hemma i projektet och där jag lite trevande närmade mig språket. Meningen var att jag skulle skriva något bara som var lite så där språkligt lekfullt och rätt vad det var hittade jag mig själv skriva rösten annorlunda. För att jag inte tänkte så mycket på vad jag gjorde. För att jag lekte med bilder och ljud.

Och där nånstans landade jagets röst. Inte helt slipat än, men tanken föddes där. Eller egentligen lite tidigare då jag skrev texter till bilderna, när jag skulle höra de rösterna. De lyriska kvinnoporträtten. Att varför inte? Ja. Därför en lek med bild och ljud som då skapat en början på hur huvudpersonen i Projekt KB låter.

Ibland är det bäst att inte tänka, bara låta språket härja fritt. För det finns inget bättre än att känna att där är den, rösten.


Och på tal om röst. Poetry slam i kväll alltså. Där jag ska tävla. Även om jag kan säga att jag hyser vissa tvivel beträffande min egen röst, alltså att den faktiskt ska fixa diktläsandet. Nå, jag gör det för att det är kul. Och för att jag gillar att läsa dikt. Med eller utan rösthållbarhet.

torsdag 7 april 2016

Sneglar på ett manus

Just nu sitter jag och sneglar på ett manus som jag har fått. Ett som jag ska läsa och kommentera. Det är fascinerande, den där början, innan man vet något alls, bara sneglar. På titeln, smakar på den, första meningen, andra också, rent av första stycket. Jag börjar ofta så, mina läscoachingar, med att snegla, smaka på det där allra första. Innan jag sen ska kasta mig över allting och sluta smaka, sluka, vräka in.

För det är så jag ofta närmar mig text. Så där, vad är det här då? Nyfiket. Vad vill den här texten mig? Det är alltid den viktigaste frågan, vad vill den här texten mig? Sen behöver det inte ha något med mig egentligen att göra. Utan jag som läsare av någon annans text ägnar mig åt att söka efter de där bitarna som gör en roman oberoende om det är roman som är för just mig eller för någon annan.

Därför också, gillar jag det där första, när jag inte vet vad som ska hända med mig när jag läser. Gäller både manus och böcker. Vilka tankar jag ska ha sen, när jag är klar, vad jag ska tänka på, tänka om texten - för att läsa någon annans manus betyder att de blir kvar, för att just det läsandet är annorlunda, det är nära och petigt, och ger mer än det tar.

onsdag 6 april 2016

Kasta sig över bäcken

Troligen ropar jag hej medan jag kastar mig i ilfart över bäcken just nu. I alla fall känns det som om jag kanske kanske kanske håller på att hitta balansen igen. Alltså inte så att jag är så värst pigg eller snorfri, men något mindre snortyngd. Något ivrigare att göra annat än falla i blöta (snoriga) pölar.

Låt oss alltså gå vidare, lämna snoret och hoppas på våren. Plus att jag nu klarade av att peta ihop kolumnen till lördagens lokalblaska. Vilket känns som om dagens arbetsinsats är gjord. Skulle förstås gärna ta itu med administration som blivit hängande men nä, det går att skjuta upp till imorgon så då gör jag det. Att jag har liksom redan kastat mig över bäcken, men nu blev jag liksom sittande där på andra sidan, ett tag. Med andan i halsen.

tisdag 5 april 2016

Nåt kul ska man ha

Möjligen mår jag inget vidare, men har i alla fall anmält mig till poetry slam under Åbo poesidagar. Sen får vi väl se om rösten fixar det på fredag.

Men nåt kul ska man ha mellan snoranfallen.

måndag 4 april 2016

Gillar inte läget alls

Och har jag nu snuva? Ja. Tycker jag att det jäkligt tråkigt, irriterande osv? Ja. Ska jag därför lägga mig på soffan och sura? Ja.

fredag 1 april 2016

Närmare bestämt en skrivkurs

Ohoj! I juni ska man söka sig till Karis. Till Västra Nylands folkhögskola och gå på kurs i Kreativt skrivande med MIG!

Närmare bestämt 17-19.6. Anmälning före den 9.5. Mer info om kursen och platsen och sånt hittar ni här. Och jo, det går att övernatta också.

Och vad du skriver, alltså vilken sorts text, det är upp till dig. Du kan ha skrivit mycket eller litet förut, strunt samma, alla behöver skriva mer. Det blir korta och långa skrivgrejer att pyssla med. Och jag har miljoner idéer. Troligen hinner vi en bråkdel (så det kan ju bli fortsättningskurs sen...)

Så, att jo, anmäl er och kom på skrivarkurs till Karis. Trädgårdsstaden även kallad. Det kan man ju få kolla in, räkna trädgårdar liksom.