tisdag 31 maj 2016

Att skriva är nödvändigt

Jag lovade att skriva om att skriva. Om att det är vad jag gör alltså, skriver. Så here goes.

Att finnas i världen, alltså säkert också den riktiga, men här nu just, den berättade världen. Och jag menar inte någon fantasyvärld heller. Utan bara textvärld, största allmänhet, den världen. Att finnas i den är nödvändigt. Jag behöver skriva den. Oberoende om jag vill skriva eller inte. För visst, det finns gott om stunder då jag verkligen inte vill skriva, då den där jädrans världen kan dra. Men jag behöver den, behöver skriva.

Oftast handlar det om att det är nåt jag vill få syn på, förstå, en fråga eller femton som jag ställt mig. Jag tror inte alltid att jag ser eller förstår, tror inte heller att jag svarar på alla frågor. Däremot handlar det på nåt vis om att få vara där då i världen, och bejaka det vilda, det nyfikna, det knäppa som jag försöker formulera. Och det knäppa är också jag, att låta mig vara galen, ta språnget ut över klippa efter klippa.

Att skriva världen, det är bara det jag måste göra. Utan skriva, utan värld, nej, jag bara behöver det och många gånger är det roligt också. Att gräva djupt efter det som skaver, glipar och hånskrattar. Så skriva är det jag alltid gjort, det jag inte kan vara utan, hur det än känns.


P.S. Eller för att säga som Ferrante: Writing is an act of pride.
Vilket gör att det ibland är svårt att formulera just det.

2 kommentarer:

Kati sa...

Jag känner igen mig i dina ord, och jag har märkt att jag fått en annan inställning till skrivandet med mitt pågående manus. Innan var det mer fantasi och fritt fabulerande men nu är det mer verklighetsanknytning så som jag upplever den iaf. Så ja, mer verklighet och mindre fantasi nu. Det är intressant och jag har upptäckt att det finns så mycket som jag vill ta upp som jag reflekterar över i det verkliga livet. Själva storyn är även den grundad på något jag noterat i verkliga livet.

Mia Skrifver sa...

Jag tänker alltid verklighetsanknytning, men mest tänker jag så lite som möjligt medan det pågår, för att hitta det där jag inte riktigt visste att jag visste. Alltså att skriva sig in i världen och hållas i den, just den värld jag skriver om. Men jo, verkligheten är viktig för att på nåt vis hålla koll på vad det är för märkliga saker som dyker upp i den skrivna världen. Jag tror väldigt mycket på att skriva sånt som är sant, mest för att det som tänjer på gränserna ska ha en klangbotten som känns på riktgt.