fredag 15 juli 2016

Krig och pioner

Det blev två dagar skrivpaus, först för att jag måste tänka, sen för att vi igår bandade in fantastik podd i Karis.

Men idag har jag skrivit. En dialog. Om att försöka förstå och få allting att ramla någorlunda i ordning. Dessutom har nån just berättat att huvudpersonen doftar krig och pioner. Utan att förklara vad som menas med det. Får ändå slipa mer på den dialogen, den är mest försök 1 än så länge.

Ah, min stackars förbryllade huvudperson som helst skulle leka struts. Huvudet i sanden. Men så kommer jag då och rycker skallen ur sanden.

I alla fall. Tror att jag nästa vecka ska kunna hävda att jorå så att nu så. Men vi tar det då. 

4 kommentarer:

Susanne Olars sa...

HAHAHAHAHA, jag kommer gå hela dagen med bilden av hur huvudpersonen försöker gräva ner sig eller gömma sig under en gammal yllefilt medan du drar och sliter för att få hen in i datorn igen. Inte konstigt att hen luktar krig :-D

Kati sa...

Krig och pioner, det var en intresseväckande mix hehe. Brukar du också få lite lätt panik/ångest eller nåt när du närmar dig slutet? Eller tänker du mest vad skönt,snart slipper jag de här typerna, hehe.

Pia Widlund sa...

Det är bra upp med kallen bara!

Mia Skrifver sa...

Susanne: Rätt bild. Precis så håller vi på. Sliter åt olika håll. Med sand och dator. Och du förstår, sand och dator är inte en så lyckad kombination.

Kati: Vet inte om jag riktigt känner panik/ångest. Mer lättnad att jag kanske ska få lite paus i sommar. Och samtidigt iver att liksom ta itu med allt jag struntat i på vägen i mål. Och ändå, samtidigt, jo, också lite oro över att släppa taget en stund - för jag måste vila lite efter det här skrivsjoket, låta texten vila och det kan jag alltså känna lite oro över - men den här gången inte panik eller så - för jag vet ju att det finns mycket kvar att göra. Så inte heller riktigt slippa se, utan mer bara lite semester.

Pia: Jag hoppas du menar skallen? För i så fall jo. Annars lite osäker på vad kallen är.