fredag 8 juli 2016

Förvåningens finger

Very väldigt tydligt att slutet hägrar.

Det är då författarhjärnan passar på att flippa ut. Skriva saker som rubbar cirklarna. Här har jag liksom tänkt att så här och så här och så här. Men så skriver jag och så går det verkligen inte så här utan helt annat blir det.

Ändå. Det har säkert legat och puttrat där nånstans. Och nu är det där då. Det får väl stå, tills jag vet om det faktiskt är sant. För tja, två typer fick ihop det, och med ihop det, menar jag typ all the way, utan att jag medvetet planerat för nåt sånt. Fast troligen omedvetet. De var liksom dömda till det på nåt vis.

Att sånt. Att förvåningens finger.

Och medan jag harvar på kan ni lyssna på Fantastisk podd. Handlar om världsbygge och metafysik. Allt från Stockholmarna. Det ni.

3 kommentarer:

Susanne Olars sa...

Det är underbart hur det lever och rumsterar om i din text, karaktärerna visar verkligen var skåpet ska stå! Klart de ska få ihop det också :-D GUD vad jag längtar att få läsa!

Pia Widlund sa...

Visst är det helt galet när man får nya tankar i slutskedet. Det kan ställa till det, både på gott och ont. Men se det positivt, du har en kreativ hjärna som inte lägger av, bara för att slutet närmar sig!

Mia Skrifver sa...

Susanne: Ja vet du, jag väntar också på att få läsa min text. Väntar med bävan i och för sig. Men väntar ändå. Och det gör mig så glad att höra att du också väntar.

Pia: Kreativ hjärna, jorå, ibland lite skrämmande kreativ.