torsdag 30 juni 2016

Rubbad sommarläsning (och lyssning)

Alltså äntligen säger jag. Efter att ha gått i nånslags lässvacka efter att jag hade läst Elena Ferrante så tror jag att jag lyckats hitta tillbaka igen. Liksom kommer ihåg hur man gör när man läser.

För Ferrante var så mäktigt och mustigt och allting, att jag tappade lusten till alla berättelser jag råkade ta i precis efter. Har lagt bort fem böcker för att nej, kunde inte läsa dem, kunde inte gripas av dem.

Om jag inte hade lånat ut första boken av Ferrante så hade jag läst om serien. Men nu har jag istället kämpat mig tillbaka till läsningen. Det satt hårt åt.

I alla fall, lyckades läsa ut en bok, det tog tid visst, men gjorde det. Och känner nu att jag kan läsa annat. Även om jag fortfarande önskar att jag kunde läsa om Ferrante, men som sagt, utlånad bok.

Att min sommarläsning är lite rubbad i år helt enkelt.



Och däremellan kan jag väl lyssna på mer poddar, som till exempel Fantastisk podd, där Malmö, med gäst talar om Skräck. Kan väl inte bli bättre och mer rubbat.

onsdag 29 juni 2016

Slaktar och slaktar

Ägnar mig åt att trappa upp obehagligheterna. Det är ju också en mysig sommarsysselsättning. Solen skiner och jag skickar in slaktaren, både bildligt och bokstavligt.

Alltså först slaktaren med hammare och piggen. Sen slaktare med annat verktyg...

Nu däremot måste jag ta en liten tankepaus för de två följande stegen på obehagligheterna. Möjligen för att fundera på mer kreativa verktyg för den här "slakterifabriken".

Att sånt en dag i slutet av juni.

tisdag 28 juni 2016

Filthatt i hett kök

Och rätt vad det är klämde jag en filthatt på tanten. En svart. Och hon har den på sig i det mycket heta köket. Man kan fråga sig varför.

Det gav mig orsak att fundera på hur hett det var i köket. För det var så hett att fönstren immat igen. Så hett att det blev svettigt. Att det var tungt att andas.

Och ändå alltså, filthatt. Bara för att tanten är som tanten är och just nu var det svart filthatt som hon hade på sig.

Det handlade faktiskt mindre om att fundera på tanten och mer om att göra nåt av miljön. Jag ville bara ha en orsak att beskriva hettan i köket och då blev kontrasten en filthatt.

Försöker helt enkelt hålla koll på hela miljön på något vis, alltså den övergripande, det som är väldigt mycket tiden, de olika platserna där personerna vistas, rummen och hur rum också är avtryck av personer och också de platser som är någon annanstans men som det talas om. Ofta handlar det om att hitta rätt kontrast för att beskriva, något som sticker ut och ger orsak att beskriva, det där man ser i miljön liksom.

Och jag vet att jag slarvat med miljön hittills, men får se över det sen, när jag går igenom nästa varv. Nu var det bara en så viktig del av det som skulle hända i scenen. Så en filthatt blev det.

måndag 27 juni 2016

Typ ingen hjärna

Firat midsommar.
Pratat. Sjungit.
Trött. Typ ingen hjärna.
Och det största av allt, jo, jag simmade för fasen på midsommardagen. Jag brukar inte simma förrän ungefär i augusti när de hunnit värma upp vattnet lite grann. Att tydligen bryter jag alla traditioner i år. Eller så försvann hjärnsubstansen redan då när jag nästan utan att tveka kastade mig i det kyliga blöta havet.

Ska nog försöka se om jag hittar hjärnan nånstans, kanske den ligger i smutstvätten för tvagning.

torsdag 23 juni 2016

I år igen

Midsommaren överraskar i år igen. Med sin ankomst. Alltid ungefär två veckor innan jag hunnit gå med på att juni liksom är kortare än man tror. 

Nå. Fin midsommar på er. Väder och små grodor osv. 

onsdag 22 juni 2016

Trampa på lik

Och så skriver jag en liten liten liten mening som jag inser att oj, den!

Alltså den där meningen som gör att en person är beredd att trampa på lik, eller fixa till lite lik, för att komma undan. En sån.

Jag gillar det här trevandet i världen när det går så där. När en liten mening, en replik rent av, är planteringarnas plantering som är orsak och verkan. Värk(an) till och med. Kunde dansa små danser och tjuta och stå i när sånt här händer. (Fast tonåringarna som sover skulle inte gilla det. Låter bli alltså.)

Och nästa kapitel, uhu. Det är där det ska visa sig vad det betyder att trampa på lik. Och just nu undrar jag hur det låter när man trampar på...

tisdag 21 juni 2016

Jag ser ljuset, typ

Tjahapp, bara liksom tillbaka till lästen (=skrivbordsstolen) och hamra vidare då. Ungefär det mantrat repeterade jag några gångar innan jag placerade mig i lästen.

Alltså inte så att det på nåt vis kändes motigt. Men lite ska man väl muttra ändå, tydligen.

Nå, har satt igång. Och så här den ljusaste dagen på året skriver jag om en stor brasa. Om att rensa ut det gamla och ta sig an det nya. Ljuset och synligheten är vad jag försöker skriva om. Att se. Att bli sedd.

Och snart är det midsommar. Att sånt.

måndag 20 juni 2016

Grattis jag


Den här har jag förärats idag. Senare blir det plättårta och bubbel. Well. Det är liksom till att åldras och om jag tolkar dottern rätt så fort går det också. Grattis jag!

fredag 17 juni 2016

Lika bra att höja adrenalinet direkt

Och här börjar vi, alltså vi som lika med jag, kicka igång adrenalinet för att ikväll vara på toppnivå när jag ska leda sommarens andra skrivkurs. Alltså lika bra att höja adrenalinnivån direkt, tänker jag, så att man är ungefär 10 koppar kaffe-speedad ikväll, för då ska jag ju hålla på.

Sen sjunker adrenalinet lite grann inför natten, men inte tillräckligt, inte så att jag kommer att sova som nån stock eller så, utan en liten nedgång och så upp igen och tja, så kör vi hela helgen med den lite maniska takt man nu tenderar att ha under skrivkurser.

Att på söndagkväll är jag sen ganska trött.

Men först skrivkurs och JA, det ska bli så himla spännande att se hur det här blir. För det är alltid det, när man börjar, att man vet inte, för folk är folk och man kan inte förbereda sig på hur folk är folk. Eller hur folk är folk i grupp. Och det är alltid där nånstans det börjar, med att ta reda på just det där med vad det är för folk och de ska folka sig. Samt förstås att ha koll på att det är tillräckligt många kaffepauser.

torsdag 16 juni 2016

Rakt i fördärvet

Håller på att göra det obehagligt för min kära hjältinna. Hon ska bete sig illa. Åtminstone illa enligt reglerna för hur man får bete sig. Det kommer att bestraffas.

Den här lite märkliga glädjen jag känner över att skriva detta. Alltså det är som om jag gnuggade händerna mot varann och då och då hörs ett muahaahahaa ur min mun för att jag på nåt vis placerar ut henne där till beskådande, mot sin vilja kan jag säga.

Men dit ska hon, rakt ut i fördärvet. Med alla konsekvenser. Syndigt och eländigt är det. Och jag trivs.

onsdag 15 juni 2016

Dagar kommer och går

Torsdag tänkte jag när jag vaknade. Har insett att jag tänkte fel. Att det är onsdag.

Men när man väl bestämt att det är torsdag, så där bestämt i skallen att det på nåt vis är torsdag då blir det svårt att ställa om sig. Resten av dagen är det förvirring.

Inser att det inte blir bättre medan jag skriver och kollar i en kalender som är från ett helt annat år... Letar exakta datum för historiska händelser, högtidsdagar och annat som ska hända. Dessutom ramlar jag omkring i årstidsväxling i snabb takt. Det är vinter, vår, sommar, höst. För jag har nu skrivit igenom första året. År två i berättelsen.

Kanske jag återhämtar mig på fredag när jag ska till Karis igen, för att leda skrivkurs. Ska rent av sätta mig och planera lite för det, i synnerhet som jag ju alltså tydligen har torsdag och det är imorgon då. Fast att i övermorgon eftersom jag har fel på min inre klocka.

tisdag 14 juni 2016

Farmor och lockropet

När jag var liten hade min farmor ännu kor. Idag har jag tänkt på det. Hur det var med de där korna och farmor. I synnerhet på hur hon lät när korna skulle komma in för att mjölkas. Det där lockandet. Hur konstig hon lät när hon plötsligt började kalla hem de där stora djuren med horn.

Jag var inte särskilt intresserad av kor, höll mig helst på avstånd, stora saker med horn var inte sånt jag vill hänga med. Men det där lockandet, det har fastnat. Hur farmor lät.

Och nu har jag suttit och undersökt hur olika sådan lockrop kan låta, beroende på var i Norden de råkat förekomma. Om man bara ropat eller så där sjungit/ropat, kulning. Eller vilka fraser som användes. På svenska och finska.

Samtidigt hör jag hela tiden farmor som lockar, korna som svarar. Men att beskriva det? I texten. Hur det lät. Hur det inte bara lät utan kändes på något vis, människa och ko som kommunicerar, där i kvällningen. Den beskrivningen. Inte enklaste grejen jag hittat på att försöka sätta ord på.

måndag 13 juni 2016

En sån slarvig måndag


Denna måndag har jag gjort en avstickare till Karis för att lämna ett barn på en folkhögskola vid Pumpviken. Passade på att välja rum för den kurs jag ska hålla från nästa fredag. På samma folkhögskola. Vi liksom avlöser varann, barnet och jag. 

Och sen hängde jag med Maria Turtschaninoff i den här trädgården på lunch, kaffe och naturligtvis blev det bubbel innan vi var klara. Lite anteckningar gjorde Maria också. Men själv har jag bara slarvat hela dan. Det var klokt av mig. 

fredag 10 juni 2016

Med huvudet före

Allvarligt talat, jag trodde att jag skulle prokrastinera och städa huset eller nåt. Eller bara ligga ner på en säng och stirra i taket. Kanske rent av dricka mängder av vin och så. På olika sätt helt enkelt inte göra just nåt alls.

Men icke.

Jag kastade mig med huvudet först rätt in i världen igen. Alltså textvärlden. Resten av världen vet jag inte så mycket om. Jag tror det är svalare ute. Men har inte direkt provat. Utom att jag vädrar lite mindre, för då börjar det smälla i fönstren av vinden.

Men världen alltså. Rätt in. Huvudet före. Rejäl smäll i skallen och så bara tangenterna som skallrar. Inte skymten av prokrastinering.

För att förstås, jag är himla nyfiken på hur allt riktigt ska gå. För att huvudpersonen har så mycket att stå i. För att de andra typerna också gör en mängd märkliga saker. Skriver skriver skriver. Tills skallen för dagen är tömd och jag reser mig upp och går omkring, lite som om jag vaknat ur något och inte riktigt vet var jag är.

Och just då slår det mig. Det är inte en månad till midsommar. Det är två veckor.

Tiden just nu, flyter märkligt när jag inte riktigt är närvarande i nuet.

torsdag 9 juni 2016

Skriver det för säkerhets skull

Back in business. Alltså hemma igen. Så trött efter hållit kurs. Men oh, så kul det var! Vilka texter de producerade! Duktiga, kloka typer.

Nu gäller det då att hitta tillbaka till min egen vardag. Och när jag säger det så se framför er hur de lite sega, gnisslande kugghjulen snurrar igång för att få mig placerad i min egen skrivvärld.

Och jag lovar det är segt. Man har några dagar paus för annat skriv. Andras skriv. Och så ska man gräva gångar i sitt eget huvud. Man orkar knappat lyfta spaden. Men men men. Jag har lovat mig själv att göra lite. Inga stordåd. Bara något. Till världen alltså. Nu.

Eftersom jag har skrivit det här, då kommer jag inte undan, va?

tisdag 7 juni 2016

Färgerna också


De här helt magiska rabatterna överallt. Det får mig att tänka att det skulle vara bra med en egen trädgårdsmästare. Inte för att jag har nån trädgård men om. 

Å så ladugård bland träden. 

Man kan ta konstiga små gångvägar till små märkliga blomstrande oaser. Det blir som massor av egna världar. 

Tja. Sen har vi då också lite nostalgisk sjuttiotalsarkitektur. Där jag sover. 

Well. Jag samlar intryck. De är många och annorlunda än allt annat hag vistats på i skrivkurssammanhang. Det är både att vara på landet och att vara i parken. 

måndag 6 juni 2016

På gården och välkomsten


Befinner mig på kursgård i Överby. Ovan en i välkomstkommittéen. 

Ett växthus fyllt med fuktig luft 


Och om nån tror att fantasin kittlas av näckrosdammar så ja. 

Snart kommer deltagarna också. 

fredag 3 juni 2016

Rasslar i tangenterna

Den där känslan när man skrivit frenetiskt, bara låtit orden flöda utan att tänka så värst för det bara rinner ur en och det skulle vara idiotiskt att stoppa och tänka efter. Den känslan, nu.

Vet inte exakt vad jag skrev, tänker inte titta heller. Det är ett senare problem, nu gäller det bara att få ur sig alltsammans. Eller exakt och exakt, alltså jag vet ju vad jag skrev. Om en predikan och en sommardag på en helt annan plats. Det skulle flyta ihop på något märkligt vis.

I alla fall, euforin när det rasslat i tangentbordet gör det ganska lätt att resa sig upp för att ta lunch och kaffe. I synnerhet kaffe.



torsdag 2 juni 2016

De autentiska texterna

Skrivit in alldeles nästan autentiska texter idag. Alltså jag har ändrat saker i dem, namn till exempel. Och tidpunkt. Och nåt annat. Men det som skrivits har jag inte gjort så mycket åt, förkortat kanske.

Alltså det är breven. De där som jag ägnat en hel del tid åt att läsa igenom och fundera på hur jag ska använda dem. För de är på riktigt, det är sant, de har skrivit så där åt varann. Hoppats på det ena och det andra. De har saknat. De har frågat och inte vågat fråga. De har i några artiga fraser sagt så mycket så mycket.

Det har jag alltså bestämt att ska slinka in. Lite röster utifrån. Det där som jaget inte alltid vet att avhandlas. Det blir ganska magiskt det där, med de där eko-rösterna som jag sprider in. De där andra texterna.

Hur det växer alltså detta projekt. Jag blir lite andfådd över alltsammans. Hur något sant och inte så sant kan slingra sig in i varann och när det blir så rätt. Magkänslan mår bra vill jag lova.

onsdag 1 juni 2016

Maxad tantfaktor

Dagens grej var att byta plats eller rent av flytta från ett litet hus till ett mycket större.

Tanten som bott i det mindre huset behövde mer svängrum. För hon är excentrisk till max. För att kunna vara det fullt ut så har jag bytt ut hennes hem. Nu har hon råd, och med råd menar jag både klass och pengar. Tjong sa det när tanten satte igång, den tanten kan säga vad som helst åt vem som helst för hon behöver verkligen inte bry sig. Vilket hon alltså genast tog itu med. Säga det de inte vill höra högt. Mycket trevligt. Jag gillar hennes jobbighet, att hon är spark i röven på var och varannan där hon bor. Och att de ändå måste buga för henne.

Det är en sån där riktigt hejdundrande tant alltså. Så kul att skriva om. Får ta ut alla svängar.