tisdag 14 juni 2016

Farmor och lockropet

När jag var liten hade min farmor ännu kor. Idag har jag tänkt på det. Hur det var med de där korna och farmor. I synnerhet på hur hon lät när korna skulle komma in för att mjölkas. Det där lockandet. Hur konstig hon lät när hon plötsligt började kalla hem de där stora djuren med horn.

Jag var inte särskilt intresserad av kor, höll mig helst på avstånd, stora saker med horn var inte sånt jag vill hänga med. Men det där lockandet, det har fastnat. Hur farmor lät.

Och nu har jag suttit och undersökt hur olika sådan lockrop kan låta, beroende på var i Norden de råkat förekomma. Om man bara ropat eller så där sjungit/ropat, kulning. Eller vilka fraser som användes. På svenska och finska.

Samtidigt hör jag hela tiden farmor som lockar, korna som svarar. Men att beskriva det? I texten. Hur det lät. Hur det inte bara lät utan kändes på något vis, människa och ko som kommunicerar, där i kvällningen. Den beskrivningen. Inte enklaste grejen jag hittat på att försöka sätta ord på.

4 kommentarer:

Susanne Olars sa...

Hahaha, när jag ropar på ett gäng små tjurkalvar liknar det mer bebisspråk än kulning, så jag kan inte bidra till forskningen om lockrop i Hälsingland är jag rädd :-D

Mia Skrifver sa...

Nå inte lät farmor som kulning heller, verkligen inte. Men det var nåt visst i kontakten mellan tanten och korna. De var liksom riktigt goda vänner.

Skriviver sa...

Å, kulning - det är fantastiskt. Men även om din farmor nu inte kulade så tror jag att jag kan förstå vad det är du är ute efter, och hur svårt det måste vara att beskriva. Det är något otroligt speciellt med en människa som kallar på sina djur, när det är stora djur, och långt bort (alltså, inte hundar eller katter eller en endaste häst, eller så)Det är på något sätt lite magiskt.

Mia Skrifver sa...

Ja precis! Å jag får nog skriva om den scenen ännu fler gånger för att liksom hitta rätt i hur jag vill att det känns, att man faktiskt ska känna den där magiska relationen - att de verkligen TALAR med varann. Och liksom känner varann. Åt båda hållen.