fredag 10 juni 2016

Med huvudet före

Allvarligt talat, jag trodde att jag skulle prokrastinera och städa huset eller nåt. Eller bara ligga ner på en säng och stirra i taket. Kanske rent av dricka mängder av vin och så. På olika sätt helt enkelt inte göra just nåt alls.

Men icke.

Jag kastade mig med huvudet först rätt in i världen igen. Alltså textvärlden. Resten av världen vet jag inte så mycket om. Jag tror det är svalare ute. Men har inte direkt provat. Utom att jag vädrar lite mindre, för då börjar det smälla i fönstren av vinden.

Men världen alltså. Rätt in. Huvudet före. Rejäl smäll i skallen och så bara tangenterna som skallrar. Inte skymten av prokrastinering.

För att förstås, jag är himla nyfiken på hur allt riktigt ska gå. För att huvudpersonen har så mycket att stå i. För att de andra typerna också gör en mängd märkliga saker. Skriver skriver skriver. Tills skallen för dagen är tömd och jag reser mig upp och går omkring, lite som om jag vaknat ur något och inte riktigt vet var jag är.

Och just då slår det mig. Det är inte en månad till midsommar. Det är två veckor.

Tiden just nu, flyter märkligt när jag inte riktigt är närvarande i nuet.

5 kommentarer:

Kati sa...

Låter härligt ändå, att få vara i den där skrivbubblan där man liksom ÄR sin berättelse. Gå omkring och vara sinnebilden av en tankspridd författare ;)

Mia Skrifver sa...

Jo, och sen svarar man konstigt på tilltal. Just nu av olika anledningar så oroar jag mig lite för att jag ska börja ljuga väldigt mycket. För att liksom är världen och huvudpersonen...

Eva-Lisa sa...

Ja, nu går det fort. Själv har jag inte ens hunnit vara i någon skrivbubbla på länge, det är så mycket annat jag vill hinna göra först :)

skrivalasaleva sa...

Att vara uppslukad av skrivandet, berättelsen... Längtar :) Men visst, det gör märkliga saker med en och med hur tiden uppfattas.

Mia Skrifver sa...

Eva-Lisa: Förr eller senare bubblar det igen.

Skrivalasaleva: Ja, man får titta upp sen och inse att folket omkring en inte har någonting med personerna i berättelsen att göra, eller inte så mycket, eller om man funderar lite mer så kanske det smugit in nåt ur folket omkring in i berättelsen också...