torsdag 26 maj 2016

Det blev tvärtom

Skrev precis en liten bit text där jag egentligen hade tänkt att reaktionen skulle vara tvärtom. 

Huvudpersonen skulle bli glad åt att hitta nån som var likadan. Men nån glädje fanns inte. Utan istället kom det att bli en sån där bit som handlar om hur långt är hon beredd att gå för att slippa prata om det som gör mest ont.

Rädslan starkare än gemenskap, när gemenskapen börjar peta i sårigheter. För det som gnager mest är ju frågan om vems fel är det att saker och ting blir som de blir. Då gäller det att skydda sig. Att stöta bort det som river upp.

Ändå, jag blev förvånad, för hade alltså planerat ett litet trevligt möte och kompishäng och så där, men nu har huvudpersonen vänt om och sprungit bort. Troligen gömt sig också.

8 kommentarer:

Maria Turtschaninoff sa...

Di e så konstiga, di där huvudpersonerna. Min präpplar och pratar om rävungar och allt möjligt, för att hon inte vill prata om det som faktiskt är viktigt och som gör henne ledsen och rädd.

Mia Skrifver sa...

Jo jo. Rävungar är allt mysiga när man inte vill tänka på ledsenheterna. Men när man hade planerat att förse damen med en vän, men icke.

Susanne Olars sa...

Jag gillar redan din huvudperson. Verkar göra lite som hon vill, liksom. Sitter inte kvar på stolen där du sätter henne. Låter sig inte paras ihop med första bästa. Inte så lätt att samarbeta med, kanske, men jag tror boken kommer bli suverän. Om du hittar var hon gömt sig, vill säga. :-D

Mia Skrifver sa...

Ha ha! Det gläder mig att du gillar henne. Hon är mycket knepig. Det är en hel del med henne för att uttrycka det milt. Och jag ska nog dra fram henne, men just nu är det i och för sig rätt okej att hon konstrar, det passar i berättelsen. Att det skulle vara värre om hon avslöjade allt redan i 1/3 del av berättelsen...

minna L sa...

Ge henne ett löfte om hämnd.

Mia Skrifver sa...

Hämnd skulle förstås vara en idé, men jag undrar om inte liksom hämnden också visar sig bli tvärtom. Att allt liksom ändå sparkar bakut och landar i ansiktet på stackarn.

carolastromstedt sa...

Det där är intressant när karaktärerna man hittat på överraskar en med att göra något helt annat än vad man planerat. Det är en av tjusningarna med skrivandet tycker jag. Det är inte så förutsägbart och lite av en spänning att sätta sig vid manuset - Vad hittar de på idag måntro?

Mia Skrifver sa...

Tror att det är extra mycket så med just det här manuset. För att jag har planerat saker. Och kanske också då behöver vara öppen för att den planen inte är låst utan när det känns att berättelsen drar åt annat håll så får man haka på bara. Så ja, vad hittar de på idag måntro?