måndag 30 maj 2016

Skurborstgnugget

Helgen hängde jag på landet och typ städade i miljoner timmar.

Nu är det i alla fall fixat för midsommar och jag har en öm kropp av att ha skrubbat terass och fanskap. Samtidigt medan man håller på med sånt där alldeles otroligt enformigt städande så funderar jag på det ena och det andra som dialogen jag visste att jag skulle skriva. Den fick liksom rumla på där medan jag stänkte tallsåpa.

Och jo, det var ju rätt dofter. Gräs och syrener. Rätt ljud. Fåglar och skurborstgnugget. Att där nånstans blev det lättare att förstå vad som ska sägas. Hur det ska kännas också, i knäna till exempel. Och armarna. När man håller på.

Att på nåt vis är man väl knäpp, när största städjobbet gör att man hittar rätt i dialogen. Men så är det i alla fall. Plus då, rent och fint.

3 kommentarer:

Katarina sa...

men det är ju så, att de där monotona sysslorna främjar tankeprocessen. :) Så det är nog helt i sin ordning :)

Pia Widlund sa...

Ja, det är nog när man gör något ute i trädgården som tankarna frodas och då kan man komma på vad som helst!

Mia Skrifver sa...

Katarina: Jo, men det finns montona sysslor och mördande montona sysslor. Det här var det senare. Och ändå helt i sin ordning. Förstås. Som du säger.

Pia: Göra något ute i trädgården är en sak, och det skulle man ju kunna pyssla med, men jag lovar det här var inte nåt litet pysslande utan tänk dig närmast att du står med armarna uppsträckta och en borste som du tvättar högt upp med i flera timmar. Det känns efteråt lovar jag.