fredag 8 april 2016

Språkliga läten

Fredag och poesidagar i Åbo. Och jag funderar på språket.

Funderar på den där lilla textsnutten som jag skrev för ett tag sen (alltså innan alla förkylningar och Umeå och tröttheten). Den där lilla lilla textbiten som hör hemma i projektet och där jag lite trevande närmade mig språket. Meningen var att jag skulle skriva något bara som var lite så där språkligt lekfullt och rätt vad det var hittade jag mig själv skriva rösten annorlunda. För att jag inte tänkte så mycket på vad jag gjorde. För att jag lekte med bilder och ljud.

Och där nånstans landade jagets röst. Inte helt slipat än, men tanken föddes där. Eller egentligen lite tidigare då jag skrev texter till bilderna, när jag skulle höra de rösterna. De lyriska kvinnoporträtten. Att varför inte? Ja. Därför en lek med bild och ljud som då skapat en början på hur huvudpersonen i Projekt KB låter.

Ibland är det bäst att inte tänka, bara låta språket härja fritt. För det finns inget bättre än att känna att där är den, rösten.


Och på tal om röst. Poetry slam i kväll alltså. Där jag ska tävla. Även om jag kan säga att jag hyser vissa tvivel beträffande min egen röst, alltså att den faktiskt ska fixa diktläsandet. Nå, jag gör det för att det är kul. Och för att jag gillar att läsa dikt. Med eller utan rösthållbarhet.