tisdag 12 juli 2016

Någon klarar sig inte

Så kan det gå. Någon klarar sig inte. Utan går över till andra sidan, viker hädan, kastar veven, slänger in handduken (fast för sent), går vidare, får hembud. Ja, jag hamrade ner det. Jag visste inte om det när jag började men sedan visade det sig att just det här leder till döden.

Dit har jag varit på väg. Det visste jag förstås. Fast jag var lite oklar över vem som ska ge upp andan. Och än mindre vem som ska ha andan ur personen ifråga.

Det känns. Både jobbigt och rätt.

Saker och ting faller på plats. (Och himlar så mycket det kommer att finnas att reda upp.)

3 kommentarer:

Susanne Olars sa...

Bra. Riktigt bra läsning kräver lite vevkastning/ hädanvikning/ handduksslängning för att nå hela vägen fram. Jag vill lida lite när jag läser, och ha en del att reda upp i tankarna när jag slår igen boken. Heja dig!

skrivalasaleva sa...

Outgrundliga är skrivandets vägar ;)

Mia Skrifver sa...

Susanne: Precis, lida är målet. Också när jag skriver. Och än mer att berättelsen ska stanna kvar efteråt. Att man kanske ska ha något att undra över sedan.

Skrivalasaleva: Sant sant.