torsdag 7 juli 2016

Rumsfixet

Smärtfriaste fixandet av rum någonsin. Både det rum jag precis skrev om och det rum vi håller på att få färdigt här hemma.

I rummet här hemma får vi slänga på färgen. Den enda som saknar tapeterna är naturligtvis den ena av katterna, hon som roat sig med att rusa upp längs dörrkarmar och hasa ner längs tapeten. Nu var det slut med det.

I rummet jag precis skrivit om har en replik yttrats, något som får huvudpersonen att våga släppa greppet om det hon hållit så hårt om. I alla fall släppa in vissa saker. Hon växer liksom. Det är rätt skönt. För det betyder att jag närmar mig slutet. Alla rum liksom målade snart.

2 kommentarer:

minna lindeb sa...

Ja. Kan känna det. Hur rummen förändrats. Lyser nya. Var det samma rum som teg och stretade emot?

Mia Skrifver sa...

Jo och nej. Alltså det är ju samma rum på nåt vis. Och ändå inte. Hmm. Det där är kryptiskt. Men rum är kryptiskt. För känslan i rummet förändrades liksom, då blev rummet annat, det som stretade emot blev följsamt och ändå inte. Well. Så ungefär, tror jag.